för sig uppseendeväckande och af T. öfversatta arbete »Konventionella nutidslögner». Han fördes härigenom i första ledet af dåtidens »unga Sverige» och var i pressen en oförtruten kämpe för dess idéer under de närmast följande åren, särskildt i Arv. Ahnfelts »Ur Dagens Krönika», där bl. a. hans med sign. Gasparone undertecknade, starkt pepprade och i hög grad subjektiva, teaterkritiker lifligt uppmärksammades. Han fortfor tillika att vara flitigt verksam som öfversättare af arbeten af Nordau, Laveleye, Mantegazza, Edv. Brandes m. fl. och var notarie i riksdagens Andra kammare 1887--95. Hans politiska intresse tog sig uttryck i valbroschyrerna: Stockholmsbänken, den afgående och den kommande, politiska karaktäristiker af X., Y och Z 1890, Andra kammarens nya män och 1890 års valrörelse, historiska återblickar och politiska konturteckningar af Gil Blas 1891, och Hvilka riksdagsmän böra omväljas? Anteckningar till valmännens tjänst af Tom Jones & C:o (jämte V. Millqvist) 1893. I den brännande teaterfrågan gjorde han 1888 sitt inlägg genom stridsskriften I afgörandets stund, teaterfrågan och de k. propositionerna, närmare belysta af Gasparone. Efter offentligt uppdrag utgaf T. 1896 Förteckning öfver kommittébetänkanden 1809--94 och 1904 fortsättning af samma arbete till och med 1903. Från 1894 till 1900 redigerade han den debatterade tidskriften Nordisk Revy, var 1897--1901 politisk medarbetare i Svenska Dagbladet och har efter samma tid tjänstgjort som riksdagsreferent i olika tidningar. Sedan länge intresseradt deltagande i hufvudstadens politiska lif och en tid vice ordf. i Stockholms liberala valmansförening, utgaf T. 1902 Kampen för allmän rösträtt. Sin nitälskan för den sceniska konsten ådagalade han 1905 ånyo genom stridsskriften Hvad Stockholms teatrar behöfva. Några polemiska synpunkter och erinringar. För närvarande är T. sysselsatt med utarbetandet af en historik öfver sin fädernesläkt och dess utgreningar. Gift 1890 med skådespelerskan Beata Alexandra Lundqvist. Tibell, Gustaf Vilhelm af, militär. Född på Malma sätesgård i Södermanland d. 12 maj 1772. Föräldrar: löjtnanten Kristofer Tibell och Katarina Elisabet Nordenfelt. Vid sexton års ålder gick T. i fält och bevistade såsom underofficer vid Södermanlands regemente hela ryska kriget 1788--90. Följande år (1791) befordrades han till underlöjtnant vid den af general Siegroth inrättade artilleriafdelningen af Södermanlands regemente, blef 1792 kompaniofficer och lärare vid krigsakademien å Karlberg, 1794 löjtnant i armén och 1795 kompanichef vid krigsakademien samt kapten vid Jämtlands regementes artilleriinrättning, I förening med några meningsfränder stiftade han 1796 Svenska krigsmannasällskapet, hvars namn 1804 förändrades till Krigsvetenskapsakademien. 1798 ingick han med vederbörlig tillåtelse i fransk krigstjänst, där han utnämndes till ingenjörkapten och deltog i Napoleons italienska fälttåg, insattes efter freden i Luneville såsom kommenderande general i cisalpinska republiken och befordrades 1802 till brigadgeneral. Återkallad till Sverige, utnämndes han 1803 till major och konungens öfveradjutant samt kort därefter till öfverstlöjtnant och generaladjutant af flygeln med placering i krigskollegium, blef året därefter öfverste i armén och ledamot af krigskollegium, till hvars ordförande han utnämndes 1805, då han äfven adlades med namnet af Tibell. Året därefter erhöll han generalkvartermästaretitel, utnämndes 1808 till generalmajor och blef s. å. tillförordnad generaladjutant för armén och flottorna. Misskänd af Gustaf Adolf, frånträdde han i mars 1809 denna befattning. 1811 utnämndes han till chef för den då organiserade ingenjörkåren. Emellertid lämnade han redan s. å. Sverige för att söka en hastigare befordran i Frankrike men återvände snart och blef, då han ankom till Köpenhamn, hos svenska beskickningen därstädes föremål för en mängd anklagelser, såsom: att till franska regeringen ha öfverlämnat planritningar öfver svenska fästningar och specialkartor öfver svenska kusten, att ha meddelat underrättelser om svenska arméns organisation m. m. Ehuru han synes fullkomligt ha rättfärdigat sig med afseende på dessa beskyllningar, blef han tills vidare utan tjänst och lifnärde sig under denna onådstid på ett litet hemmans ringa afkastning. Han hade ock måst förplikta sig att icke visa sig i Stockholm eller å någon ort, där konungen eller kronprinsen hade sitt hofläger. Omsider förordnades han 1814 och utnämndes 1820 till ständig ordförande i krigshofrätten, blef 1824 generallöjtnant samt president i krigskollegium och upphöjdes 1827 till friherre. Död i Stockholm d. 8 mars 1832. Ledamot af Vetenskapsakademien, Vitterhets-, historie- och antikvitets-akad., m. m. Af de många poster, T. under sin lefnad beklädde, skänkte ingen honom större tillfredsställelse och ära än presidentskapet i krigskollegium. Till militärchef i egentlig mening ansågs han däremot mindre lämplig, emedan han saknade den fasthet och själfständighet, som behöfvas för att vinna tillbörligt gehör af underordnade. Om hans flit och kunskaper vittna fördelaktigt flera af honom utgifna skrifter, bland hvilka i främsta rummet är att ihågkomma det digra arbetet Sammandrag af författningar rörande förvaltningen vid krigsväsendet till lands 1822. Gift 1: 1797 med Caroline Marianne de Ferrand och 2: 1819 med Sofia Albertina Cederling. Tidén Lars, veterinär. Född d. 5 dec. 1777 i Fröjereds pastorat af Skaraborgs län, där fadern var torpare. Utrustad med lyckliga naturanlag men alldeles obemedlad, fick T. först omkring 1800 följa sin böjelse att studera och hade då den lyckan att finna en gynnare i domprosten C. J. Knös i Skara, som lämnade honom understöd och skaffade honom en informatorsplats i hufvudstaden. I Stockholm ägnade T. sina studier åt kirurgi och blef, efter att ha tjänstgjort dels såsom underläkare vid Svea