artilleriregemente, dels såsom uppbördsläkare på flottan under 1808--09 års krig och som biträdande sjukhusläkare i Karlskrona, kirurgie magister 1810. Sedan han vidare förestått några läkarebefattningar i statens tjänst, förordnades han 1813 till adjunkt och andre lärare vid den kort förut i Skara inrättade veterinärinrättningen. Ledamot af Svenska läkaresällskapet, af Landtbruksakademien, af det K. Selskab for Veterinär-Kyndighedens Fremme i Köpenhamn m. m. Död i Skara d. 1 sept. 1847. Nitisk och samvetsgrann i sitt kall, sökte T. så väl genom egna skrifter som genom öfversättningar af godkända främmande författares arbeten göra veterinärvetenskapen mera känd och spridd bland allmänheten. Af hans arbeten må nämnas: Magazin för populär medicin 1811, Samlingar för djurläkarevetenskapen och naturforskningen 1820, Magazin för veterinärer och landthushållare 1825 och ff., Handbok i boskapsskötseln 1841, Handbok i praktiska läkarevetenskapen, Bidrag till physiologien och naturalhistoria, Husdjurens allmänna pathologi, Handbok i agronomien m. m. Tigerstedt, Robert Adolf Armand, läkare, fysiolog. Född i Helsingfors d. 28 febr. 1853. Föräldrar: den bekante historieforskaren och skriftställaren Carl Konstantin Tigerstedt och Evelina Theresia Degerman. Sedan T., hvilken 1869 inskrefs som student vid Helsingfors' universitet, 1873 blifvit filosofie magister samt 1881 medicine och kirurgie doktor, nämndes han sistnämnda år till docent i fysiologi vid det finska universitetet. Efter att 1881 ha flyttat öfver till Stockholm, erhöll han förordnande såsom laborator i experimentell fysiologi vid Karolinska institutet. Utnämnd 1882 till ordinarie innehafvare af antydda befattning, förestod han 1884--86 professuren i ämnet och kallades 1886 att öfvertaga densamma. Efter sin ankomst till Sverige 1881 tillbragte han sommaren s. å. i Leipzig, sysselsatt med fysiologiska studier under ledning af den berömde fysiologen K. Ludwig. Läsåret 1883--84 var han stadd på resa öfver en stor del af kontinenten för att taga kännedom om därvarande fysiologiska laboratoriers inrättning. Belönad 1882 af Vetenskapsakademien med halfva Wallmarkska priset, invaldes han 1890 i nämnda akademi. 1888 öfvertog T. redaktörskapet af Biologiska föreningens förhandlingar och i dec. 1889 tidskriften »Hygiea». Efter F. Holmgrens död blef han 1898 redaktör af »Skandinavisches archiv für physiologie» och redigerade 1884--89 »Illustrerad helsovårdslära». Innan han lämnade Finland, var han 1878--80 redaktionssekreterare i »Finsk tidskrift». Antagen 1889 till biträdande läkare i Fångvårdsstyrelsen, blef han året därpå ledamot af Direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen i Stockholm. Oaktadt sålunda hans förmåga var tagen i anspråk på skilda håll, fann han dock tid till en omfattande författareverksamhet, som gällde både vetenskapliga och populära arbeten. Däribland äro att nämna William Harvey, blodomloppets upptäckare 1882, Fysiologiska principer för kroppens näring 1887, den prisbelönta täflingsskriften Om spritdryckers inverkan på kroppens normala förrättningar s. å., Hjärnan såsom organ för tanken 1889, i »Ur vår tids forskning», Blodomloppets fysiologi 1889--90, Inledning till hälsoläran 1890, Grundsatser för utspisningen i allmänna anstalter 1891, Blodets fördelning i kroppen 1893, i »Svenska spörsmål», Föreläsningar i hälsolära 1895, Spriten och människan 1896, i »Skrifter utgifna af Svenska nykterhetssällskapet» samt dessutom talrika fysiologiska specialafhandlingar i flera tyska tidskrifter äfvensom uppsatser i »Hygiea» och andra nordiska tidskrifter samt fysiologiska och biografiska artiklar i »Nordisk familjebok». Såsom hans mest betydande vetenskapliga arbete måste helt säkert betraktas det stora verket Lehrbuch der Physiologie des Menschen, som utkom i två band 1897--98 och 1899 af Vetenskapsakademien belönades med halfva Letterstedtska priset. Hedersledamot af Medicinska föreningen i Stockholm 1897, blef han 1898 korresponderande ledamot af militär-medicinska akad. i Petersburg och 1899 af Société de Therapeutique i Paris. T. kände sig, trots de framgångar, af hvilka han hade att glädja sig i sitt nya hemland och trots det vidsträckta verksamhetsfält, som här öppnade sig för honom, aldrig rätt hemmastadd i Sverige, utan längtade städse i sitt stilla sinne tillbaka till det gamla hemlandet. När därför 1900 Alexanderuniversitetet återbördade honom, var det utan tvekan han skyndade mottaga anbudet om en lärostol därstädes och flyttade tillbaka till den stad, där hans vagga stått. Gift 1878 med Ljubow Ludmilla Martinau. Tilas. Ätten, som upptogs på riddarhuset 1719, härstammar från Ericus Tilaceus, hvilken var Carl IX:s hofpredikant och sedan blef prost öfver Dal. Den utslocknade å svärdssidan 1830. Tilas, Daniel, bergsvetenskapsman, historisk och genealogisk samlare, riksdagsman. Född på Gamlebo bruk i Västmanland d, 2 mars 1712. Föräldrar: den 1719 adlade öfverstlöjtnanten Olof Tilas och Maria Hjärne, Urban Hjärnes dotter. Efter sju års studier i Uppsala ingick T. 1732 såsom auskultant i Bergskollegium och företog därefter täta resor i nordliga Sverige och Norge för att studera dessa orters bergverk och naturförhållanden. Han fick sedan i uppdrag att deltaga i en skattläggnings, refnings-, roterings- och jämkningskommission i Karelen och på samma gång undersöka möjligheterna för nya kommunikationsleder och näringstillfällen i Finland. Under dessa besök på andra sidan Bottenhafvet begagnade han tillfället att göra sig underrättad om de ryska bergverken omkring Onega, utnämndes 1739 till hofjunkare och året därefter till bergsdirektör vid Ljusnedal med jurisdiktion öfver bergverken i Jämtland och Härjedalen, Såsom deltagare 1740--45 i den för reglering af gränsen mellan Sverige och Norge tillsatta