kommissionens arbeten, genomvandrade han hela gränssträckan från Värmland ända upp till Torneå lappmark och hade därunder att utstå stora besvärligheter. Kammarherre 1743, befordrades han 1745 till assessor i Bergskollegium efter Svedenborg, blef 1765 bergsråd, erhöll 1762 landshöfdingefullmakt och upphöjdes 1766 till friherre. 1768 var han dåvarande kronprins Gustaf följaktig på hans resa till bergslagen. Såsom medlem af ridderskapet och adeln bevistade han elfva riksdagar, mestadels placerad i utskott och deputationer. Så tillhörde han vid 1765--66 års riksdag den viktiga bankodeputationen och vid 1769--70 års riksdag satt han som en nitisk Hatt i sekreta utskottet. Öfver denna senare händelse förde han en ovanligt noggrann, om ock partifärgad dagbok, införd i Skand. handl. Ledamot i Vetenskapsakademien vid dess stiftelse 1739, riksheraldikus m. m. Död i Stockholm d. 27 okt. 1772. Skicklig och kunnig såsom ämbetsman, har han jämväl gjort sig ett namn såsom utmärkt samlare i flera vetenskapsgrenar, men isynnerhet på heraldikens och genealogiens områden. En rik och dyrbar samling i denna väg gick väl förlorad i Klara-branden 1751, men med outtröttlig ifver bragte han nya till stånd. I riksarkivet förvaras hans omfattande genealogiska anteckningar och vapenafbildningar. Af hans anteckningar från sina många resor äger k. biblioteket de efter 1751 förda, sammanförda i handskriften »Sockenskrifvare eller svenske resesamlingen». Hans tryckta skrifter omfatta dock endast bergshandteringen med dess hjälpvetenskaper och äro: En bergsmans rön och försök i mineralriket 1738, Förslag till indelning af en svensk bergskompass 1739, Tal om stenrikets historia 1742, Utkast till Sveriges mineralhistoria 1765, Berättelse om Åtvidabergs kopparverk 1765, en del åminnelsetal i Vetenskapsakademien och vid krossandet af sköldemärken, genealogi öfver släkten Nordlind. Gift 1: 1741 med friherrinnan Hedvig Reuterholm, syster till riksrådet E. K. Reuterholm (se II: 333) och 2: 1743 med friherrinnan Anna Katarina Åkerhielm, dotter af riksrådet Sam. Åkerhielm d. y. (se nedan). 2. Tilas, Samuel Olof, vitterhetsidkare. Född d. 29 aug. 1744; den föregåendes son. Den vårdade uppfostran, T. åtnjöt, leddes på sista tiden af den bekante Ol. Bergklint. Efter i Uppsala aflagda examina inskrefs han såsom e. o. tjänsteman i konungens kansli och förordnades kort därefter till kommissionssekreterare i Konstantinopel. Det var med anledning af hans afresa dit, Bellman diktade ett »bacchanaliskt häroldskapitel». Ett mindre regelbundet lefnadssätt undergräfde tidigt hans hälsa, så att han afled därstädes, endast tjuguåtta år gammal, d. 12 sept. 1772. Tidigt ådrog han sig uppmärksamhet genom poetiska försök i den satiriska genren, såsom Glasögon att dermed bese närvarande tider 1767, Grafskrift öfver en sjutio års mö s. å., samt Qväde om den gyllene tiden då caffe war i bruk s. å. Hans poem höja sig väl icke öfver den tidens vittra alster i allmänhet, men utmärka sig för en viss naiv glädtighet och mycken ledighet i formen. En del af dem finnas under titeln Strödda skaldestycken af framl. Commissions-Sekreteraren friherre Sam. Ol. Tilas, intagna i »Svenska Parnassen» 1785. Ogift. Tillæus, Petrus, ingenjör. Född i Falun. Stadsingenjör i Stockholm 1717, utnämndes han 1748 till rådman därstädes och afled d. 11 febr. 1754. Såsom stadsingenjör ådagalade han stor insiktsfullhet och inlade isynnerhet stor förtjänst genom utarbetandet af goda kartor. Väl bekant är den s. k. »Tillæi karta», en General Charta öfver Stockholm med Malmarne, fullbordad 1731 i skalan 1:4000, och hvarå han på stadsmyndigheternas hemställan erhöll kungligt privilegium för tio år. Kartan, den största som intill senaste tid utgifvits öfver Stockholm, trycktes 1733 med af staden försträckta penningar, och att den blef till belåtenhet framgår däraf, att staden 1750 såsom belöning för densamma tillerkände T. en summa af 2,000 dal. smt. Tingstadius. Släktnamnet, är taget af gården Tingstorp i Ervalla socken af Västmanland, där stamfadern var bonde. 1. Tingstadius, Johan Adam, biskop, orientalist. Född i Lunda församling af Södermanland d. 8 juli 1748. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Johan Tingstadius och Maria Elisabet Carlsten. Fadern, som var skicklig orientalist, undervisade med den framgång sin son i österländska språken, att denne, då han vid föga mer än elfva års ålder blifvit student i Uppsala, där ådrog sig allmän uppmärksamhet, och särskildt af kännaren Björnståhl. 1766 begaf han sig från Uppsala till Greifswald, hvarest han efter tvenne år (1768) promoverades till filosofie magister. Återkommen till Sverige, förordnades han 1773 till docent i österländska språk vid universitetet i Uppsala; blef 1775 vice och 1777 ordinarie adjunkt, 1786 extra ordinarie professor och ledamot af bibelkommissionen samt 1789 ordinarie professor i österländska språken. Den kunskapsrike mannen hade vid sina föreläsningar att glädja sig åt en talrik åhörarekrets och var i allmänhet högt uppburen af den studerande ungdomen, hvilket icke minst visade sig de år, 1791 och 1800, då han var universitetets rektor. 1793 teologie doktor, utsågs han s. å. till ledamot af ecklesiastikkommittén och invaldes året därefter till en af de aderton i Sv. akad. Efter föregående kallelse utnämndes han 1803 till biskop i Strängnäs och verkade i detta kall till sin död, den 10 dec. 1827. 1798 ledamot och 1804 hedersledamot af Vetenskapssocieteten i Uppsala, kallades han 1805 till hedersledamot i Vitterhets-, hist.- o. ant.-akad. Det var isynnerhet såsom kännare af österlandets tungomål och öfversättare af Gamla testamentets skrifter, T. förvärfvade sig anseende både i och utom fäderneslandet. Utom de tolkningar af Gamla testamentets böcker, hvilka han utgaf gemensamt med bibelkommissionen,