teologiska studier prästvigd i juni 1839. Efter nära trenne år, under hvilka han innehade prästerlig tjänstgöring på Värmdön, återvände han 1843 till universitetet, hvarest, sedan han i maj 1844 aflagt teol. kandidatexamen, han kallades till docent i pastoral-teologi s. å. Efter att 1846 ha speciminerat för den teologiska adjunktur, han då redan förestått, med en afhandling De sacris quæ diebus dominicis publice celebrantur, anträdde han 1848, såsom Thunsk stipendiat, en vetenskaplig resa, som förde honom genom Tyskland, England och Skotland, samt utnämndes 1849 till adjunkt i pastoralteologi med Näs' pastorat såsom prebende. Förordnad 1851 att förestå professuren i pastoralteologi, aflade han i början af 1852 teologie lic.-examen samt befordrades s. å. till professor i pastoralteologi, hvarjämte han utnämndes till kyrkoherde i Trefaldighetsförsamlingen i Uppsala. 1859 företog han på offentligt uppdrag en resa till åtskilliga protestantiska länder för att taga närmare kännedom om de olika metoderna för religionsundervisningens bedrifvande därstädes, och finnas hans därunder gjorda iakttagelser samlade i hans skrift Om religionsundervisningen i några främmande länder 1863. 1865 utnämndes han till förste teologie professor (med bibehållande af pastoralteologien såsom undervisningsämne) och domprost i Uppsala. Då han ända sedan 1853 var ledamot af bibelkommissionen, till hvars sekreterare han utnämts 1862, sökte han på uppmaning af d. v. ärkebiskopen Reuterdahl mot slutet af 1866 tjänstledighet från sina akademiska åligganden för att med så mycket mer kraft kunna deltaga i bibelöfversättningsarbetet men var han fortfarande verksam i sin tjänst såsom kyrkoherde. Såsom representant för teologiska fakulteten i Uppsala fick han plats i 1868, 1873 och 1878 årens kyrkomöten, under det att han vid kyrkomötet 1888 var ombud för ärkestiftets prästerskap. Som led. af psalmbokskommittén deltog han i utarbetandet af 1889 års förslag till ny psalmbok, i hvilken åtskilliga psalmer äro af honom författade. I en lång följd af år upptagen af den tredubbla tjänstebefattning, den af akademisk lärare, själasörjare och ledamot af bibelkommissionen, hade han endast ringa tid att ägna åt författarskap. Hans utgifna skrifter bestå därför, utom af de redan nämnda, hufvudsakligen af hans omfattande arbete Uppsatser i kyrkliga och andliga ämnen 1871, Om den skotska fria kyrkans uppkomst 1864 samt Några ord om den kyrkliga själavården 1880. T., som 1889 tog afsked från sina tjänstebefattningar, afled i Uppsala d. 15 dec. 1904. Hans blida, humana, om ock originella och öfverhöfvan känslofulla, väsen, samt framstående förmåga som predikant, gjorde honom under hans långa verksamhet i Uppsala till en af universitetsstadens mest uppmärksammade personligheter, värderad af alla »som en rätt israelit, i hvilken intet svek var». Gift 1850 med Augusta von Friesendorff. Tornberg, Carl Johan, orientalist, numismatiker. Född i Linköping d. 23 okt. 1807. Föräldrar: guld- och silfverarbetaren Bengt Tornberg o. Johanna Barbara Nordén. Redan såsom gymnasist började T. ägna sig åt studiet af arabiskan -- det språk, som sedan blef hufvudföremålet för hans vetenskapliga forskning. Vid nitton års ålder student i Uppsala, promoverades han till fil. magister därstädes 1833 och aflade innan årets slut teol. kand.-examen. 1835 kallades han till docent i arabiska litteraturen vid Uppsala universitet och fortsatte under de tvenne följande åren sina studier i Frankrike England, Holland och Tyskland, därunder vid studiet af arabiska, persiska och turkiska språken handledd af samtidens yppersta orientalister. Vid sin återkomst förordnades han 1838 till Lidénsk amanuens vid universitetsbiblioteket i Uppsala. Sedan han förestått professuren i österländska språk vid nämnda universitet 1842--43, befordrades han 1844 till adjunkt i besagda ämne, antog s. å. prästerlig ordination samt förestod ännu en gång 1846--47 professuren i österländska språk i Uppsala, innan han det sistnämnda året -- 1847 -- utnämndes till e. o. professor i orientalisk litteratur vid universitetet i Lund. Här fortsatte han med aldrig tröttnande ifver, jämte plikttrogen utöfning af lärarekallet, det i Uppsala påbörjade författareskap, »som i omfång och betydelse för den arabiska litteraturen icke i Sverige haft sin like». 1850 befordrades han till ordinarie professor i samma läroämne, och företog 1856 samt hvardera af åren 1863 och 1865 vetenskapliga resor till flera af Europas länder, hvarunder han bl. a. studerade de rika orientaliska handskriftsskatterna i Paris', Londons och Berlins bibliotek. T. var led. af Vitt.-, hist.- och ant.-akad. sedan 1842, af Vetenskapsakad. sedan 1870 samt af en mängd utländska lärda samfund. Död ogift i Lund d. 6 sept. 1877. En af Europas utmärktare orientalister och en af de främste inom den arabiska numismatiken, häfdade T. med ära sin plats på Björnståhls och Mathias Norbergs lärostol, både såsom akademisk föreläsare och utgifvare af lärda arbeten. Främsta rummet bland dessa intager utan fråga Ibn-el-Athiri chronicon quod perfectissimum inscribitur (Vol. I--XIV) 1851--76. Arbetet utgör en världshistoria från Adam och Noak till år 1230 e. Kr. och bildar en outtömlig källa af fakta rörande muhammedansk historia och kultur. Utgifvandet af detta jätteverk har gjort T:s namn högt aktadt bland alla Europas lärde. Vidare må nämnas: Ex Ibn-el-Vardii libro Margarita Mirabilium inscripto, proëmium, caput secundum, tertium, qvartum et quintum 1835--42, Ibn-Khalduni narratio de expeditionibus francorum in terras islamismo subjectas 1840, Symbolæ ad rem numariam Muhammedanorum 1846--62, Mumi kufici regii numophylacii Holmiensis 1848, Koranen, öfversatt ifrån arabiskan 1874 m. m. Tornérhjelm, Rudolf Victor, landthushållare, riksdagsman. Född på Gedsholm i Skåne d. 19 febr. 1814. Föräldrar: hofjägmästaren Gustaf Magnus Tornérhjelm och Aurora Ulrika