för att förmå honom till fordrade eftergifter. Efter att under kriget 1808 ha kommenderat linjeskeppet »Dristigheten», öfverfölls han af fältfebern och afled i Karlskrona hösten s. å. 1. Torsslow, Olof Ulrik, dramatisk skådespelare. Född i Stockholm d. 18 dec. 1801. Föräldrar: bankokommissarien Mattias Torsslow och Gustafva Lovisa Wallenstrand. På sitt femtonde år antogs T. till elev vid K. teatern och tillhörde sedan denna scen såsom skådespelare till 1834, då han måste afgå till följd af ett benbrott, hvaraf han drabbats i sept. året förut. Någorlunda återställd till hälsan, öfvertog han 1835 i förening med P. Deland Djurgårdsteatern, öfver hvilken han efter Delands afgång 1837 ensam några år fortfor att bibehålla ledningen, och där under sommarmånaderna spelades för en talrik och tacksam publik, medan T. under den öfriga delen af året med sitt sällskap besökte landsorten. Besvärad endast af en lindrig haltning, uppträdde han själf i flera stycken och utvecklade ett allt större mästerskap i karaktärsroller. Snart började T. emellertid tröttna vid den ambulatoriska teaterverksamheten, hvarför han af sällskapet Thalia utverkade, att dess teater i Kirsteinska huset i Stockholm (nuv. Hotell Continental) blef åt honom upplåten. Här gaf han med sitt sällskap föreställningar vintrarna 1839--40 och 1841--42. 1843 ingick han vid den af Lindeberg upprättade Nya teatern (nuv. Dramatiska teatern) och förhyrde, sedan teatern i följd af anläggarens obestånd öfvergått till ett bolag, 1846 densamma på tio år, biträdd af Edv. Stjernström såsom styresman för scenen. Sedan Stjernström lämnat sin befattning såsom »Mindre teaterns» dirigent 1850, förestod T. teatern ensam till 1854, då han öfverlät sitt hyreskontrakt på Stjernström. 1856 ingick han ånyo vid k. teatern, nu såsom styresman för dramatiska scenen med åliggande att vissa gånger äfven uppträda såsom skådespelare. Efter att ha lämnat alla bestyr vid k. teatern den 1 juli 1861, visade han sig vid ett och annat tillfälle på Mindre teatern, där han uppträdde för sista gången den 15 maj 1863 i komedien Michel Perrin, eller polisspion utan att veta det. Han lefde sedermera i stor tillbakadragenhet och afled i Stockholm d. 1 sept. 1881. Bland de talrika roller, som denne snillrike, mångsidige och ovanligt bildade skådespelare utfört, torde företrädesvis böra nämnas: Philibert d. y. i »Bröderna Philibert», Mortimer i »Maria Stuart», Feodor i »Feodor och Maria», Adolf i »Grefvarne Klingsberg», Ernest i »Mannen och älskaren», Hamlet, Strozzi, Richelieu, Lord Lilburne i »Natt och morgon», Macbeth, Kung Lear, Jovial, Ludvig XI, Kean, Kardinal Montalto i »Klostret Castro», Bolingbroke i »Ett glas vatten», Gustaf Vasa i »Solen sjunker» m. fl. I dessa och en mängd andra karaktärer utvecklade han en mångsidighet, hvari han bland svenska konstnärer kanske endast öfverträffats af Hjortsberg. Hans öfverlägsenhet i den dramatiska konstens många och olikartade uppgifter gjorde sig gällande äfven på ett annat fält, nämligen i hans egenskap af scenisk lärare och ledare. I detta hänseende står den dramatiska konsten i Sverige till honom i outplånliga förbindelser, i det flera af dem, som sedermera erkänts såsom våra bästa förmågor i Thalias tjänst, haft att tacka hans anvisningar och råd för sina sedermera vunna framgångar på skådespelarebanan. För öfrigt var han äfven med sin penna verksam för scenen. Jämte det bortåt ett par tiotal teaterstycken äro af honom öfversatta och bearbetade för den svenska skådebanan, är han författare till två original: Ett försök, komedi i fyra akter, 1856, samt Marlborough och Jakobiterna, komedi i fem akter, 1859. Gift 1830 (se följ.). 2. Torsslow, Sara Fredrika, född Strömstedt, dramatisk skådespelerska. Född d. 11 juni 1795 i Stockholm, där fadern var kryddkramhandlare. Hon antogs 1807 till elev vid k. teatern, där hon erhöll sin första sceniska utbildning af den utmärkta skådespelerskan mamsell Franck, sedermera fru Ruckman. Hon ansågs likväl af vederbörande teaterdirektion icke äga några utmärktare anlag för konsten, hvarför hon 1811 öfverflyttades till korstaten men därefter likväl användes i biroller. Redan 1812 erhöll hon emellertid kontrakt såsom aktris. Utrustad med ett utmärkt hufvud, sundt omdöme och en kraft, som af hindren blott sporrades till ytterligare ansträngningar, utvecklade hon sedan nästan på egen hand sin misskända förmåga och steg till allt högre mästerskap, isynnerhet i den tragiska genren. Gift 1830 med Olof Ulrik Torsslow, följde hon honom först till Djurgårdsteatern och sedan till »Mindre teatern» (nuv. Dramat. teatern), där de båda makarna under några år på konstens himmel bildade ett tvillingpar af första ordningens stjärnor. Med en efter upprepade förkylningar bruten hälsa, lämnade hon scenen för alltid 1853 och bortgick ur lifvet i Stockholm d. 18 juni 1859. Ehuru användbar för nästan hvarje gren af konsten, lämpade hon sig på grund af skaplynnet i hennes konstnärsgåfva mest för roller af skakande, gripande själsrörelser eller sådana, som fordrade att lägga i dagen den fina väfnad en af djupgående intriger, eller ock sådana, hvilkas tyngdpunkt låg i intrycket af en imponerande värdig hållning. »Sådan» -- yttrar en minnestecknare kort efter hennes död -- »Schillers snille danat Englands Elisabeth, samtalande än i salarna af sitt slott med Leicester, än i parken vid Fotheringay med Maria Stuart, sådan framstod Elisabeths lefvande bild i fru T:s spel på k. teatern; sådan som Victor Hugo såg med fantasiens öga Gudule i Notre-Dame, sådan återgaf fru T. henne på Mindre teatern; och sådan Scribe målat den furstinna, hvilken i hans ryktbara skådespel, som, lämpadt för svenska scenen, heter »Strozzi och Martino», kallas änkehertiginnan, sådan framställdes hon af fru T. på