Gift 1633 med friherrinnan Beata De la Gardie, dotter af riksrådet Johan de la Gardie, riksmarsken Jakobs broder, och omgift med Per Brahe d. y. 2. Torstensson, Anders, riksråd. Född d. 20 jan. 1641; den föreg. son. T. uppsteg -- anmärker Wieselgren -- på sin faders rykte genom stallet till rådsbordet. Vid tjugutre års ålder anställd i krigstjänst såsom öfverstlöjtnant vid gardet, blef han 1667 öfverste, 1668 riksstallmästare och inkallades 1673 i rådet. Därifrån afgick han 1674 såsom generalguvernör till Estland, där han såsom sådan kvarstannade till 1681, och förordnades slutligen, 1684 (eller 1685), till president i Åbo hofrätt. Död i sistnämnda stad d. 8 nov. 1686. Han beskrifves såsom en ädel och välmenande man, »den där aldrig tillstyrkte något, som kunde lända en enda människa till skada, och som för sin egen del hellre ville lida än göra orätt.» Gift 1665 med grefvinnan Kristina Katarina Stenbock, dotter till riksamiralen Gustaf Otto Stenbock. Med hans son Carl Ulrik, född 1685, öfverste för Nerikes och Värmlands regemente, utgick ätten 1727 å svärdssidan. Tott. I Danmark gå denna ätts anor genom historien upp i sagotiden, och i Sverige spelar den under medeltiden en betydande roll framför allt genom de ryktbara Axelsönerna under unionstiden. Deras ätt började på 1500-talet kallas T., och en gren däraf vann 1625 inträde på svenska riddarhuset samt utgick på svärdssidan 1669. En annan ätt med namnet var den finska, som 1652 erhöll friherrlig och greflig värdighet och utslocknade 1674. De nu lefvande friherrliga och grefliga ätterna T. härstamma från landshöfdingen i Malmöhus län Tage T. till Skabersjö, tillhörande den danska linje af ätten, som vid Skånes eröfring blef svenska undersåtar och 1664 introducerades på riddarhuset. Nämnda Tage (se II: 614) erhöll nämligen 1778 friherrlig och 1807 greflig värdighet, den senare med succession för äldsta sonen, son efter son samt förändrade då sitt namns stafning till Thott. 1. Tott, Clas Åkesson, krigare, riksråd. Född omkr. 1530. Föräldrar: riksrådet Åke Tott och Ingeborg Siggesdotter Sparre. Redan 1551 nämnes T. som häradshöfding i Hollola härad i Finland och beklädde sedermera liknande tjänster å andra ställen 1558--83. Han deltog äfven i ryska kriget 1555--57 och blef 1561 riddare vid Erik XIV:s kröning. Högt i gunst hos konungen, höll han 1563 konungsräfst i Nyland och var 1564 sändebud till Polen. Under det nordiska sjuårskriget (1563--70) deltog han i striderna mot danskarna och blef fången i slaget vid Svarterå 1565 samt utväxlad först 1569, då han erhöll Nerikes lagmansdöme. 1570 förordnad till höfvidsman å Stockholms slott, sändes han s. å. att jämte Carl Horn dela befälet å Revalsborg under belägringen från Ivan den grymme. 1572 krigsöfverste i Estland, utvecklade han på denna plats mycken verksamhet och vann sig hjälterykte i våra häfder. Med sjuhundra knektar och några hundra livländska ryttare påträffade han d. 23 jan. 1573 den sexton tusen man starka ryska hären vid Lode. T. lät genast sina ryttare anfalla, och dessa gjorde det med sådan kraft, att de höggo sig tvärt igenom den fientliga styrkan, men därpå, gripna af förskräckelse öfver sin egen oförvägenhet, fortsatte de sin ridt i vildaste flykt. T. lät då sina fotknektar anfalla den i oordning bragta hären och dessa betedde sig med sådant mannamod, att efter stridens slut sjutusen ryssar lågo på platsen. Myteri bland hans legoknektar korsade följande vinter T:s belägringar af några fientliga fästningar och mot slutet af 1574 blef han hemkallad. 1575 var han med om att afsluta det stillestånd å två år, som ingicks vid Systerbäck, blef följande år riksråd, förordnades samma år till ståthållare öfver hela Finland och blef 1685 guvernör och öfverstelagman öfver Finland med Karelen. Då han 1590 i Reval jämte flera andra riksråd vågade motsätta sig konung Sigismunds återresa till Sverige, dömdes han från sina ämbeten, men återvann 1592 konung Johans nåd och återfick 1593 sina tjänster. Död 1596. Gift 1: 1593 med Ingeborg Clasdotter Gyllenstierna och 2: med Kerstin Henriksdotter Horn. 2. Tott, Åke Henriksson, krigare. Född i juni 1598 på Gerkenäs gård i Nyland och son af landshöfdingen i Österbotten Henrik Tott och Sigrid Vase, Erik XIV:s dotter. Redan vid universitetet i Uppsala gjorde sig T. känd som en väldig slagskämpe, och denna stridslystnad följde honom ock, sedan han trädt under Gustaf Adolfs fanor och börjat deltaga i rörelserna på polska krigsskådeplatsen. Konungen, hvilken kände hans oförvägenhet, kallade honom »Snöplogen, som skulle rödja väg åt de andra», belönade hans mod och tapperhet, men var ej heller blind för hans öfvermod och försumlighet. Emellertid fortgick T. med ovanlig hast på befordringarnas bana. Efter att ha varit kammarherre hos konungen, utnämndes han till öfverste och generalmajor af kavalleriet samt blef 1630 riksråd. Samma år öfvergick han med konungen till Tyskland, på hvars slagfält han vann nya lagrar. Efter slaget vid Breitenfeld kvarlämnades han af konungen i norra Tyskland för att tillika med Johan Banér upprätthålla förbindelser med kusten. Tillika utdref han de kejserliga ur Mecklenburg. 1631 utnämndes han till general och fältmarskalk. Död på Lafville gård i Finland d. 15 juli 1640. Hans snabba uppstigande uppför krigsärans trappa under Gustaf Adolfs egna ögon visar bättre än allt annat, att T. var en handlingens man. Likväl har han ej vunnit något rykte såsom härförare i stort. Men där det gällde att genom ett kraftigt anfall bringa en fientlig trupp i oordning, att genom upprepade och ihärdiga öfverfall uttrötta sin motståndare, eller genom djärfhet och fintlighet skaffa sig underrättelser om dennes styrka och ställning, där var T. rätte mannen. Om hans verksamhet inom rådet är föga att säga, utom det att han icke var någon