vän af det Oxenstiernska partiet. Han var tvenne gånger gift, 1: 1615 med friherrinnan Sigrid Bielke och 2: med grefvinnan Kristina Brahe, dotter af riksrådet Abraham Brahe. 2. Tott, Clas Åkesson, riksråd. Född på Ekolsund i Uppland d. 14 aug. 1630; den föreg. son. Efter vid Uppsala universitet bedrifna studier och därstädes 1647 hållen disputation begaf sig T. ut på för den tidens unga ädlingar vanliga resor till främmande länder. Särskildt vistades han i Frankrike och väckte genast vid sin hemkomst uppseende genom sin skönhet, kvickhet och belefvenhet. Omkr. 1651 begynte han visa sig vid hofvet och förvärfvade sig inom kort drottningens utmärkta ynnest. 1652 upphöjdes den tjugutvåårige ynglingen på en gång från adligt till friherrligt och grefligt stånd, såsom det hette för faderns förtjänster, och erhöll till grefskap Karleborg, innefattande till en början Ny Karleby stad i Österbotten samt något mer än 180 mtl af de inom samma landsort belägna Ny Karleby och Lappo socknar, men hvilket grefskap sedan, 1653, betydligt utvidgades. S. å. utnämndes han till öfverste kammarherre, riksråd, »grand capitaine» öfver gardet samt blef 1654 dessutom rikskansliråd och riksstallmästare. Drottningen berättas hafva önskat att göra denna sin gunstling, Erik XIV:s dottersons son, till »prins af Vasa» med arfsrätt till kronan efter Carl Gustaf, ifall denne ej skulle erhålla afkomlingar. Då oöfverstigliga hinder mötte mot denna plan, skulle hon velat förläna honom titel af hertig. Men äfven denna plan skulle emellertid gått om intet därigenom, att Axel Oxenstierna och Per Brahe, som likaledes skulle lyckliggöras med denna värdighet, vägrat att mottaga den. Hela denna historia har dock af M. Weibull (»Drottning Kristina och C. Tott. Några historiska beriktiganden» i »Lunds universitets årsskrift.» XXIX, 1893) uppvisats sakna grund. Nya vedermälen af drottningens bevågenhet för T. voro emellertid gåfvorna af 200,000 rdr sp. och herresätet Ekolsund. Efter att efter Kristinas tronafsägelse varit utsänd för att bereda henne det bästa mottagande vid utländska hof, slöt T. sig till Carl X Gustafs här i Polen och tog med utmärkelse del i dess strider. Han eröfrade Neumarkt och Gebnitz samt slog därpå i en fäktning 6,000 polacker på flykten. Befordrad till generalmajor, anförde han svenska förtrupperna vid framryckandet mot Warschau 1656, hvarvid han med kraft och oförskräckthet sammandrabbade med de vildt framstormande litauerna och kastade dem tillbaka till sina förskansningar. Följande år sänd i diplomatisk beskickning till Paris, lyckades han utverka Frankrikes stöd åt det hårdt beträngda Sverige och var därefter en af svenskarnas anförare vid tåget öfver Bält. Efter fredsslutet befordrad till generallöjtnant, deltog han i juli 1658 i de rådssammankomster i Gottorp och Wismar, vid hvilka beslut fattades att ånyo angripa Danmark. I det därpå följande kriget kämpade han med ära, särskildt vid Köpenhamns belägring. Under Carl XI:s minderårighet var han 1661--62 ambassadör i Paris, blef 1664 öfverståthållare i Stockholm samt 1665 fältmarskalk och generalguvernör i Livland. Det sista förtroendevärf, som tillföll honom, var hans utnämning 1672 till svensk ambassadör i Frankrike, där han afled d. 15 juli 1674. Med faderns trotsiga, öfvermodiga lynne förenade T., då han ville, världsmannens takt och ädlingens ridderliga uppmärksamhet. Också var han alltid och allestädes det täcka könets förklarade gunstling. Liksom M. G. De la Gardie praktälskande, stolt och slösande, ställde han sig dock ingalunda obetingadt på dennes sida i rådet utan intog en själfständig och medlande hållning mellan partierna samt vann härigenom stort anseende bland sina ämbetsbröder och allmänheten. Mer än en gång sågs han ock vid Gustaf Bondes sida söka genom sparsamhet och ett hofsamt fullföljande af den en gång beslutade reduktionen betrygga en lugn samhällsutveckling. Gift 1665 med grefvinnan Anna Margareta Oxenstierna, dotter af rikskansleren Erik Oxenstierna. Jfr N. von Dardels teckning i Personhist. Tidskrift 1902 i serien »Stockholms öfverståthållare». Tottie, Carl, köpman, ämbetsman. Född på Långdvinds bruk i Hälsingland d. 22 okt. 1781. Föräldrar: bruksägaren Isak Tottie och Sara Beata Svedberg, af samma släkt som den berömde biskopen i Skara. I föräldrarnas förmögna hem åtnjöt T. en sorgfällig undervisning till 1797, då han skickades till Uppsala. Efter någon tids vistelse vid universitetet anställdes han som biträde på ett handelskontor i Stockholm, där han fortfor att arbeta till 1804, då han företog en utrikes resa, först till England och sedan till Portugal, hvarest han stannade i tvenne år. Återkommen till England, där han alltsedan var bosatt, förordnades han till vice konsul för Sverige 1810, för Sverige och Norge 1815 samt utnämndes till svensk-norsk generalkonsul 1818. Död i London, vid den höga åldern af åttionio år, d. 17 juli 1870. Under sin mångåriga vistelse i Englands hufvudstad inlade T. stora förtjänster om därvarande svenska församling och förvärfvade sig genom sin tjänstvillighet, sin erfarenhet och sina kunskaper ett stort och berättigadt anseende. Vald till ledamot af kyrkorådet inom svenska församlingen i London 1808, kallades han till hederskyrkovärd för sin återstående lifstid 1838; var Honour. Director of the Society of Friends of the Foreigners in Distress i London, i hvars stiftelse han deltog; hedersled. af hospitalsinrättningen på Dreadnought för sjömän; led. af the British and foreign Bible Society m. fl. sällskap. Gift 1809 med Charlotte Bailey. Trafvenfelt, Erik Carl, läkare. Född i Alsike socken, Uppland, d. 8 nov. 1774. Föräldrar: kaptenen Gotthard Vilhelm Trafvenfelt och friherrinnan Maria Charlotta Thegner. Efter att 1787 ha blifvit student i Uppsala samt sedermera där och i Stockholm