kommit till stånd med hans understöd, representerade han under den första perioden 1867--69 Malmö stad i Andra kammaren. Under den första af dessa riksdagar var han ordf. i den nämnd, som hade att uppgöra förslag till ledamöter i de ständiga utskotten, och var jämväl ordförande i försvarsutskottet. Led. af Krigsvetenskapsakademien 1840 och af Landtbruksakademien 1858, af hvilken han 1865 blef hedersledamot, tog T. 1874 afsked från sin landshöfdingstol och afled i Malmö d. 3 nov. 1880, slutande sin adliga ätt å svärdssidan i Sverige. Hans lefnadsminnen äro jämte general C. Akrells 1885 utgifna under titeln Minnen från Carl XIV Johans, Oskar I:s och Carl XV:s dagar. Gift 1842 med grefvinnan Sofia Lovisa von Hermansson. Troilius, Carl Oscar, ämbetsman. Född på bergmästarebostället Knutsberg i Nora landsförsamling af Örebro län d. 26 jan. 1813. Föräldrar: bergmästaren, titulärbergsrådet Samuel Troilius -- kusins son till T. 1 -- och Ulrika Maria Westén. Student i Uppsala 1827, aflade T. 1831 hofrättsexamen och lät inskrifva sig som auskultant i Svea hofrätt, hvarefter han tog bergsexamen 1834. Jämväl antagen till auskultant i Bergskollegium, fortsatte han 1834--35 sina studier vid Falu bergsskola och befordrades 1836 till andre markscheider på Bergskollegiets stat. Efter faderns år 1841 timade död förordnades han att förestå dennes ända sedan 1791 innehafda bergmästareämbete, blef 1854 geschworner vid Stora Kopparberget och utnämndes 1855 till bergmästare i sjätte bergmästaredistriktet, innefattande hufvudsakligen samma område som det redan af honom förvaltade bergmästaredömet. «Omfattande de mera fria grundsatser för näringlagstiftningen, som på 1840- och 1850-talen började vinna mark, verkade T. med skicklighet och ifver för dessa grundsatsers tillämpning å lagar och författningar rörande bergshandteringen, som arbetade under trycket af hämmande privilegier. Bland af honom vidtagna åtgärder i sådant syfte kan nämnas hans på uppdrag af fullmäktige i Järnkontoret 1854 författade »utredning af svenska Jernhandteringens ekonomiska förhållanden med hufvudsakligt afseende på därå hvilande skatter», hvilken utredning af fullmäktige ingafs till civildepartementet. Till beredande af lättad afsättning af bergslagens produkter arbetade han äfven under denna tid ifrigt för anläggningen af Nora--Ervalla järnväg, hvilken öppnades för trafik i mars 1856 och var den första för allmän trafik afsedda normalspåriga bansträckan i Sverige. Den samtidigt härmed inledda bekantskapen med friherre Ericson gaf anledning till den senare delen af T:ii offentliga verksamhet. Ledamot på Ericsons förslag af den 1857--59 verksamma kommitté, som hade i uppdrag att företaga tekniska och statistiskt ekonomiska undersökningar i fråga om de såsom stambanor betraktade järnvägsanläggningar, som borde på statens bekostnad utföras, var T. den, som hufvudsakligen utarbetade den kommitténs betänkande bilagda statistiskt-ekonomiska kartan. Statens järnvägsväsende blef nu alltmer hans verksamhetsfält. Förordnad 1860 till chef för kansli- och kameralafdelningen vid statens järnvägsbyggnader, utnämndes han 1863 till generaldirektör och chef i den nu inrättade styrelsen för statens järnvägstrafik. Efter att i nära tjugufem år hafva verkat i detta ämbete, tog han därifrån afsked d. 28 okt. 1887. Han var sedan 1867 ledamot och sedan 1884 hedersledamot af Landtbruksakademien, led. af Krigsvetenskapsakademien sedan 1877 och af Vetenskapsakademien sedan 1878. Under en följd af år, 1856--80, deltog han i Järnkontorets styrelse såsom dels extra, dels ordinarie fullmäktig. Vice ordförande i kommittéerna för Sveriges deltagande i världsutställningarna i London 1862, i Wien 1873, i Filadelfia 1876 och i Paris 1878, var han vid Wienutställningen president i internationella juryn för första gruppen, omfattande bergverksindustrien. I yngre år lifligt deltagande i arbetet för representationsreformen, företrädde han Örebro län i riksdagens Första kammare 1867--75. Af T. är bl. a. författad en Minnesteckning Öfver N. Ericson, införd i »Lefnadsteckningar öfver K. sv. Vet.-akad:s efter 1854 afl. ledam.» III, 1891. Död i Stockholm d. 11 dec. 1899. Gift 1850 med Emilia Henrika Augusta Petré, dotter till riksdagsmannen Thore Petre. 6. Troili, Gustaf Uno, porträttmålare. Född på Ransbergs bruk i Värmland d. 16 jan. 1815. Föräldrar: bruksägaren Samuel Troili -- ättling i femte led af Uno Troilus (se släktöfversikten) -- och Johanna Maria Geijer, syster till Erik Gustaf Geijer. Vid tjugu års ålder tog T. studentexamen i Uppsala, hvarefter han 1840 utnämndes till underlöjtnant vid Värmlands fältjägareregemente. Hans vidare befordringar på den militära banan sträckte sig sedan ej längre än till löjtnantsfullmakten, som han erhöll 1844, hvarefter han tog afsked 1848. I ungdomen en flitig och uppmärksam elev vid Konstakademien, började han 1842 studera vidare för Södermark, hvilken han 1845 åtföljde till Italien. Här arbetade han med så mycken ifver, att han redan efter tvenne år kunde hemsända till konstföreningens utställning flera taflor, hvilkas antal än ytterligare ökades vid expositionen 1848. På 1850-talet gjorde han en ny studieresa till Paris, kallades efter sin hemkomst till ledamot af Akademien för de fria konsterna 1854, blef vice professor i teckning 1860 samt ordinarie professor 1866. Död i Stockholm d. 19 aug. 1875. Efter att till en början ha riktat sin uppmärksamhet åt landskapet och arkitekturen samt försökt sig som genremålare, fann T. snart sitt rätta fält i porträttmålningen, hvilken »med honom nått en ståndpunkt, som den icke på länge, om ens någonsin, innehaft i Sverige. Lika varm och naturfull som von Breda, äger han därjämte