Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Troil, Samuel Gustaf von - 5. Troilius, Carl Oscar - 6. Troili, Gustaf Uno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit till stånd med hans understöd, representerade
han under den första perioden 1867–69 Malmö
stad i Andra kammaren. Under den första af
dessa riksdagar var han ordf. i den nämnd, som
hade att uppgöra förslag till ledamöter i de
ständiga utskotten, och var jämväl ordförande i
försvarsutskottet. Led. af Krigsvetenskapsakademien
1840 och af Landtbruksakademien 1858, af hvilken han
1865 blef hedersledamot, tog T. 1874 afsked från sin
landshöfdingstol och afled i Malmö d. 3 nov. 1880,
slutande sin adliga ätt å svärdssidan i Sverige. Hans
lefnadsminnen äro jämte general C. Akrells 1885
utgifna under titeln Minnen från Carl XIV Johans,
Oskar I:s och Carl XV:s dagar.
Gift 1842 med grefvinnan Sofia Lovisa von Hermansson.
Troilius, Carl Oscar,
ämbetsman. Född på bergmästarebostället Knutsberg i Nora
landsförsamling af Örebro län d. 26 jan.
1813. Föräldrar: bergmästaren, titulärbergsrådet
Samuel Troilius – kusins son till T. 1 –
och Ulrika Maria Westén.
Student i Uppsala 1827, aflade T.
1831 hofrättsexamen och lät inskrifva sig som
auskultant i Svea hofrätt, hvarefter han tog
bergsexamen 1834. Jämväl antagen till auskultant i
Bergskollegium, fortsatte han 1834–35 sina studier
vid Falu bergsskola och befordrades 1836 till andre
markscheider på Bergskollegiets stat. Efter faderns
år 1841 timade död förordnades han att förestå dennes
ända sedan 1791 innehafda bergmästareämbete, blef
1854 geschworner vid Stora Kopparberget och utnämndes
1855 till bergmästare i sjätte bergmästaredistriktet,
innefattande hufvudsakligen samma område som det redan
af honom förvaltade bergmästaredömet. «Omfattande
de mera fria grundsatser för näringlagstiftningen,
som på 1840- och 1850-talen började vinna mark,
verkade T. med skicklighet och ifver för dessa
grundsatsers tillämpning å lagar och författningar
rörande bergshandteringen, som arbetade under
trycket af hämmande privilegier. Bland af honom
vidtagna åtgärder i sådant syfte kan nämnas hans på
uppdrag af fullmäktige i Järnkontoret 1854 författade
»utredning af svenska Jernhandteringens ekonomiska
förhållanden med hufvudsakligt afseende på därå
hvilande skatter», hvilken utredning af fullmäktige
ingafs till civildepartementet. Till beredande af
lättad afsättning af bergslagens produkter arbetade
han äfven under denna tid ifrigt för anläggningen af
Nora–Ervalla järnväg, hvilken öppnades för trafik
i mars 1856 och var den första för allmän trafik
afsedda normalspåriga bansträckan i Sverige. Den
samtidigt härmed inledda bekantskapen med friherre
Ericson gaf anledning till den senare delen af T:ii
offentliga verksamhet. Ledamot på Ericsons förslag af
den 1857–59 verksamma kommitté, som hade i uppdrag
att företaga tekniska och statistiskt ekonomiska
undersökningar i fråga om de såsom stambanor
betraktade järnvägsanläggningar, som borde
på statens bekostnad utföras, var T. den,
som hufvudsakligen utarbetade den kommitténs
betänkande bilagda statistiskt-ekonomiska
kartan. Statens järnvägsväsende blef nu alltmer hans
verksamhetsfält. Förordnad 1860 till chef för kansli- och
kameralafdelningen vid statens järnvägsbyggnader,
utnämndes han 1863 till generaldirektör och
chef i den nu inrättade styrelsen för statens
järnvägstrafik. Efter att i nära tjugufem år hafva
verkat i detta ämbete, tog han därifrån afsked
d. 28 okt. 1887. Han var sedan 1867 ledamot och
sedan 1884 hedersledamot af Landtbruksakademien,
led. af Krigsvetenskapsakademien sedan 1877 och af
Vetenskapsakademien sedan 1878. Under en följd af
år, 1856–80, deltog han i Järnkontorets styrelse
såsom dels extra, dels ordinarie fullmäktig. Vice
ordförande i kommittéerna för Sveriges deltagande i
världsutställningarna i London 1862, i Wien 1873,
i Filadelfia 1876 och i Paris 1878, var han vid
Wienutställningen president i internationella juryn
för första gruppen, omfattande bergverksindustrien. I
yngre år lifligt deltagande i arbetet för
representationsreformen, företrädde han Örebro
län i riksdagens Första kammare 1867–75. Af T. är
bl. a. författad en Minnesteckning Öfver N. Ericson,
införd i »Lefnadsteckningar öfver K. sv. Vet.-akad:s
efter 1854 afl. ledam.» III, 1891. Död i Stockholm
d. 11 dec. 1899.
Gift 1850 med Emilia Henrika
Augusta Petré, dotter till riksdagsmannen Thore
Petre.
6. Troili, Gustaf Uno,
porträttmålare. Född på
Ransbergs bruk i Värmland d. 16 jan. 1815. Föräldrar:
bruksägaren Samuel Troili – ättling i femte led af
Uno Troilus (se släktöfversikten) – och Johanna Maria
Geijer, syster till Erik Gustaf Geijer.
Vid tjugu års ålder tog T. studentexamen
i Uppsala, hvarefter han 1840 utnämndes till
underlöjtnant vid Värmlands fältjägareregemente. Hans
vidare befordringar på den militära banan sträckte sig
sedan ej längre än till löjtnantsfullmakten, som han
erhöll 1844, hvarefter han tog afsked 1848. I ungdomen
en flitig och uppmärksam elev vid Konstakademien,
började han 1842 studera vidare för Södermark,
hvilken han 1845 åtföljde till Italien. Här arbetade
han med så mycken ifver, att han redan efter tvenne
år kunde hemsända till konstföreningens utställning
flera taflor, hvilkas antal än ytterligare ökades
vid expositionen 1848. På 1850-talet gjorde han en
ny studieresa till Paris, kallades efter sin hemkomst
till ledamot af Akademien för de fria konsterna 1854,
blef vice professor i teckning 1860 samt ordinarie
professor 1866. Död i Stockholm d. 19 aug. 1875.
Efter att till en början ha riktat sin uppmärksamhet
åt landskapet och arkitekturen samt försökt sig
som genremålare, fann T. snart sitt rätta fält
i porträttmålningen, hvilken »med honom nått en
ståndpunkt, som den icke på länge, om ens någonsin,
innehaft i Sverige. Lika varm och naturfull som von
Breda, äger han därjämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
