1874 till hedersled. af Landtbruksakademien. Tillika deltog han lifligt i sin hemorts allmänna värf, var 1853--62 ordf. i Skånska hypoteksföreningens direktion, vice ordf. i Malmöhus läns hushållningssällskap 1850--67, o. s. v. Från 1844 representerande sin ätt å riddarhuset, var han ledamot af konstitutionsutskottet vid 1865--66 års riksdag, då han motsatte sig representationsreformen. Under det nya statsskicket hade han 1867--73 plats i Första kammaren, som vid de fyra första riksdagarna insatte honom i konstitutionsutskottet. 1859 förlänades honom kammarherrevärdighet. Död i Lund d. 22 dec. 1879. Gift 1855 med Ebba Toll. Af hans söner har hofjägmästaren Nils Axel Arvid, född d. 30 mars 1859, sedan 1895 tillhört Första kammaren, och vice häradshöfdingen Carl Axel, född d. 29 juni 1862, företrädt Frosta domsaga i Andra kammaren 1900--05. Den tredje är 4. Trolle, Erik Birger, diplomat, utrikesminister. Född d. 23 sept. 1863. Student i Lund 1883, aflade T. kansliexamen därstädes 1886. Han ägnade sig därefter åt den diplomatiska banan och blef, efter att ha tjänstgjort som attaché vid hofven i Köpenhamn och Madrid, 1889 andre sekreterare i utrikesdepartementet. 1894 blef han förste sekreterare och kammarherre, utnämndes 1897 till legationssekreterare i Berlin, 1900 till legationsråd och 1903 till kabinettssekreterare i utrikesdepartementet. Envoyé vid beskickningen i Köpenhamn 1905, kallades T. d. 7 nov. s. å. till minister för utrikes ärendena. En af hans första åtgärder var tillsättningen af en kommitté för omorganisation af vår diplomati och vårt konsulatväsen, i syfte att bättre tillgodose våra kommersiella intressen. På grundvalen af dennas arbete utarbetades ock ett förslag, som godkändes af 1906 års riksdag. Den 16 maj 1906 inlämnade T. jämte krigsministern Tingsten sin afskedsansökan, som det allmänt uppgifvits, af missnöje med statsminister Staaffs anförande föregående dag i Andra kammaren vid rösträttsfrågans behandling. Den häraf föranledda ministerkrisen erhöll d. 29 maj den utgång, att den Staaffska ministären efterträddes af en ny, med generaldirektör S. A. A. Lindman i spetsen och i denna kvarstannade T. på sin förutvarande post. Gift 1893 med grefvinnan Augusta Charlotta Alice Gyldenstolpe. Trolle, af. Denna svenska adelsätt härstammar från den danskfödde Georg Herman T. -- se T. 1 -- som med namnet af T. adlades 1762. 1. Trolle, Georg Herman af, sjömilitär. Född i Danmark d. 28 okt. 1672. Föräldrar: kaptenen i dansk tjänst Herman Trolle och Anna Maria Mara. Ännu helt späd sändes T. till en anförvant i Amsterdam och gjorde vid tio års ålder sin första sjöresa. Efter att ha besökt Danmark, Island, Tyskland, Frankrike, England m. fl. länder, anställdes han 1690 som styrman på en kofferdifarare till Ostindien, Under resan förgicks fartyget i närheten af S:t Thomas med en stor del af manskapet, och T. måste i tre dygn sitta på ett vrak i kalla vattnet, innan han blef bärgad. Han fortfor att tjäna på handelsfartyg till 1704, från hvilket år till 1710 han var anställd på kapare och örlogsfartyg i England, Holland och Frankrike. Medan han tjänte i Holland, fick han vid en träffning mellan fyra holländska konvojskepp och några franska örlogsfartyg ett sabelhugg tvärs öfver ansiktet, hvarefter han bar märke under hela sin lefnad. Sedan han vidare 1710--14 tjänstgjort vid danska flottan, ingick han sistnämnda år såsom kapten vid svenska örlogsflottan och utnämndes 1717 till kapten vid 1:a halfva delen af Norra Roslags kompani af Sjögastregementet. Kommenderad 1718--19 på linjeskeppet »Wachtmeister», blef han vid en sjödrabbning med ryssarna tillfångatagen och jämte det redlösa skeppet, öfver hvilket han, sedan dess befälhafvare, kommendören A. J. Wrangel, blifvit sårad, tagit befälet och som han försvarat till själf tredje man, förd till Reval. Då hans utomordentliga tapperhet omtalades för tsar Peter, lät denne hämta honom till sig i Kronstadt och sökte på allt sätt vinna honom för sin tjänst. Då T. vägrade att ingå härpå, skickades han med några andra fångar till Solikamsk i Sibirien, där han i svår fångenskap måste kvarstanna till fredsslutet 1721, och hvarifrån han återkom till Sverige 1722. Omkring tio år senare befinnes han anställd såsom befälhafvare på skeppet »Fredericus Rex Sueciæ» i Ostindiska kompaniets tjänst och var den förste, som från Sverige gjorde en resa till Ostindien och tillbaka. Afseglad från Göteborg d. 28 febr. 1732, återkom nämnda ostindiefarare i aug. 1733 med rik laddning. 1741 befordrad till kommendörkapten och deltagande i 1742 års kampanj såsom chef för sex galärer, fick han 1743 först befälet öfver den för Bottniska viken afsedda eskadern men beordrades sedermera att med några större fartyg förstärka galäreskadern i Ålands haf. 1754 befordrades han till kommendör vid Stockholmseskadern och fyra år senare till schoutbynacht eller konteramiral. 1762 upphöjdes han i adligt stånd, då han, till skillnad från den förut varande adliga svenska familjen Trolle, kallade sig af Trolle. Död i Stockholm, vid åttiofem års ålder, den 8 febr. 1765. Gift med Anna Margareta Grill. 2. Trolle, Henrik af, sjömilitär. Född den 24 nov. 1730; den föreg. son. När T. var tio år gammal, lät fadern inskrifva honom vid flottan, hvarefter den unge sjömannen beseglade fjärran haf i tretton år eller till 1753. Dessa hans läroår, hvarunder han 1751 avancerade till medelstyrman voro icke utan ett och annat allvarsamt äfventyr. Hemkommen till fäderneslandet befordrades han 1754 till öfverstyrman, blef 1755 löjtnant vid amiralitetet och konstituerad kaptenlöjtnant 1758. I denna egenskap bevistade han belägringen af Peenemünde och deltog såsom