chef på galären »Karlskrona» i affären vid Anklamer-Fehr. 1759 ombestyrde han svenska härens öfverförande till Rügen och gjorde årets fälttåg såsom adjutant hos generalen grefve Axel Fersen. 1760 förde han befälet öfver svenska eskadern i farvattnen kring Usedom och Wollin samt öfver de trupper, som hade att försvara nämnda öar. Förordnad till öfveradjutant hos svenske öfverbefälhafvaren, utnämndes han 1761 till kapten vid arméns flotta och blef major 1762. Under antydda år, det sista för Sveriges deltagande i sjuåriga kriget, skötte han på ett förtjänstfullt sätt de uppdrag, delvis af ganska ansvarsfull art, som honom anförtroddes. Efter det arméns flotta 1770 återupprättats och förenats med armén, blef T. nämnda år befordrad till öfverstlöjtnant och två år senare till öfverste i armén, tillika förordnad till befälhafvare öfver arméns flotta. Denna sista utnämning utgjorde en belöning för visadt välförhållande vid 1772 års statshvälfning. Utnämnd 1773 till chef för arméns flotta, arbetade han nitiskt på dess stärkande och utveckling. Med bibehållande af sin anställning i sjövapnet tjänstgjorde han jämväl 1775--80 som öfverste för Nylands infanteriregemente, blef 1776 generalmajor och 1777 tillika chef för galäreskadern, som då förenades med arméns flotta under benämningen »Svenska eskadern». Sistnämnda år var han konungen följaktig vid dennes besök i Petersburg. Hans sista utnämning var i juni 1780 till general amiral. Död i Stockholm den 12 mars 1784. Uppfostrad af fältmarskalken Ehrensvärd, var T. en värdig lärjunge till sin store mästare. Öppen och rättfram med en blick, som såg allting i stort, förenade han som tjänsteman omfattande kunskaper med en ovanlig drift och företagsamhet. Hans förvaltning såsom generalamiral bildar en lysande epok i svenska flottans minnen. Med biträde af Chapman, som på T:s framställning blifvit utnämnd till varfschef i Karlskrona, frambragte han på jämförelsevis kort tid flera större och mindre örlogsfartyg, hvarjämte en stor mängd andra voro under byggnad, när T. dog. Befästningarna kring Karlskrona förstärktes och förökades, förråd anskaffades, och flottans utrustning sattes uti det utmärktaste skick. Vid Gustaf III:s statshvälfning var han en af de medverkande med särskildt uppdrag att hålla Sveaborg för konungens räkning. Från denna tid rådde mellan Gustaf III och T. det förtroligaste förhållande, som ostördt fortfor till den senares död. Gift 1769 med Carolina Carleson, dotter af presidenten Edvard Carleson (se I: 164). 3. Trolle, Henrik af, sjömilitär, romanförfattare. Född i Karlskrona d. 24 febr. 1829; den föregåendes sonsons son. Föräldrar: kaptenen vid k. m:ts flotta August Edvard af Trolle och Kristina Dorotea Lindvall. Efter förberedande öfningsexpeditioner och examina aflade T. vid aderton års ålder sjöofficersexamen och utnämndes strax därpå till sekundlöjtnant vid flottan. Under längre och kortare sjöexpeditioner med svenska örlogsfartyg besökte han Norra och Södra Amerika, Västindien, Holland, Frankrike m. fl. länder och åtnjöt under flera år kunglig permission för idkande af handelssjöfart, därunder han gjorde resor till de flesta världsdelar. Efter hemkomsten till Sverige lämnade han 1856 sjötjänsten och ägnade sig åt landtbruk samt var under flera år medarbetare i tidningarna »Karlskrona Veckoblad», »Nya Blekingsposten» och »Blekinge läns tidning». Redan 1856 började T. göra sig bemärkt såsom författare på det skönlitterära området och utgaf under årens lopp ett stort antal af den läsande allmänheten med bifall mottagna och i flerfaldiga upplagor utgångna romaner, noveller, berättelser och skisser, utgörande dels själfständiga arbeten, dels bidrag till kalendrar, tidskrifter och tidningar. Bland dessa kunna här nämnas Rosen i Blekinge skärgård 1856, Skeppet Ölands flagga 1860, Sjöofficeren 1870, Kapten Tomas Darell, 1872, Bilder från skolan och lifvet s. å., Gustaf III:s testamente 2 dlr, 1874, öfversatt till tyskan af Jenny Lind-Goldschmidt, Jakob Duwall, 2 dlr, 1875, Från land och haf 1876, Bland öarna och skären s. å., Den svenske blokadbrytaren s. å., På en mils omkrets 1877, Östersjöns konung 2 dlr, 1878, Hvalfångaren s. å., Från flottans hufvudstation 1879, Rojalister och republikaner 1881, Krona och törne 1882, Bland sjögastar och upprorsmakare, 2 dlr, 1883, Silfversmedens son 1884, Utkastad i världen 1885. T. afled i Listerby d. 16 sept. 1886. Efter hans död utkommo ytterligare tvenne hans arbeten: Ett ungdomsminne 1886 och Katarina II af Ryssland, 2 dlr, 1888. Ett flertal af T:s arbeten hafva öfverflyttats till de förnämsta af de lefvande språken, och i Amerika har utkommit ett praktverk, innehållande ett urval af hans romaner. Gift 1858 med Hilda Vilhelmina Augusta Sjöberg. Trolle-Bonde, se Bonde. Trolle-Wachtmeister, se Wachtmeister. Trozelius, Clas Blechert, präst, universitetslärare, författare i ekonomi. Född i Lofta socken, Kalmar län, i aug. 1719. Föräldrar: prosten och kyrkoherden i Lofta, Bengt Trozelius och Maria Edling. Efter fyra års universitetsstudier i Uppsala begaf sig T. 1741 till Lund, där han 1745 erhöll fil. magistergraden. Kort därefter förordnad till docent i praktisk filosofi, återvände han efter tvänne år till Uppsala. Ägnande sig nu företrädesvis åt studier i ekonomi, företog han 1748 en studieresa genom flera af rikets landskap och blef 1750 docent i praktisk ekonomi vid Uppsala universitet. Medan han här själf med uppmärksamhet följde Linnés lektioner, höll han af de studerande talrikt besökta föreläsningar. Prästvigd 1754, tjänstgjorde han någon tid i Stockholm såsom pastorsadjunkt i Storkyrkoförsamlingen och erhöll 1756 värdighet af kunglig hofpredikant. Två år senare, 1758, befordrades han till professor i ekonomi vid Lunds universitet. Utnämningen skedde i strid med akademiska konsistoriets