korrespondensen mellan denna och de mänskliga individerna. Han afled 1831 på ett litet hemman, Ön, på Fogdön i Mälaren, hvilket hemman han erhållit till lifstidsbesittning af familjen Liljencrantz. I nämnda enkla data innefattas T:s lefnadshistoria. Flera gånger anmäld i konsistorium för hernhutism och svedenborgska villfarelser, blef han, såsom nyss är nämndt, afsatt från sitt prästerliga ämbete. Denna åtgärd föranleddes närmast af hans 1817 offentliggjorda Biblisk förklaring öfver högmessotexterna på 2:dra stora böndagen. Drabbad af tryckfrihetsåtal och inkallad till förhör inför domkapitlet, utgaf han sina härvid afgifna svar under titeln Hvad är christlig sanning om Gud? 1818 äfvensom rättegångshandlingarna i tryckfrihetsmålet i en skrift kallad Religionens helgedom eller Herrans gudomlighet och ordets gällande domsrätt 1820. Efter sin afsättning fortsatte T. med största ifver sitt författarskap, hvilket förnämligast var riktadt mot statskyrkan. Af hans arbeten, som voro ganska medelmåttiga i stilistiskt hänseende men det oaktadt icke saknade spridning bland de bildade klasserna, må nämnas: Christlig undersökning öfver aposteln Pauli lära om lagens gerningar 1819, som äfven drabbades af åtal, Likheten och skilnaden emellan Pauli lära och Luthers system om gerningar, Tro och rättfärdighet 1820, innehållande rättegångshandlingar rörande föregående skrift, Em. Swedenborgs skrifter och christendomens tillstånd s. å., Okonstladt och alvarligt försvar för christna religionens heliga grundläror s. å. Den vigtiga striden mellan sanningens ljus och fördomarnas mörker 1821, Skall christna religionen i svenska kyrkan stå eller falla? 1822, Försök att göra Luthers catheches och dess förklaring genom rättelser nyttig s. å., Jemförelse emellan det symboliska systemet i religionsläran och det rent bibliska 1826, Oförgriplig erinran och betraktelse vid förslaget till förbättring af kyrkolag 1828, -- de båda sistnämnda skrifterna åtalade men frikända -- samt Ett läsvärdt samtal emellan tvenne åldriga teologer s. å., o. s. v. Törne. Svensk släkt, hvars äldste kände stamfader Olof, som lefde i början af 1500-talet, var fader till Nils Olofsson, som var knekthöfvitsman å 1560-talet. Dennes sonson Hans, som 1667 blef politieborgmästare i Stockholm och dog 1671, antog sin moders släktnamn Törne. Hans äldsta sons söner Mikael och Olof adlades 1727 och 1726 med namnet von Törne, liksom 1731 hans femte sons son Peter. Borgmästare Hans Törnes andre son, Olof, adlades 1698 under namnet Törnflycht (se nedan), hans tredje sons son, Carl, 1719 under namnet Törnebladh (se nedan), hans fjärde sons son, Carl, 1708 under namnet Törnstjerna och hans yngste son, Lorens, 1698 under namnet Törne. 1. Törne, Olof von, ämbetsman, politiker. Född i Stockholm d. 4 juli 1686. Föräldrar: justitieborgmästaren i Stockholm Mikael Törne och Brita Andersén. Efter slutade studier i Uppsala tjänstgjorde T. som sekreterare åt Carl Gyllenborg under dennes ministertid i England och blef 1719 e. o. assessor i kommerskollegium, där han 1728 befordrades till kommissarie, 1729 till ordinarie assessor och 1732 till kommerseråd. Sedan han 1726 adlats under namnet von Törne, skyndade han ock att på politikens väg göra sina gåfvor gällande och gjorde sig snart bemärkt som en af tidens slugaste och skickligaste partigängare. Vid 1734 års riksdag, då han var medlem af sekreta utskottet och dess mindre sekreta deputation, anses han varit den, som, mot en kontant erkänsla af franska ministern Casteja af 60,000 plåtar, förmedlat förbindelsen mellan denne och det då nybildade Hattpartiets spetsar, D. N. von Höpken och Carl Gyllenborg. Han var ock outtröttlig att till samma partis förmån bereda marken till 1738 års riksdag, dels genom utgifvande af stridsskrifter och dels genom värfvande af fullmakter å riddarhuset. Som belöning för sitt nit hedrad med att åter insättas i sekreta utskottet och dess mindre sekreta deputation, utvecklade han ock 1739 ett energiskt arbete för Gyllenborgs val till kanslipresident. Äfven vid 1740--41 och 1742--43 års riksdagar hade han plats i samma utskott, vid den sistnämnda, då vinden blåste hans parti emot, den ende af detsamma, som vid riksdagens början där insattes. Död d. 23 juni 1745. Gift 1724 med Maria Linroth. 2. Törne, Johan Reinhold von, krigare. Född på Friggesby i Finland d. 5 aug. 1752. Föräldrar: generalmajoren Peter Törne -- 1751 adlad under namnet von Törne -- och friherrinnan Johanna Lovisa Armfelt. Antagen i krigstjänst redan 1766, blef T. 1772 fänrik vid Savolaks infanteriregemente. Kapten 1783, deltog han i 1788--90 års krig, särskildt utmärkande sig vid Porossalmi, och befordrades 1790 till major. Under 1808--09 års krig blef T. chef för en af regementets bataljoner, med heder kämpande vid Lappo, Alavo och Oravais. Utnämnd till öfverstlöjtnant, var han med om återtåget mot norr och tillhörde sedan J. A. Cronstedts fördelning i Umeå. När i mars 1809 ryssarna gingo öfver Kvarken, afvisade T. vid Åbbola fiendens anfall men måste i afsaknad af artilleri draga sig tillbaka. Efter fredsslutet tog T. afsked ur svensk tjänst och afled i Borgå d. 3 okt. 1810. Han har som bekant blifvit besjungen af Runeberg, som i »Fänrik Stål» skildrar honom som en hederlig och uppriktig natur, med ett lynne af icke ringa trygghet och kallblodighet, men kryddadt af en torrolig humor. Gift 1802 med Hedvig Sofia von Essen. Törneblad, Bengt Johan, skriftställare, tidningsutgifvare. Född af bondeföräldrar i Törnsfall nära Västervik d. 25 sept. 1782. Efter slutade studier i Uppsala, där han blifvit student 1802, beträdde T. ämbetsmannabanan och ingick som e. o. tjänsteman i Pommerska fältkontoret 1808. Året därefter sökte och erhöll han en anställning vid tullverket i Stockholm,