hvarjämte han för sin utkomst äfven arbetade på ett handelskontor. Någon tid tjänstgjorde han såsom notarie vid sjötulls- och posträtterna. Som emellertid dessa befattningar ej voro tillräckligt inkomstbringande, lämnade han statens tjänst för att ägna sig åt publiciteten och utgaf 1810--12 tidningen »Nya posten», i hvilken 1810 förekom fabeln »Räfvarna», som gaf uttryck åt misstankarna rörande kronprinsen Carl Augusts förgiftning och säkerligen härigenom i betydlig mån gaf anledning till Fersenska mordet. Under åren 1816--17 redigerade och utgaf han »Föreningen; Skandinaviskt folkblad» samt 1817--18 »Svenskt Nationalblad». I början uppträdde T. med häftighet emot den s. k. Nya skolan och dess organ »Polyfem» men blef snart en af dennas ifrigaste försvarare och kan sägas för hennes skull ha uppoffrat sin timliga lycka. Genom fosforisterna bekant med Schillers arbeten, synes han hafva föresatt sig att omkläda dennes samtliga dramatiska arbeten i svensk dräkt. Hans öfversättningar af »Don Carlos» samt »Jungfrun af Orleans» 1813 och af »Wallenstein» 1814 ådrogo honom likväl så betydliga förluster, att han råkade i ekonomiskt obestånd, särdeles som hans egna arbeten icke heller lämnade någon behållning. För att skaffa bröd för dagen måste han därför undfägna allmänheten med en hop småsaker, som kunde påräkna en större afsättning, och utgaf tid efter annan: Försök till ett svenskt-kritiskt real-lexikon uppå de märkvärdigaste ord och talesätt, hvilka i allmänna sammanlefnaden förekomma 1813, Friherre Dolk. Roman utgifven af Ottar Tralling 3 del. 1814--15, Tiden och Bonaparte 1814, Gubben med skåpet; första -- tredje vandringen 1819 m. m. af samma art. Han har jämväl lämnat öfversättningar af A. W. Schlegels »En skön och putslustig nyårslek,» af La Motte Fouqués' Smärre romaner, »Dödsförbundet», och »Undine» samt af Cervantes »Hustrun på prof», de flesta af dessa liksom öfriga alster af hans penna röjande en makt öfver svenska språket, som på den tiden hörde till sällsyntheterna. Död i Stockholm d. 1 aug. 1820. Törnebladh. Adlig ätt, utgörande en utgrening af släkten Törne (se Törneska släktöfversikten), i det att kommissarien i kammarrevisionen Carl Hansson Törne 1719 adlades under namnet Törnebladh. 1. Törnebladh, Carl Petter, justitiestatsminister. Född d. 3 nov. 1774. Föräldrar: bergmästaren Anders Törnebladh och Beata Unge. Efter vid universitetet i Lund aflagda examina, började T. vid aderton års ålder sin juridiska bana såsom auskultant i Göta hofrätt. Förordnad till vice häradshöfding 1796 och antagen 1797 till e. o. kanslist i justitierevisions-expeditionen, öfvergick han det sistnämnda året från Göta till Svea hofrätt och befordrades 1799 till notarie i krigshofrätten samt kvarstod såsom sådan till 1802. Sedan han 1801 erhållit häradshöfdings fullmakt med tur och befordringsrätt, utnämndes han 1806 till häradshöfding i Öster-Nerikes domsaga, undfick 1814 titel af hofrättsråd, samt förflyttades 1821 såsom domhafvande till Jönåkers, Oppunda m. fl. härads domsaga i Södermanland. Vid riksdagen 1823 utsågs han af rikets ständer till justitieombudsman och innehade denna befattning till 1835. Tillförordnad justitiekansler 1836--37, inkallades han 1840 i konseljen såsom konsultativt statsråd. Året därefter blef han justitiestatsminister, och i följd däraf uppflyttad bland rikets herrar. Tog afsked från justitiestatsministerämbetet 1843, samt afled i Stockholm d. 17 juni 1844. På sin tid ansedd för en af de skickligare juristerna inom landet, deltog han 1811--14 som ledamot i lagkommittén, och var 1841 ordförande i lagberedningen. Gift 1812 med Sofia Charlotta von Oldensköld. 2. Törnebladh, Henrik Ragnar, skolman, pedagogisk författare, kommunalman, politiker. Född i Hubbo församling af Västmanland d. 1 febr. 1833; den föreg. kusins son. Föräldrar: öfverstlöjtnanten Gustaf Törnebladh och Britta Johanna Hedenblad. I Uppsala, där T. blef student 1848, aflade han fil. kand. examen 1853 och innehade andra hedersrummet vid promotionen det följande året. 1855 kallades han till docent i latinska skaldekonsten vid universitetet i Uppsala samt utnämndes 1858 till lektor i latinska språket vid Kalmar Högre elementarläroverk. 1859--60 var han såsom Pipersk stipendiat stadd på en vetenskaplig resa i Frankrike och Tyskland. Från 1867 äfven utöfvande rektoratet vid sitt läroverk, deltog T. med stor energi i stadens kommunala lif, var stadsfullmäktig 1863--79 (därunder i åtskilliga år dess ordf.), landstingsman 1867--78, m. m. 1873--75 var han äfven stadens representant i Andra kammaren. Under tiden uppfördes han i andra förslagsrummet till adjunkturen i latinska språket vid Uppsala universitet 1861 och 1875 till professuren i samma ämne. Rektor vid Högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm 1879--84, var han äfven lektor därstädes 1882--1903, men åtnjöt ständig tjänstledighet från 1884 som fullmäktig i riksbanken och deputerad för den inre förvaltningen, i hvilken egenskap han ännu (1906) fungerar. I besittning af grundliga pedagogiska insikter, har han äfven på andra sätt än som lärare haft tillfälle att göra dessa gällande. Så har han varit medlem af språkundervisningskommissionen 1865--66, af kommittén för revision af läroverksstadgan 1870--72, af kommissionen för åstadkommande af likformig uppställning af grammatiska läroböcker 1879--81 och af läroverkskommittén 1882--84, i hvilken han fungerade såsom vice ordf. Ordförande- eller vice-ordförandeskapet har äfven varit honom anförtrodt vid flera allmänna läromöten, och vid nordiska filologmötet 1886 intog han ordförandeplatsen. Vid 1880 års riksdag gjorde han sitt inträde i riksdagens Första kammare som representant för Kalmar läns norra landsting och kom, tack vare