väsentligen främjat. Sedan 1874 har han på uppdrag af enskilda korporationer verkställt åtskilliga geologiska undersökningar med praktiskt syfte. Af hans kartarbeten må slutligen äfven nämnas Geologisk öfversiktskarta öfver mellersta Sveriges bergslag, utförd på bekostnad af Järnkontoret och omfattande nio blad med beskrifning, samt Karta öfver berggrunden inom Filipstads bergslag, Geologisk öfversiktskarta öfver Vermlands län och Geologisk atlas öfver Dannemora grufvor, samtliga med beskrifningar. Rörande de skandinaviska fjällens byggnad, åt hvilket ämne han sedan 1882 ägnat trägna studier, har han äfven författat flera uppsatser. T., som vid Uppsala universitets jubelfest 1877 blef fil. hedersdoktor, är sedan 1876 ledamot af Vetenskapsakademien och sedan 1888 af Landtbruksakademien, hvarjämte han är invald i flera utländska lärda samfund. Gift 1894 med Sigrid Helena Fogelström. Törneros, Adolf, filolog, estetiker. Född i Eskilstuna d. 24 dec. 1794. Föräldrar: organisten och postmästaren därstädes Per Törneros och Margareta Kristina Norman. Vid faderns tidiga frånfälle togs T:s undervisning om hand af en faderns ungdomsvän, prosten El. Wallqvist i Eskilstuna. Emellertid var han knappt mer än tretton år gammal, då han måste börja såsom informator bidraga till sitt uppehälle. I Uppsala, där han 1812 inskrefs som student, blefvo hans studier både djupgående och vidsträckta men omfattade isynnerhet filosofi, estetik, historia samt romersk litteratur. Sedan han 1818 med utmärkelse blifvit fil. doktor, kallades han 1819 till lingu. lat. docens, befordrades 1827 till litt. hum. adjunkt och utnämndes slutligen 1832 till eloqu. et poës. professor. »Olyckligtvis blef den samvetsgranne läraren en martyr för sin latinska lärarebefattning.» Fint estetiskt bildad, i högsta grad spirituell, lättrörlig och känslig, domnade hans själ under det latinska professoratets mekaniska sysselsättningar, tentamina, examina samt granskningen af latinska öfversättningsprof och öfversättningsskrifter. Det nedtyngande själsarbetet återverkade på hans svaga kroppshydda, så att han efter en lindrig feber bortgick ur lifvet den 20 januari 1839. Såsom akademisk författare utgaf han egentligen blott tvenne arbeten: Cicero de legibus cum commentariis 1835 samt en svensk bearbetning af Ramshorn, Synonymiskt handlexikon 1838, båda vid hans död ofullbordade. Då dessa stannat inom den lärdes studiekammare, känner hela den bildade svenska allmänheten T. genom hans, efter hans död af E. A. Schröder utgifna Bref och dagboksanteckningar 1840. I dessa teckningar, som af författaren aldrig voro ämnade för offentligheten, finner man om hvartannat snillrika betraktelser öfver hvarjehanda vetenskapliga ämnen, små konstnärligt utförda historietaflor, utmärkta landskapsskildringar, naiva huslighetsscener, allt tecknadt med en innerlighet, kvickhet och lefnadsfriskhet, som tillvinner hvarje föremål, äfven det obetydligaste, läsarens odelade intresse. Ogift. Törnflycht. Om släktens härkomst se von Törneska släktöfversikten. 1. Törnflycht, Olof Hansson, affärsman. Född i Köping i Västmanland d. 5 april 1640. Föräldrar: politieborgmästaren i Stockholm Hans Olof Törne och Kristina Hising. Genom vidsträckta handelsresor i England och Holland utvecklade T. sina anlag för köpmansyrket, för hvilket han af föräldrarna var bestämd och i hvilket han inom kort förvärfvade både rikedomar och anseende. Hans praktiska förstånd och skicklighet i det enskilda lifvet togos dock snart i anspråk för det allmänna. Riksdagsman vid reduktionsriksdagen 1682, kallades han året därefter till rådman i Stockholm samt blef 1694 handelsborgmästare och ordförande i handelskollegium därstädes. Han fortfor därefter att vid flera riksdagar hafva plats i borgarståndet ooch var 1697--1705 direktör i tjärukompaniet. Året efter Carl XII:s uppstigande på tronen upphöjdes Olof Hansson, såsom han förut kallades, i adligt stånd med namnet Törnflycht och erhöll 1710 titel af kommerseråd. Efter en verksam och i alla hänseenden framgångsrik lefnad bortgick han i döden, i Stockholm, den 9 april 1713. Utom flera hus i hufvudstaden och betydliga egendomar på landet, ägde T. ej mindre än sjutiotre större och mindre handelsskepp och var således, på en tid, då reduktionen bortsopat högadelns förmögenhet, kanske den rikaste man i Sverige. Talet om hans rikedom var ock så allmänt, att det länge efter hans död gick som en folksägen. I hufvudstaden bevarades hans minne i det längsta genom de förträffliga byggnader han efter ackord uppförde för offentlig räkning. Gift 1668 med Margareta Andersén, blef han svärfader till kungliga rådet grefve Carl Piper, samt riksråden J. Lillienstedt, Arvid Horn och J. A. Meijerfelt. 2. Törnflycht, Olof, riksråd. Född i Stockholm d. 16 nov. 1680; den föregåendes son. Under fleråriga resor utomlands hade T. vunnit den världsvana, att han efter sin hemkomst anställdes såsom vice ceremonimästare vid hofvet, blef 1709 kammarjunkare hos hertig Carl Fredrik af Holstein och 1712 ordinarie ceremonimästare. Under Carl XII:s sista lefnadsår anförtroddes honom viktigare värf, då han 1718 utnämndes till landshöfding i Kronobergs län, hvarifrån han 1719 förflyttades som landshöfding till Stockholms län. Då dess kuststräcka hotades af ryssarnas mordbrännareflotta, fingo väl invånarna af honom befallning att väpna sig men erhöllo icke vapen och ammunition, förrän ryssarna redan härjat en stor del af kusten. Upphöjd till friherre s. å., innehade han under de följande sju åren förvaltningen af drottningens enskilda slott och kungsgårdar. 1723 blef han tillika president i den kommission, som hade att godtgöra vid reduktionsverket begångna orättvisor. Då vid 1727 års riksdag den första rådsförändringen inträffade under det nya statsskicket, intog T. en af de lediga rådsplatserna, upphöjdes 1731 till grefve