och utnämndes 1737 till Uppsala universitets kansler men hann ej verka något i detta kall, förrän han bortkallades af döden på Erstavik nära Stockholm d. 22 sept. s. å. Gift 1711 med grefvinnan Hedvig Ulrika Posse. 3. Törnflycht, Mikael, krigare, ämbetsman, Född i Stockholm 1683; den föregåendes bror. 1702 beträdde T. krigarbanan, blef följande år fänrik vid lifgardet och vann snart sådant erkännande för mod och duglighet, att han redan 1706 blef ryttmästare vid lifregementet. S. å. slog han med utmärkelse en trupp sachsare vid Leipzig. Fången vid Pultava 1709, blef han snart åter frigifven, förordnades 1710 till interimsmajor och föreslogs 1712 af rådet till öfverste för ett tremänningsregemente, hvilket han dock afböjde. I stället blef han snart återflyttad till gardet, där han 1713 blef öfverstlöjtnant och 1717 öfverste. I spetsen för gardet var T. Carl XII följaktig på hans sista fälttåg till Norge och bidrog verksamt till Ulrika Eleonoras tronbestigning mot villkor af enväldets afskaffande, hvaremot han vid 1719 års riksdag förenade sig med andra adelsmän i en formlig protest mot kronans öfverflyttning från drottningens till hennes gemåls hufvud. Måhända i afsikt att vinna honom, öfverhopade man honom med utmärkelser, och 1719 utnämndes han efter hvartannat till öfverkammarherre, generalmajor och friherre. Vid 1720 års riksdag hade T. plats i sekreta utskottet och vid de följande återfinner man honom antingen där eller i andra viktiga deputationer. Konung Fredrik, som missräknat sig i sina planer att i T. finna ett villigt verktyg, sökte förgäfves att åvägabringa hans förflyttning till ett annat regemente, och T. å sin sida hämnades genom att som chef för gardet lämna sin verksamma handräckning till häktande af de personer, som vid 1723 års riksdag befunnits invecklade i planer till konungamaktens stärkande. Vid 1726--27 års riksdag befinnes T. åter, måhända påverkad af sin svåger, Arvid Horn, hafva försonat sig med konungen och utnämndes s. å. till landshöfding i Nyköpings län, upphöjdes 1731 till grefve och blef året därpå öfverståthållare i Stockholm. Död på Hesselbyholm i Södermanland d. 20 aug. 1738. Gift 1714 med grefvinnan Magdalena Lewenhaupt. 4. Törnflycht, Carl Fredrik, riksråd. Född i Stockholm d. 21 okt. 1711; den föreg. brorson och son af T. 2. Liksom fadern öppnade T. sin bana genom att inträda i tjänstgöring vid hofvet, i det han tjugu år gammal utnämndes till kammarherre och åtföljde i denna egenskap konung Fredrik på dennes resa till Hessen. 1743 flyttades han öfver på den furstliga hofstaten såsom kammarherre hos tronföljaren Adolf Fredrik samt efterträdde 1756 den för sin konungskhet olycklige G. J. Horn såsom hofmarskalk hos konungaparet, hvarefter han 1761 upphöjdes till riksråd. 1762 erhöll han förtroendet att såsom guvernör vaka öfver prinsarna Carls och Fredrik Adolfs uppfostran. Vid omstörtningen inom rådet 1765 bibehöll T., hvilken småningom allt mer aflägsnat sig från det af honom till en början afgjordt hyllade Hattpartiet, sin rådsplats men måste för sin försvagade hälsa nedlägga guvernörskapet 1766 och jämväl begära tjänstledighet från rådkammaren, ehuru han ej tog afsked från ämbetet. Efter flera upprepade slaganfall afled han i Stockholm d. 21 april 1767, då ätten med honom utgick. »Den hade haft denna släkt» -- anmärker Wieselgren -- »en egen lycka att genom gästfria bord, återhållsamhet i politiska frågor, enskild älskvärdhet, hjälpsamhet mot ordentligt och företagsamt folk af alla klasser med flera dygder, försona med sitt borgerliga blod såväl hof som högadel, utan att förlora sitt anseende hos medelklassen af folket.» Gift 1739 med friherrinnan Brita Kristina Sparre. Törngren, Lars Mauritz, gymnast. Född i Trosby, Tjellmo socken, Östergötlands län d. 4 febr. 1839. Föräldrar: öfverstlöjtnanten Lars Mathias Törngren och Hellevi Sofia Posse. Sedan T. efter vid krigsakademien aflagd sjöofficersexamen vid tjugu års ålder blifvit sekundlöjtnant, deltog han i flera, äfven till aflägsna farvatten ställda, sjöexpeditioner samt befordrades 1866 till löjtnant och 1875 till kapten. Under tiden hade han genomgått en tvåårig kurs vid Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm, 1864 blifvit anställd som biträdande och kort därefter som extra lärare vid nämnda anstalt samt 1873 blifvit lärare vid dess pedagogiska afdelning. Professor och öfverlärare vid samma afdelning 1882 -- efter Hj. Ling, den äldre Lings son, -- blef han 1887 efter G. Nyblæus föreståndare för Gymnastiska centralinstitutet. 1867--85 var han tillika lärare i gymnastik och fäktning vid Sjökrigsskolan och 1875--81 ledare af gymnastik- och fäktöfningarna vid exercisskolan å Skeppsholmen i Stockholm. T. har från trycket utgifvit åtskilliga skrifter, bland hvilka ett framstående rum intages af hans 1879 i två upplagor utkomna Reglemente i gymnastik för k. flottan, som i väsentlig mån bidrog till, att de Lingska grundsatserna vunno fullständig tillämpning såväl inom armén och flottan som vid skolor och seminarier. Strängt trogen dessa grundsatser, har han städse gjort front mot på vissa håll gjorda försök att uppblanda den rena Lingska gymnastiken med mer eller mindre akrobatiska öfningar. »Det finnes svenska sportsman, som låtit och låta tala om sig mer än professor Törngren, men han är icke heller, tro vi, modern sportsman i fråga om täflingar o. d. Han tager sakerna på ett något annat sätt, med ett djupt allvar, men utan lust att briljera i det offentliga. Han är, såsom det anstår en man på hans ansvarsfulla plats, vetenskaplig.» Mån om att bereda den »fria leken» en bättre ställning vid de svenska uppfostringsanstalterna, hade han tillfälle att vinna erfarenhet om denna saks