Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Törngren, Lars Mauritz - Törning, Jakob - Törnqvist, Henrik Albert - Törnå, Oskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandling i andra land vid de besök, han med
offentligt anslag företog, 1877 i England, Belgien
och Tyskland och 1889 i England och
Skotland. Jämte det han i afgifna berättelser meddelade
sina härom gjorda iakttagelser, uttalade han sig
fullständigare i arbetet Fria lekar 1879. Andra
arbeten af honom äro Sur l’enseignement et la pratique
de la gymnastique 1880–81, Reglemente i bajonett- och
sabelfäktning för k. flottan 1882 samt Gymnastik
och andra kroppsöfningar 1888 m. fl. Medarbetare i
»Tidskrift i gymnastik» ända från dess begynnelse
1874, blef han 1889 dess ansvarige utgifvare.
Gift 1870 med Elisabet Amelia Sofia Noer.
Törning, Jakob,
sjömilitär. Född 1739, blef T.,
efter någon tids studier i Uppsala, 1755 antagen till
lärstyrman vid flottans station i Stockholm. Efter att
1757–58 hafva såsom medelstyrman deltagit i fregatten
»Jägarens» expeditioner till Medelhafvet och 1761
hafva aflagt underofficersexamen, utnämndes han
1764 till löjtnant, befordrades 1773 till kapten
och 1774 till major samt förflyttades till finska
eskadern af arméns flotta. Då han under 1788
års krig med sin kanonslupsdivision borttog det
fientliga vaktskeppet vid Fredrikshamn, blef han
befordrad till öfverstlöjtnant. Under fullgörandet
af det honom senare sistnämnda år gifna uppdraget
att sätta bohuslänska skärgården i försvarstillstånd
mot danskarna skapade han den bohuslänska eskadern af
arméns flotta. Denna eskader, bestående af 17 dubbla
kanonslupar och 6 transportskepp, med en bemanning
af landttrupper och skärgårdskarlar, afseglade
från Marstrand i början af april 1790 och förenade
sig den 4 juni med svenska skärgårdsflottan i Björkö
sund. Bland de affärer, i hvilka T. därefter deltog,
var äfven reträtten från Viborgska viken (»Viborgska
gatloppet») d. 3 juli. Väl undkommen därifrån, fick
han tillfälle att utföra en bragd, som höljde honom
och hans eskader med ära. Under den följande natten
– till d. 4 juli – då han med sin egen division och
ett tjugutal slupar och jollar af andra divisioner
låg förankrad vid Aspö, lade sig invid honom en rysk
eskader af 33 fartyg, mestadels galärer. Uppmanad af
dess befälhafvare, Schlissov, att gifva sig, svarade
T., att han endast af det hårda vädret afhållits
från att anfalla ryssarna, men att Schlissov, som
låg i lovart, vore välkommen. Något ryskt angrepp
hördes emellertid ej af, och T. afseglade den 4
vid middagstiden från Aspö till Svartholmen för att
proviantera, men dit anländ möttes han af konungens
order att begifva sig till Svensksund. I den för
svenska flottan ärorika drabbningen därstädes, hvilken
såsom bekant utkämpades d. 9 och 10 juli 1790, förde
T. befälet öfver högra flygeln som, bestående af 63
kanonslupar och jollar, fördelade på fyra divisioner,
bildade rät vinkel mot centern och vänstra flygeln,
den förra kommenderad af V. von Stedingk, den senare
af C. L. Hjelmstjerna. Sedan slaget fortgått omkring
tre timmar, lyckades T. tillbakadrifva fiendens
vänstra flygel. Men efter erhållen förstärkning angrep
denna ånyo T. Denne, som äfven fått förstärkning,
stred med sådan tapperhet, att efter fyra timmars kanonad
några af fiendens helgalärer började hålla ur
linjen eller stryka flagg. Emellertid dröjde det
ända till sjutiden, innan ryska vänstra flygeln
nödgades draga sig tillbaka, hvarefter T. anföll
fienden i flanken. Han hade nu under sitt befäl
80–100 kanonslupar. Denna eskader bildade nu
en spetsig vinkel mot centern, och dess 150
grofva kanoner åstadkommo med sin mördande eld
en förstörande verkan bland ryssarnas mellan
hans och Hjelmstjernas eskadrar sammanträngda
fregatter och galärer. Först kl. 12 på natten
afstannade striden fullständigt. Slaget var då,
väsentligen genom T., afgjordt till svenskarnas
förmån, och de sammandrabbningar, som föreföllo
följande dag, gjorde blott ryssarnas nederlag så
mycket grundligare. Utnämning till öfverste i armén
var den belöning, T. fick mottaga för denna sin
krigarbragd. Såsom befälhafvare öfver Göteborgska
eskadern af arméns flotta kvarstod han till 1794,
då sjuklighet tvingade honom att taga afsked. Härvid
beviljades honom en pension af – 100 rdr. Död d. 13
dec. 1797.
Törnqvist, Henrik Albert,
arkitekt. Född i Stockholm d. 7 jan. 1819.
Föräldrar: bokhandlaren Johan Törnqvist
och Sofia Ulrika Lundh.
Sedan T. genomgått Teknologiska institutet och Fria
konsternas akademi samt vid det sistnämnda af dessa
läroverk eröfrat högsta priset, företog han
som statens resepensionär en vidsträckt utländsk
studieresa och besökte under densamma Frankrike,
Italien, Tyskland, Turkiet, Mindre Asien, Egypten och
Nubien 1846–51. Hemkommen till Sverige, kallades han
till led. af Konstakademien 1853, blef vice professor
i samma akademi 1860 och utöfvade som praktisk
byggnadskonstnär en omfattande verksamhet. Bland
hans många byggnadsverk torde följande böra anses
såsom de förnämsta: Konradsbergs hospital för
sinnessjuka, Hotell Rydberg, Vetenskapsakademiens
byggnad och museum, Atelierbyggnaden vid Carl XIII:s
torg, Posthuset vid Röda bodarna, alla dessa i
hufvudstaden, Uppsala stads och läns sjukhus, Eds
församlings kyrka i Kalmar län, samt omkring tjugu
andra kyrkor i landsorten m. m. Död i Stockholm d. 25
aug. 1898.
Gift 1: 1860 med Maria Theresia Mineur
och 2: 1862 med Adelaide Elisabet Mineur.
Törnå, Oskar,
landskapsmålare. Född i Östergötland d. 18 okt. 1842.
Vid unga år anställd i handel,
kom T. sedermera i målarlära och blef 1863 elev
vid Fria konsternas akademi, där han fortfor
att studera till 1872 och väckte uppmärksamhet
genom de ganska talrika landskap,
han utställde. Sistnämnda år begaf han sig utrikes
och slog sig till en början ner i Düsseldorf, men
det var »med undran och tvekan», han här i likhet
med åtskilliga sina landsmän studerade. Den unga
konstnären, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
