behandling i andra land vid de besök, han med offentligt anslag företog, 1877 i England, Belgien och Tyskland och 1889 i England och Skotland. Jämte det han i afgifna berättelser meddelade sina härom gjorda iakttagelser, uttalade han sig fullständigare i arbetet Fria lekar 1879. Andra arbeten af honom äro Sur l'enseignement et la pratique de la gymnastique 1880--81, Reglemente i bajonett- och sabelfäktning för k. flottan 1882 samt Gymnastik och andra kroppsöfningar 1888 m. fl. Medarbetare i »Tidskrift i gymnastik» ända från dess begynnelse 1874, blef han 1889 dess ansvarige utgifvare. Gift 1870 med Elisabet Amelia Sofia Noer. Törning, Jakob, sjömilitär. Född 1739, blef T., efter någon tids studier i Uppsala, 1755 antagen till lärstyrman vid flottans station i Stockholm. Efter att 1757--58 hafva såsom medelstyrman deltagit i fregatten »Jägarens» expeditioner till Medelhafvet och 1761 hafva aflagt underofficersexamen, utnämndes han 1764 till löjtnant, befordrades 1773 till kapten och 1774 till major samt förflyttades till finska eskadern af arméns flotta. Då han under 1788 års krig med sin kanonslupsdivision borttog det fientliga vaktskeppet vid Fredrikshamn, blef han befordrad till öfverstlöjtnant. Under fullgörandet af det honom senare sistnämnda år gifna uppdraget att sätta bohuslänska skärgården i försvarstillstånd mot danskarna skapade han den bohuslänska eskadern af arméns flotta. Denna eskader, bestående af 17 dubbla kanonslupar och 6 transportskepp, med en bemanning af landttrupper och skärgårdskarlar, afseglade från Marstrand i början af april 1790 och förenade sig den 4 juni med svenska skärgårdsflottan i Björkö sund. Bland de affärer, i hvilka T. därefter deltog, var äfven reträtten från Viborgska viken (»Viborgska gatloppet») d. 3 juli. Väl undkommen därifrån, fick han tillfälle att utföra en bragd, som höljde honom och hans eskader med ära. Under den följande natten -- till d. 4 juli -- då han med sin egen division och ett tjugutal slupar och jollar af andra divisioner låg förankrad vid Aspö, lade sig invid honom en rysk eskader af 33 fartyg, mestadels galärer. Uppmanad af dess befälhafvare, Schlissov, att gifva sig, svarade T., att han endast af det hårda vädret afhållits från att anfalla ryssarna, men att Schlissov, som låg i lovart, vore välkommen. Något ryskt angrepp hördes emellertid ej af, och T. afseglade den 4 vid middagstiden från Aspö till Svartholmen för att proviantera, men dit anländ möttes han af konungens order att begifva sig till Svensksund. I den för svenska flottan ärorika drabbningen därstädes, hvilken såsom bekant utkämpades d. 9 och 10 juli 1790, förde T. befälet öfver högra flygeln som, bestående af 63 kanonslupar och jollar, fördelade på fyra divisioner, bildade rät vinkel mot centern och vänstra flygeln, den förra kommenderad af V. von Stedingk, den senare af C. L. Hjelmstjerna. Sedan slaget fortgått omkring tre timmar, lyckades T. tillbakadrifva fiendens vänstra flygel. Men efter erhållen förstärkning angrep denna ånyo T. Denne, som äfven fått förstärkning, stred med sådan tapperhet, att efter fyra timmars kanonad några af fiendens helgalärer började hålla ur linjen eller stryka flagg. Emellertid dröjde det ända till sjutiden, innan ryska vänstra flygeln nödgades draga sig tillbaka, hvarefter T. anföll fienden i flanken. Han hade nu under sitt befäl 80--100 kanonslupar. Denna eskader bildade nu en spetsig vinkel mot centern, och dess 150 grofva kanoner åstadkommo med sin mördande eld en förstörande verkan bland ryssarnas mellan hans och Hjelmstjernas eskadrar sammanträngda fregatter och galärer. Först kl. 12 på natten afstannade striden fullständigt. Slaget var då, väsentligen genom T., afgjordt till svenskarnas förmån, och de sammandrabbningar, som föreföllo följande dag, gjorde blott ryssarnas nederlag så mycket grundligare. Utnämning till öfverste i armén var den belöning, T. fick mottaga för denna sin krigarbragd. Såsom befälhafvare öfver Göteborgska eskadern af arméns flotta kvarstod han till 1794, då sjuklighet tvingade honom att taga afsked. Härvid beviljades honom en pension af -- 100 rdr. Död d. 13 dec. 1797. Törnqvist, Henrik Albert, arkitekt. Född i Stockholm d. 7 jan. 1819. Föräldrar: bokhandlaren Johan Törnqvist och Sofia Ulrika Lundh. Sedan T. genomgått Teknologiska institutet och Fria konsternas akademi samt vid det sistnämnda af dessa läroverk eröfrat högsta priset, företog han som statens resepensionär en vidsträckt utländsk studieresa och besökte under densamma Frankrike, Italien, Tyskland, Turkiet, Mindre Asien, Egypten och Nubien 1846--51. Hemkommen till Sverige, kallades han till led. af Konstakademien 1853, blef vice professor i samma akademi 1860 och utöfvade som praktisk byggnadskonstnär en omfattande verksamhet. Bland hans många byggnadsverk torde följande böra anses såsom de förnämsta: Konradsbergs hospital för sinnessjuka, Hotell Rydberg, Vetenskapsakademiens byggnad och museum, Atelierbyggnaden vid Carl XIII:s torg, Posthuset vid Röda bodarna, alla dessa i hufvudstaden, Uppsala stads och läns sjukhus, Eds församlings kyrka i Kalmar län, samt omkring tjugu andra kyrkor i landsorten m. m. Död i Stockholm d. 25 aug. 1898. Gift 1: 1860 med Maria Theresia Mineur och 2: 1862 med Adelaide Elisabet Mineur. Törnå, Oskar, landskapsmålare. Född i Östergötland d. 18 okt. 1842. Vid unga år anställd i handel, kom T. sedermera i målarlära och blef 1863 elev vid Fria konsternas akademi, där han fortfor att studera till 1872 och väckte uppmärksamhet genom de ganska talrika landskap, han utställde. Sistnämnda år begaf han sig utrikes och slog sig till en början ner i Düsseldorf, men det var »med undran och tvekan», han här i likhet med åtskilliga sina landsmän studerade. Den unga konstnären, som