1875--78 var akademiens stipendiat, flyttade emellertid öfver till Paris, och här fann han »sig nödgad att beskedligt börja om med abc och gå lös på studiet efter den lefvande naturen». Hans utveckling fortgick nu raskt. I den franska hufvudstaden väckte han uppmärksamhet på »salongen», och när han efter återkomsten till fosterlandet föranstaltade en utställning af studier, de flesta med motiv från trakten af Grez och Fontainebleau-skogen, väckte dessa ovanligt uppseende på grund af den saft och den friskhet, den fart och det lif, som utmärkte desamma. »Dessa studier slogo ner allt slags receptmåleri, deras betydelse för den hungrande och törstande ungdomen i Stockholm blef, att de lärde den att djärft se med egna ögon och måla med egna penslar, att studera naturen stort och detaljeradt» (G. Nordensvan). De rön, han gjort under sina friluftsstudier i Frankrike, tillämpade han sedan vid framställandet af svenska naturbilder. De flesta af hans taflor voro tilltagna i stort format, och af dem inköptes 1879 ett Vårlandskap från Tullingesjön af Nationalmuseum. Många andra af hans arbeten med motiv från Södermanland, Östergötland och Stockholmstrakten blefvo spridda, bl. a. genom af konstnären föranstaltade lotterier. Icke få af Sveriges yngre landskapsmålare vunno sin utbildning under T:s ledning. Den framstående konstnären afled i Stockholm d. 3 juni 1894. 1. Uddén, Katarina Kristina, född Ekmark, vitter. Född i Linköping 1762. Vid trettioett års ålder gifte hon sig i Stockholm med bataljonspredikanten, pastorsadjunkten i S:t Jakob, Johan Uddén, hvilken sedermera blef komminister i Hedvig Eleonora församling och slutligen kyrkoherde i Söderhamn. Efter mannens frånfälle 1816 bosatte hon sig åter i Stockholm och afled där 1822. Bland hennes många poem, af hvilka största delen äro otryckta, märkes isynnerhet en samling kallad: Familjegåfvan, eller stycken ägnade åt högtidligheter inom familjen jämte andra vitterhetsförsök 1819. 2. Uddén, Olof Vilhelm, musiker, tonsättare. Född i Stockholm d. 4 aug. 1799; den föregåendes son. Efter i Uppsala aflagda examina lät U. 1821 inskrifna sig i åtskilliga ämbetsverk, bland annat i tullverket, där han hade hunnit till kammarskrifvare, när han tog afsked 1846. Musikaliskt begåfvad och i ungdomen elev af Th. Byström och E. Drake, uppsatte han, sedan han utgått ur statens tjänst, i hufvudstaden ett talrikt besökt musikinstitut, som fortgick under en längre följd år. Död i Stockholm d. 3 maj 1868. Lika flitig som skicklig musiker, arrangerade U. under sin lifstid flera konserter, däribland en historisk konsert i Karl Johans kyrka i Stockholm 1844, samt efterlämnade vid sin död i handskrift och tryck ett betydande antal musikverk såsom: operan Narcissus, Sånger för mansröster (6 häften), Missa solennis, Soldatmarscher för stor harmonimusik och sång, Qvartetter för valdthorn, Trestämmig messa för fruntimmersröster med ackompagnemang af orgel, Lätta choralpreludier, bearbetade en Klaverskola efter Logier m. m. Mest slogo hans manskvartetter an på den musikaliska allmänheten, och till de populäraste af dem räknas ännu Hösten är kommen och Öfver fjällarna grå. Gift med Beata Thunström. Uddman, Carl Johan, sångare, lyrisk skådespelare. Född i Stockholm d. 11 mars 1821. Föräldrar: revisorn Jakob Daniel Uddman och Anna Fernblom. Redan vid fjorton års ålder profsjöng U. på k. teaterns sångrum men förlorade i följd af sjukdom för någon tid sin sångröst. Efter att hafva återvunnit denna, började han 1839 försöka sig som kringresande skådespelare, men detta försök slog till en början tämligen illa ut, så att han en tid måste skaffa sig sitt uppehälle såsom kypare i Torshälla. Sedan han emellertid vunnit anställning vid direktör Wallins trupp mot ett arvode af sju riksdaler i veckan, reste han med denna trupp omkring i landsorten i sju år, 1839--46. Sistnämnda år blef det honom förunnadt att debutera på k. teatern såsom Max i »Alphyddan» och omedelbart därefter antogs han såsom sångare och skådespelare vid den kungliga scenen. Under de mer än trettio år, han sedan var verksam vid nämnda scen, utförde han, ehuru helt och hållet natursångare, baspartiet i ett betydande antal roller och vann städse allmänhetens bifall, i all synnerhet såsom särdeles lycklig framställare af buffapartier. Såsom de yppersta af hans roller räknas: Bartholo i »Figaros bröllop» och i »Barberaren i Sevilla», Dulcamara i »Kärleksdrycken», Sulpiz i »Regementets dotter», Falstaff i »Muntra fruarna i Windsor», Baptist i »Muraren», Cornelius i »Nürnbergerdockan», Campo-Major i »Kronjuvelerna», Calchas i »Sköna Helena» m. fl. Hans med åren allt korpulentare yttre i förening med ett lekande lynne och rörligt minspel förlänade sällsynt kraft och originalitet åt hans komik. Hans outtömligt goda lynne och roande umgängesgåfvor voro högt värderade i sällskapslifvet och allehanda ordenssamfund. I sin villa på Djurgården, Godthem kallad efter hans valspråk »Godt» och skänkt till honom af hans vänner, afled han d. 31 maj 1878. Gift 1845--48 med Ulrika Ström. Uggla. En gammal frälsesläkt från Västergötland, introducerad på riddarhuset 1625. 1818 introducerades en gren af ätten på riddarhuset i Finland, där den varit bosatt sedan början af 1600-talet. En gren vann 1676 friherrlig värdighet genom 1. Uggla, Clas, amiral, sjöhjälte. Född på Afverstad, Ölseruds socken, i Värmland omkring 1614. Föräldrar: öfversten Johan Uggla och Margareta Gyllenmärs. 1634 följde U. svenske ambassadören Erik Gyllenstierna till Moskva och var följande året grefve Axel Sparre följaktlig på