anskaffande af »klockmetall». Sju år därefter hade han att utföra en beskickning till Holstein. Upptagen bland Carls furstliga råd 1593 och s. å. förordnad till lagman i Värmland, anförde han i Stångebro-slaget 1598 en afdelning af hertigens här och utmärkte sig vid samma tillfälle för sin stora personliga tapperhet. När Carl efter Sigismunds aftåg på fullt allvar fattade regeringstömmarna, utnämndes U. 1599 till ståthållare å Kalmar slott. Antydda befäl fortfor han med vissa uppehåll att innehafva i öfver tolf år. 1602 var han fullmyndigt svenskt sändebud vid mötet med de danske i Knäred. Såsom hertigens kanslär och hofråd, hvartill han befordrades sistnämnda år, kallades han 1605 till riksråd och var under Carls sista krig ståthållare öfver Borgholm med Öland. Här sökte han på allt sätt motstå den öfverlägsna danska styrkan, men måste, sedan Somme förrädiskt uppgifvit Kalmar, draga tillsammans sina försvarskrafter och öfvergå till fastlandet. Hans sista offentliga värf var en kortare tid som ståthållare på Stockholms slott »med underliggande län och Svartsjö». U., som var en af Sveriges rikaste män, afled i Stockholm 1616. Huru högt Carl IX skattade denne sin trogne tjänare, synes däraf, att han i sitt testamente förordnat honom till en af sin son Gustaf Adolfs förmyndare. Gift 1595 med Elin Tott. 2. Ulfsparre, Åke Hansson, riksråd. Född på släktens stamgods Broxvik, nära Grenna i Småland, d. 13 april 1597; den föreg. son. U. ägnade sig tidigt åt krigareyrket och fortgick under polska, preussiska och tyska krigen från den ena graden till den andra, utmärkande sig öfverallt för skicklighet och mod. 1630 finnes han nämnd såsom befälhafvare för en afdelning östgötar. Efter Gustaf II Adolfs död fortsatte han ännu några år att tillhöra krigsmakten till lands och var 1634 befälhafvare öfver Hälsinglands och Ångermanlands knektar, men snart därefter ingick han vid flottan och gjorde sig äfven där bemärkt för stor duglighet. När därför regeringen 1640 beslutat att »fördela riksens skepps arméer i tre åtskilliga flottor och hvar amiral sin särskilda flotta tillförordna», befordrades U. till amiral. 1642 förordnades han att biträda den af ålder och sjuklighet försvagade riksamiralen Gyllenhielm vid vården af dennes ämbete. 1640 var han med fem skepp sänd till Portugal för att tillföra konung Johan IV, den första portugiska regenten efter lösslitningen från Spanien, 1,000 harnesk och 1,000 musköter och till honom afyttra två af skeppen jämte tillbehör. Närmast under Klas Fleming förde han 1644 befälet öfver svenska sjömakten, utnämndes 1645 till landshöfding i Kronobergs län och blef s. å., efter freden i Brömsebro, Sveriges förste landshöfding på Gotland. I juni 1648 inkallades han bland rådets ledamöter och upphöjdes i febr. 1653 till friherre. Enligt friherrebrefvet skulle han skrifva sig friherre till Broxvik, men som han då nyss sålt denna fädernegård till grefve Per Brahe, hvilken däraf skapade tvenne egendomar, Östanå och Västanå, tog han sitt stamgods i Häradshammars socken i Östergötland och upprättade däraf ett nytt Broxvik. Han afled på Jonsberg i Östergötland d. 27 juli 1657. I krigen under Carl X:s tid deltog U. icke; däremot var han, enär riksamiralen G. Oxenstierna var föga hemmastadd i sjöväsendet, såsom amiralitetsråd den egentligen ledande inom amiralitetskollegium. Gift på 1630-talet med Margareta Kyle. 3. Ulfsparre, Georg, ämbetsman, memoarförfattare. Född å Grimstorp i Skaraborgs län d. 5 nov. 1790. Föräldrar: kaptenen Johan Carl Ulfsparre -- ättling i åttonde led af en bror till U. 1 -- och Elisabet Kristina Tham. Efter i Uppsala afslutade studier började U. tjänstgöra inom kansliet, där han 1812 blef protokollssekreterare, 1818 förste expeditionssekreterare och 1831 kansliråd. 1838--40 tillförordnad statssekreterare vid kammarexpeditionen, förordnades han 1842 till president i kammarrätten och blef 1851 president i statskontoret, från hvilken befattning han 1858 tog afsked. Från 1818 deltagande i riksdagsförhandlingarna, var han mycket anlitad för utskottsarbetet och var 1832--38 och 1844--54 ledamot af riddarhusdirektionen. Död i Stockholm d. 24 maj 1866. Gift 1842 med grefvinnan Hedvig Elisabet Matilda Creutz. U. har efterlämnat intressanta memoarer, som förvaras å Uppsala universitets bibliotek. Ullberg, Jonas, ämbetsman, politiker. Född d. 9 mars 1767. Efter att 1792 i Uppsala aflagt jur. kand.-examen och 1794 jur. licentiatexamen, blef U. 1796 docent i juridik vid samma universitet. 1800 förordnades han till åklagare i den bekanta »musikprocessen», mot »Juntans» män, G. A. Silfverstolpe, m. fl. (se II: 462) och, utvecklande ett brinnande nit att få de anklagade fällda, prononcerade han redan då de konservativa grundsatser, som sedermera blefvo för honom bestämmande under hans följande offentliga lif. 1803 utnämndes han till borgmästare i Sundsvall, utsågs 1812 till justitieombudsmannens sekreterare, som han fortfor att vara ända till 1834, samt var 1823--34 samme förtroendemans suppleant och blef slutligen, efter att 1815 hafva hugnats med lagmans titel, justitieborgmästare i Stockholm 1828. Död i Stockholm d. 9 okt. 1844. Ifrån 1809, då han valdes att representera Sundsvalls stad i borgareståndet, bevistade U. alla riksmöten till och med 1834--35, vid de två sista riksdagarna ståndets talman. Vid den sista af dessa kom han i skarpa konflikter med den liberala fraktionens orädde banerförare, Thore Petre. Följderna af denna animositet visade sig ock vid 1840 års riksdag, då U. af den liberala majoriteten aflägsnades från den post som fullmäktig i riksgäldskontoret, han beklädt ända sedan 1812. Ogift. Ullgren, Clemens, kemist. Född i Stockholm d. 21 juli 1811. Hans föräldrar, som inflyttat till hufvudstaden från