Jönköping, voro fattiga och bortgingo båda snart i döden. Den obemedlade ynglingen måste därför själf tidigt bryta sin bana, hvilket i början skedde så, att han ingick som lärling på ett apotek. 1830 begaf han sig till Uppsala, för att om möjligt vinna den filosofiska graden, men nödgades för bristande tillgångar återvända till Stockholm, där han snart blef en af Berzelii mer framstående lärjungar. Sedan han en tid tjänstgjort som extra lärare vid Chalmersska slöjdskolan i Göteborg, ställde han ånyo kosan till hufvudstaden och uppehöll sig under flera år dels som kemiskt-tekniskt biträde åt några fabrikanter, dels såsom öfversättare af åtskilliga utländska arbeten i kemi. På Berzelii förord antogs han 1841 som kemist hos bergsrådet Aschan vid Klefva nickelgrufvor, men vistades där en helt kort tid, hvarefter han förestod en kemisk fabrik i Karlshamn och sedermera en teknisk anläggning i Jönköping. Vid Teknologiska institutets ombildning förordnades han därstädes till adjunkt och laborator, blef 1853 professor därstädes och invaldes 1859 till ledamot af Vet.-akad., i hvars skrifter finnas införda åtskilliga afhandlingar af honom, förnämligast i kemisk analys. Död i Stockholm d. 6 nov. 1868. Såsom författare är U. för öfrigt bekant genom sin Lärobok i växtkemien 1839 samt genom sina öfversättningar eller rättare bearbetningar af »Wöhlers oorganiska kemi» och »Stöckhardts kemiskola». Inom vetenskapen lefver föröfrigt hans minne i heder för hans städse vakna forskningsnit och lyckliga bemödanden att tillkämpa kemien en plats bland allmängagneliga bildningsmedel. 1. Ullman, Erik Erland, präst, romanförfattare. Född d. 18 sept. 1749. Föräldrar: kyrkoherden i Torps församling på Dal Uddo Ullman och Sara Maria Nordberg. U. blef student i Uppsala 1768 och prästvigdes tvenne år senare på kallelse till huspredikant af landshöfdingen friherre Hamilton. 1776 förordnades han till e. o. bataljonspredikant vid lifregementet till häst, blef 1782 kyrkoherde i sin födelsesocken, Torp, 1808 hedersprost och befordrades slutligen 1809 till kyrkoherde i Ed, hvarefter han utnämndes till prost öfver Västra Dals kontrakt 1811. Död d. 18 juni 1821. Nu mer alldeles förgäten, förtjänar U. likväl ihågkommas såsom en af de få romanförfattarna under Gustaf III:s tid. Hans originalromaner, alla anonymt utgifna i Stockholm, äro: Den svenska fröken 1780, En svensk adelsmans äfventyr i utrikes orter, 2:dra delen 1780, 1:sta delen af H. G. Rålamb, En acteurs berättelse om dess ungdomshändelser 1780, Den svenska actrisens egen berättelse om sina ungdomshändelser 1780, Det olyckliga fruntimret, en historisk och moralisk lefvernesbeskrifning 1781, En svensk grefves besynnerliga händelser 1782. Samtidigt med sitt romanskrifveri utgaf han en veckoskrift: Mörksens tidningar, som upphörde med några få nummer, samt skänkte den romanläsande allmänheten trenne franska noveller i öfversättning. Gift 1: med Juliana Charlotta Drake och 2: 1810 med Margareta Gran. 2. Ullman, Uddo Leonard, biskop. Född i Göteborg d. 1 maj 1837. Föräldrar: kyrkoherden i Uddevalla Magnus Ullman (af samma släkt som föregående) och Magdalena Hegardt. Student i Uppsala 1855, vann U. filosofiska graden därstädes 1863. Sedan han 1864--66 idkat teologiska studier i Erlangen och Tübingen och 1869 blifvit teologie kandidat i Uppsala, utnämndes han samma år till docent i praktisk teologi vid därvarande universitet. Prästvigd i Göteborg, aflade han pastoralexamen i Uppsala och blef 1872 teol. lektor i Göteborg med Lundby pastorat såsom prebende. Vid jubelfesten 1877 till minne af universitetets grundande för 400 år sedan var U. bland dem, som kreerades till teol. doktorer. I de båda kommittéerna för revision dels af psalmbok, dels af kyrkohandbok blef han ledamot, i den förra 1883, i den senare 1888. U., som under sin göteborgstid i föredrag, tidningar och tidskrifter uppträdt som en ifrig förkämpe för den ortodoxt schartauanska riktningen, blef 1889 biskop i Strängnäs och har i sådan egenskap bevistat efterföljande kyrkomöten. I bokform har U. bl. a. utgifvit Om den kyrkliga psalmboken med särskild hänsyn till den svenska kyrkans psalmbok af 1819, 1871, Kristlig religionslära för allmänna läroverken 1872, Evangelisk-luthersk liturgik med särskild hänsyn till den svenska kyrkans förhållanden, 2 dlr, 1874--85, Bönbok för skolungdom 1879, Om högmässogudstjänsten och kyrkoåret 1880, Kyrko-historisk lärobok för läroverken 1883. Tillsammans med K. H. Gez. von Schéele utgaf han 1881--86 »Tidskrift för kristlig tro och bildning» och fortfor sedan 1887 att medverka däri såsom biträdande redaktör till tidskriftens upphörande 1894. Gift 1872 med Frieda Anna von Pieverling. Ulner, Carl Hans, sjömilitär, statsråd. Född i Karlskrona d. 24 nov. 1796. Föräldrar: majoren vid örlogsflottan Carl Ulner och Gustafva Holst. Tidigt faderlös, inskrefs U. som skeppsgosse vid örlogsflottan, gjorde under 1808 års krig som extra kadett sin första sjöexpedition, antogs följande år till kadett vid krigsakademien och utnämndes 1812 till sekundlöjtnant vid örlogsflottan. Tjänstgörande 1814 i den mot Norge utrustade blockad-eskadern, deltog han i blockaden af de norska hamnarna och blef prismästare för tre galeaser, som han införde till Strömstad. Vid landstigningen å Kragerö och stormningen af ett där uppfördt batteri utmärkte han sig så, att han, endast aderton år gammal, tillerkändes tapperhetsmedalj. 1815 deltog han i en sjöexpedition till Västindien och under de därpå följande tjugu åren var han oafbrutet i aktiv sjötjänst samt tjänstgjorde 1825 som förste styrman å skeppet Tapperheten under en expedition till Amerika. Under tiden hade han 1818 blifvit löjtnant, 1824