premiärlöjtnant, 1833 kapten, 1841 kommendörkapten, 1844 t. f. varfschef och 1849 varfschef i Karlskrona. Efter utnämningen till kommendörkapten beordrades U. att som chef för en eskader afgå som k. m:ts ombud att underhandla med kejsaren i Marocko för afslutande af ny traktat. Detta värf lyckades också, och genom traktaten af d. 5 april 1845 befriades Sverige och Norge från den förödmjukande tribut, som förut erlagts till kejsaren i Marokko för fredande af våra handelsfartyg från sjöröfveri. Genom U:s bemedling erhöll äfven Danmark samma förmån. Den 5 jan. 1852 utnämndes han till statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet samt hugnades kort därefter äfven med värdighet af kontreamiral. Under 1856--58 års riksdag framlades af honom en ny byggnadsplan för flottan, som ständerna dock funno taga för lång tid och därför betydligt nedsatte de extra anslagen för planens förverkligande. Missnöjet häröfver i förening med tilltagande sjuklighet föranledde U. att d. 30 dec. 1857 taga afsked från alla sina tjänstebefattningar. Död i Stockholm d. 9 sept. 1859. Sedan 1851 var han led. af Krigsvet.-akad. Gift med Sofia Holm. Ulrich, Axel Sigfrid, gymnast. Född på Stockholms slott d. 15 febr. 1826. Föräldrar: statssekreteraren, chefen för h. m:t konungens byrå m. m. Johannes Kristian Heinrich Ulrich och Sigrid Eleonora Rehnström. Utexaminerad från Karlberg, utnämndes U. 1849 till underlöjtnant vid Andra lifgrenadjärregementet samt blef löjtnant därstädes 1855. Sedan han 1851--52 genomgått Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm samt under den närmast följande tiden tjänstgjort som assistent vid Gymn.-ortopediska institutet och som lärare i kapten Funcks gymnastiska anstalt i hufvudstaden m. m., upprättade han i förening med T. J. Hartelius 1854 på Ladugårdslandet i Stockholm en anstalt för pedagogisk, medicinsk och militärisk gymnastik, som han tillika med Hartelius förestod till i juli 1856, då han öfverflyttade till Tyskland och i Bremen grundade det Svenska medikalgymnastiska institutet, hvars föreståndare han var i tjugu år för att sedan efterträdas af sin son. Efter att 1857 på egen begären ha erhållit afsked från sin innehafvande löjtnantsbefattning på stat vid regementet med tillstånd att såsom löjtnant i regementet kvarstå och sedan han s. å. utgifvit ett i Bremen 1857 tryckt vetenskapligt arbete Beitrag zur Therapie der Rückgratsverkrümmungen, kreerades han till fil. doktor vid universitetet i Jena, tog 1859 afsked ur krigstjänsten samt undfick af Sveriges konung professors namn, heder och värdighet 1872. 1864--65 grundlade han och förestod, jämte det bremenska institutet, ett filialinstitut för medikalgymnastik i hufvudstaden Hannover. U. var ledamot af flera vetenskapliga samfund i Belgien, Frankrike, Grekland och Spanien. Död d. 1 dec. 1889 i Potsdam, där han sedan några år tillbaka varit föreståndare för ett sjukgymnastiskt institut. Genom utgifna, på tyska och franska författade skrifter gjorde han den Lingska gymnastikens grundsatser kända och värderade och häfdade i ännu högre grad desamma genom deras konsekventa vidhållande under en mångårig praktik såsom sjukgymnast. Följden häraf blef, att den Lingska gymnastiken vann allt mer ökadt vetenskapligt anseende gent emot det tyska turnväsendet. I sin ungdom utgaf U. under märket S--d ett häfte Tillfällighetsdikter 1846. Gift 1854 med Valborg Torsslow, dotter af skådespelaren O. U. Torsslow. Ulrika Eleonora d. ä., drottning. Född i Köpenhamn d. 11 sept. 1656. Föräldrar: Fredrik III, konung af Danmark och Norge, samt Sofia Amalia, dotter af hertig Georg af Braunschweig-Lüneburg. När prinsessan uppnått nitton års ålder (1675), framförde svenske konungen Carl XI genom ambassadören Nils Brahe sitt frieri till henne. Detta upptogs med välbehag af hennes moder, men hennes broder, dåvarande konungen Kristian V, dröjde att gifva ett bestämdt svar, och efter utbrottet af kriget med Sverige 1675 måste saken tills vidare lämnas oafgjord. Prinsessan själf ansåg emellertid sin förlofning gifven, hvarför hon afvisade alla andra förmälningsförslag och genom sin godhet och välvilja mot svenska fångar ådagalade, att hon redan ansåg sig stå Sveriges folk nära. Vid fredsunderhandlingarna mellan de båda stridande makterna, hvilka såsom bekant fördes i Lund 1679, upptogs åter frågan om en äktenskaplig förbindelse mellan Carl XI och U. E. med den påföljd, att d. 29 sept. en öfverenskommelse härom undertecknades af svenska och danska sändebud. Själfva giftermålskontraktet undertecknades af Carl XI den 6 febr. 1680. Den 4 därpå följande maj landsteg prinsessan i Helsingborg, och två dagar därefter firades hennes förmälning på Skottorp i Halland. Meningen var till en början, att bilägret skulle, för undvikande af alltför stora kostnader, äga rum i Halmstad. Att planen i största hast ändrades, berodde därpå, att man på detta sätt lyckades undvika franska ambassadören, hvilken, ehuru objuden, ihärdigt sträfvade att få öfvervara vigselakten. Egendomen Skottorp tillhörde hofkanslären Örnsted, och bilägret bevistades af endast ett fåtal personer. Den nyförmälda gemålens kröning till drottning ägde rum i Stockholm den 25 nov. 1680. Redan vid förmälningsfesten visade Carl sin gemål en uppenbar köld, och detta blef sedan hans sätt att bemöta henne allt framgent, oaktadt han på det hela värderade henne för hennes goda egenskaper, bland hvilka de mest framträdande voro hennes gudsfruktan, vänliga sinnelag och välgörenhet. Oaktadt all sin mildhet kunde hon likväl någon gång, när hon kände sig alltför djupt sårad af konungens frånstötande uppträdande mot henne, taga sin personliga värdighet i akt på ett sätt, hvars berättigande hennes make säkerligen för sig själf erkände, om han än icke i det yttre lät sig däraf påverkas. Ifrån