inspektoren Jakob Unge o. Brita Rosén. Student i Lund 1752, idkade U. i början filosofiska och teologiska studier men valde snart läkarevetenskapen och promoverades till medicine doktor 1762, efter att hafva utgifvit afhandlingen De hydrope. Samma år förordnades han till anatomie prosektor vid Lunds universitet och utnämndes 1764 till provinsialmedicus i Malmöhus län, samt fortfor att verka i antydda befattning till 1796, då han efter sin morbroder, den berömde professor Eberhard Rosenblad, förordnades till brunnsintendent vid Ramlösa. Under sin långa tjänstetid i Skåne -- han tog afsked från intendentsbefattningen 1808 -- inlade han stora förtjänster om hälsovården i nämnda provins, införde koppympningen, satte medicinalverket i ett nytt och förbättradt skick samt genomdref Ramlösa brunnsinrättnings ombyggande i ett ändamålsenligare skick. På grund häraf kallades han 1811 till hedersledamot af Collegium medicum. Död i Helsingborg d. 7 okt. 1812. Unge, Von. Slägten härstammar från Olof Unge, som lefde under förra hälften af 1600-talet och var kronobefallningsman i Västmanland. 1. Unge, Olof von, sjömilitär. Född d. 24 maj 1672. Föräldrar inspektören Olof Olofsson Unge och Margareta Schaey. Efter flera års sjöresor i utländsk tjänst utnämndes U. 1697 till underlöjtnant vid svenska flottan, hvarefter han åter begaf sig till sjös under främmande flagg och befordrades under sin bortovaro, 1699, till öfverlöjtnant. Återkommen hem blef han genast, 1700, kapten, i hvilken egenskap han under de följande åren ombesörjde transportförbindelsen mellan Sverige och svenska trupperna i Livland. 1709 kommenderade han fregatten »Phoenix», då han en gång med tre hundra man förjagade en öfverlägsen styrka af ryssar och förstörde ett förskansadt magasin på kusten af Ingermanland. Under de tre följande åren, 1710--12, hade han befälet på örlogsskeppet »Västmanland», med hvilket han agerade tillsammans med hufvudflottan, och äfven ensamt förde omkring på ströftåg och kryssningar. På grund af sin duglighet och nit i rikets tjänst förlänades han 1712 med adelskap, då han förändrade sitt fädernenamn till von Unge, deltog 1715 i sjöslaget mot danskarna vid Rügen och befordrades för sitt välförhållande vid detta tillfälle till kommendör, blef 1722 schoutbynacht samt slutligen 1734 vice amiral och kommendant i Karlskrona. Död helt hastigt därstädes, under det han bevistade gudstjänsten i Amiralitetskyrkan, d. 22 maj 1737. Gift 1703 med Katarina Palmfelt. 2. Unge, Otto Sebastian von, skriftställare. Född på Mölntorp i Säby socken af Västmanland d. 15 aug. 1797; den föregåendes brorsons sonson. Föräldrar: adjutanten vid Västmanlands regemente Fredrik Otto von Unge och Abrahamina Hülphers. Efter slutade universitetsstudier i Uppsala, där U. 1811 blef student, ingick han 1816 såsom fänrik vid Lifregementets grenadjärkår och utnämndes till löjtnant 1823 men lämnade 1826 den militära banan med titel af kapten, hvarefter han ägnade sitt lif åt landthushållning och litterära sysselsättningar. 1821 företog han en resa till Italien, Frankrike och Tyskland och genomströfvade, sedan han tagit afsked, flera somrar det ena af Sveriges landskap efter det andra. Död på Västerkvarn i Kolbäcks socken af Västmanland, d. 14 maj 1849. U. har inom vår litteratur vunnit ett berömdt namn såsom resonnerande reseskildrare. Ämnen till antydda skildringar hämtade han dels från utlandet efter en 1821 företagen färd genom Tyskland, Frankrike och Italien, dels från fosterlandet, där han sommartiden genomströfvade dess olika landskap. Hans arbeten: Vandringar genom Dalarne jämte författarens resa söderut 1829, Promenader inom fäderneslandet 1831--32, Senare Dalresa 1835, samt Minnen af lifvet 1835 äro hvar för sig grufvor af tankedigra, satiriskt-humoristiska reflexioner och snillrika skildringar af den svenska naturen samt landets seder och förhållanden. Han beskrifver i dem »sin inre människas reseäfventyr», en »ny Thorild i moral och estetik, men en Thorild med ett afrundadt, mjukt och poetiskt språk». Klarast framträder hans på snillrika tankar och varma känslor rika skaplynne i det sistnämnda arbetet. Han har äfven utgifvit Dikter i bunden och obunden stil 1838, hvilka kanske mer än hans öfriga skrifter erinra om Thorild. Alla hans skrifter äro anonymt utgifna. Gift 1832 med Kristina Elisabet Wesström. Ungern-Sternberg, Mattias Alexander von, krigare, politiker. Född i Stockholm d. 3 mars 1689 och tillhörande en livländsk, ursprungligen från Böhmen härstammande ätt, af hvilken tre medlemmar 1653 förlänades med svensk friherrevärdighet. Föräldrar: generallöjtnanten Nils Alexander von Ungern-Sternberg, son af en bland de nämnda naturaliserade friherrarna med Volmar till förnamn, och friherrinnan Kristina Beatrix Palbitsky. 1704 volontär och 1705 arklimästare vid amiralitetet, lämnade U. med vederbörlig tillåtelse svenska hären midt under Carl XII:s krig, för att först i fransk och sedan i holländsk tjänst lära sig krigets yrke. Under dessa läroår deltog han i spanska tronföljdskriget, först på fransk, sedan på holländsk, sida samt bevistade bland annat de för franska vapnen ogynnsamma slaktningarna vid Oudenaarde och Malplaquet 1709 och blef i den sistnämnda tillfångatagen. Nämnda år, sedan olyckan vid Poltava förspridt de svenska krigarna kring östra Europa, återkom han till Sverige och anförde i slaget vid Helsingborg 1710 ett kompani dragoner. Kapten vid lifdragonerna 1712, deltog han såsom adjutant hos fältmarskalken, grefve C. G. Mörner, sin sedermera blifvande svärfader, i fälttågen mot Norge och befordrades 1719 till major. Nio år senare flyttades han med samma grad på lifregementet till