1833 magistergraden och förordnades 1834 till kollega vid Uppsala katedralskola samt blef 1845 vid nämnda läroverk »förste adjunkt» i grekiska och hebreiska språken. Den honom sålunda tillagda titeln förändrades 1858 till »lektor». Tillika förordnades han till docent i götiska språket vid Uppsala universitet 1850 och utnämndes till e. o. professor 1859. Sedan han samma år varit uppförd på förslag till professuren i nordiska språk, besökte han 1860 och 1863 biblioteken i Wolfenbüttel, Rom och Milano för att studera där befintliga götiska handskrifter, samt afled i Uppsala d. 21 jan. 1865. Sitt stora vetenskapliga rykte vann U. genom sina grundliga forskningar i den moesogötiska litteraturen. De båda arbeten, som utgjorde frukten af hans ihärdiga studier på detta fält, nämligen docentafhandlingen Aivaggeljo þairh Matþaiu eller fragmenterna af Matthei Evangelium på götiska jämte ordförklaring och ordböjningslära 1850 samt Codex Argenteus sive sacrorum evangeliorum versionis gothicæ fragmenta 1854, väckte i och utom landet stor uppmärksamhet samt belönades af Sv. akad., det förra med den mindre guldmedaljen och det senare med det kungliga priset. Med det sistnämnda arbetet, är en egendomlig historia förbunden, som illustrerar sanningen af den bekanta satsen »Habent sua fata libelli». Vid dess utgifvande funnos i behåll af den i Uppsala universitetsbibliotek förvarade »silfverboken» endast 177 blad. Mellan åren 1821 och 1834 hade nämligen på obekant sätt tio blad af det ryktbara verket förkommit. Då hände sig 1857, att U. till sin stora glädje af en döende biblioteksvaktmästare fick mottaga nämnda dyrbara blad. Redan s. å. skyndade han också att såsom tillägg till sitt arbete utgifva Decem Codicis argenteæ rediviva folia. En frukt af hans 1860 företagna studier i de förenämnda utländska biblioteken var Fragmenta gothica selecta 1861. Hans 1863 idkade forskningar i Milanos bibliotek resulterade i arbetet Codices gotici ambrosiani, som dock först efter hans död utgafs af hans son 1868. Gift 1839 med Maria Charlotta af Uhr. Utfall, Jean von, sjömilitär. Född i Gröteborg d. 8 april 1681. Föräldrar: bankokommissarien Jakob Utfall och Maria Kuyl. Tidigt bestämd för sjöyrket, ingick U. som volontär vid amiralitetet i utländsk tjänst för att bilda sig för den valda lefnadsbanan och tillbragte på detta sätt åren 1697--1703. Sistnämnda år trädd i svensk tjänst, var han med i ryska kriget från 1704. Fyra år senare erhöll han tillåtelse att idka utrikes sjöfart men hemkallades redan 1709 och anställdes som kapten vid Skaraborgs regemente. 1712 befordrades han till amiralitetskapten och bevistade i denna egenskap sjöslaget utanför Rügen d. 28 juli 1715, då han -- tillsammans med en sin kamrat, Schärna -- så väl skötte skeppet under den stupade amiral Hencks flagga, att han befordrades till kommendör och följande år adlades, då han lade von till sitt namn. Under en återresa från Holland, dit han skickats med ett uppdrag till Görtz, blef han 1716 af Tordenskjold tagen och förd till Norge, där han kvarhölls till 1719. Knappt lösgifven, bemäktigade han sig med en underlägsen styrka natten mellan d. 31 aug. och 1 sept. s. å. nio af Tordenskjolds skepp, hvilka han förde som pris till Göteborg. 1722 befordrad till schoutbynacht, nyttjades han en tid i diplomatiska beskickningar till Barbareskstaterna och afslöt 1729 den första freds- och handelstraktaten mellan Sverige och Algeriet. De underhandlingar, som ledde till afslutandet af denna traktat, förde han under det antagna namnet Claes Seeman. Blef 1736 vice amiral och eskaderchef i Göteborg, 1742 amiral och amiralitetsråd samt chef för volontärregementet. Då han under 1741--43 års ryska krig förde befälet öfver stora flottan, höll han i maj sistnämnda år vid Hangö en rysk galäreskader instängd i finska viken. Då denna eskader slutligen syntes vilja begagna sig af den nu anlända stora ryska flottan för att tränga sig ut ur nämnda farvatten, skred U. till anfall på stora ryska flottan d. 7 juni. Men då denna drog sig tillbaka, följd af svenska flottan, fick galäreskadern tillfälle att, gynnad af en nattlig dimma, smyga sig ut i Östersjön, hvarpå den, förstärkt med de ryska galärerna vid Åland, var oförhindrad att utsätta svenska kusten för härjande angrepp. U. afled i Karlskrona d. 11 mars 1749. Gift 1709 med Maria Helena Göthenstierna. Utterhielm, Erik, miniatyr- och emaljmålare. Född d. 14 sept. 1662. Föräldrar: assessorn i Svea hofrätt Magnus Utter -- adlad Utterhielm 1692 -- och Brita Göransdotter. U. ingick efter slutade akademiska studier vid hofvet, där han blef kammarjunkare hos änkedrottning Hedvig Eleonora. Detta är allt, hvad man känner om hans yttre lif. Hans minne åter tillhör konsthistorien, där han förvärfvade sig namn såsom skicklig målare, särskildt af miniatyrporträtt. Såsom elev af Ehrenstrahl har han efterlämnat några i dennes stil utförda historiestycken. Likväl är han mest uppburen för sina miniatyrer och emaljmålningar, I statens historiska museum förvaras en serie af honom på koppar utförda emaljmålningar, fem till antalet, daterade 1689 och framställande Fottvagningen, Nattvarden, Bönen i Gethsemane, Korsbärningen och Korsfästelsen. Äfven finnes där ett antal porträtt, däribland af Carl XI och Carl XII, det förra emaljmålning och det senare utfördt i olja på koppar. Af hans serier miniatyrporträtt, framställande medlemmar af Vasa-, Pfalz-Zweibrückenska och Holstein-Gottorpska husen, finnas trenne, ordnade som stamträd i Gripsholmssamlingen. Han afled ogift i Stockholm d. 25 juni 1717 och slöt vid sin bortgång adliga ätten Utterhielm. 1. Uttini, Francesco Antonio, musiker, tonsättare. Född i Bologna 1723. Lärjunge af den berömde padre Martini, hade U. redan komponerat flera operor och vunnit ett berömdt namn som musiker, när han 1754 kallades till Sverige för att öfvertaga ledningen af den af Adolf Fredrik införskrifna italienska operatruppen. 1772