kallades han att medverka vid »Kongl. operateaterns» inrättande. Den 18 jan. 1773 öppnades den nya teatern i Bollhuset med operan Thetis och Pelée, hvartill U. skrifvit musiken. Anställd som anförare och kapellmästare för den nybildade orkestern, skötte han denna befattning till 1788, då han tog afsked med pension, hvarefter han afled i Stockholm d. 25 okt. 1795. I svenska operainrättningens historia är U. ett berömdt namn. Han är nämligen icke blott den egentlige verkställaren vid den främmande operans plantering i svensk jord utan en tonsättare af oförneklig förtjänst. Bland de af honom komponerade operorna må vidare nämnas: Galatea; l'Isola disabitata; il Ré pastore; l'Eroe cinese l'Adriano och il Sogno di Scipione, hvilka uppfördes på teatern vid Drottningholm 1754--64, samt Psyché ou les trois sultannes, som gafs af franska skådespelaresällskapet i Stockholm under samma tid m. fl. Han har dessutom författat musiken till Gyllenborgs skådespel Birger Jarl, körerna till tragedierna Iphigenie i Auliden och Oedipe, musiken vid Gustaf III:s kröning o. s. v. Gift 1: med Rosa Scarlatti, 2: med Sofia Ulrika Liljegren. 2. Uttini, Carlo Gasparo Simone, skådespelare. Född i Italien 1753; den föreg. son. Vid tjugo års ålder begynte U. sin bana vid K. teatern såsom dansör men öfvergick snart till aktörstaten och uppträdde för första gången som skådespelare i Abners roll i sorgespelet »Athalie», 1776. Han var sedan under en lång följd af år en af scenens bästa förmågor, »förträfflig aktör, ehuru han med någon svårighet uttryckte sig på svenska språket». Såsom hans bästa roller har man antecknat: Bazils i »Figaros bröllop», Rollers i »Lycksökaren», Peter Nicolas' i »Klosteroffren», Diedrich Menschenschrecks m. fl. I åtskilliga år var han ordningsman vid Dramatiska teatern och afled i Stockholm d. 1 maj 1808. Gift 1784 med Maria Kristina Lindberg. Wachschlager, Gustaf, hofman, landthushållare, politiker. Född d. 13 sept. 1728. Föräldrar: majoren Georg Henrik Wachschlager och Anna Hedersköld. W., som i öfrigt delade sin tid mellan skötseln af sin egendom Lennartsnäs i Uppland och tjänstgöring vid hofvet, där han 1767--78 var ceremonimästare hos prinsessan Sofia Albertina och 1792 blef hofmarskalk, har i öfrigt mest gjort sig känd för sin långvariga riksdagsmannaverksamhet. Denna började under frihetstiden, då W. ställde sig i Mössornas läger. Han blef ock vid 1765--66 års riksdag invald i det stora deputationens lagutskott, som utarbetade vår första tryckfrihetsordning. Under Gustaf III:s regering intog han en framskjuten plats inom det oppositionella landtpartiet och var vid 1786 års riksdag ledamot af statsutskottet samt 1789 af bevillningsutskottet. Död i Stockholm d. 10 mars 1812. Gift 1759 med Kristina Holmcreutz. Hans enda dotter blef gift med skalden Johan Gabriel Oxenstierna. Wachtmeister. Ätten Wachtmeisters äldsta kända historia går icke längre tillbaka än till midten af 1500-talet, men det är möjligt, att det sannolikt efter något ämbete, t. ex. obrist-wacht-meister-öfverstlöjtnant, antagna släktnamnet Wachtmeister bidragit till att bringa i glömska ättens måhända förnämligare härkomst. Den förste med full säkerhet kände stamfadern, Hans W., intog åtminstone i midten af 1500-talet en framstående plats i samhället. (Ättens af äldre släktforskare namngifna stamfäder Axel och Clas W., som uppgifvas ha varit herrar till Annach i Livland och ha lefvat under förra hälften af 1500-talet, omnämnas icke i hittills kända samtida handlingar.) Ofvannämnda Hans W., som på 1570-talet var anförare för en »fana» tyska ryttare i svensk tjänst, adlades 1578, blef sedermera fältöfverste i Estland samt fältmarskalk och afled 1590 i Estland. Hans sonson, riksrådet och riksstallmästaren Hans Classon W., blef 1651 friherre med Björkö till friherreskap. Från honom härstamma alla nu lefvande grenar af friherrliga och grefliga ätten W. Två grenar erhöllo svenskt grefskap. Hans Hansson W., äldste son till den förste friherren till Björkö, -- se W. 1 -- utnämndes till grefve 1687 och skref sig till Johanneshus i Livland, hvilket gods utbyttes mot fideikommissen Skunkenberg och Tromtö i Blekinge län, af hvilka det förstnämnda då erhöll namnet Johannishus. Från honom härstamma alla ättens nu lefvande medlemmar. Den yngre grenen erhöll svenskt grefskap 1693 -- genom W. 2 -- med namnet W. till Mälsåker. Denna gren utdog 1708. 1. Wachtmeister, Hans, politiker, Karlskronas grundläggare och svenska flottans nyskapare. Född i Stockholm d. 24 december 1641; son till riksrådet, frih. Hans Wachtmeister och friherrinnan Agnes Margareta von Helmstedt. W. åtnjöt en omsorgsfull uppfostran, som afslutades med en utrikes resa, hvarunder han i sällskap med sin bror, Axel, uppvaktade drottning Kristina i Rom, på hennes bekostnad fick studera och af henne utnämndes till kammarherre. Under en ny resa anlände han 1665 till England, som då var inveckladt i krig med holländska republiken, och ingick i engelsk örlogstjänst samt deltog i flera sjöträffningar. Vid sin hemkomst utnämndes han till kaptenlöjtnant vid öfverste Wrangels regemente, hvarjämte han sedermera antogs till kunglig kammarherre. 1675 befordrades han till amiralitetskapten och deltog i kriget mellan Sverige och Danmark, hvarunder han utmärkte sig mångfaldiga gånger på det mest fördelaktiga sätt, såsom i slagen vid Lund och Kjögebukt, vid återeröfrandet af Bleking, vid försvaret af Öland o. s. v. Redan 1676 hade han blifvit utnämnd till vice amiral och amiral, hvarefter hans krigarförtjänster belönades med öfveramiralsfullmakt 1678, amiralgenerallöjtnantsfullmakt 1679 och amiralgeneralsvärdigheten 1681. Han blef k. råd s. å., 1682 därjämte president i amiralitetskollegium, generalguvernör öfver Kalmar län, Öland och Bleking 1683 -- han hade redan 1680 blifvit guvernör öfver dessa landsdelar -- samt slutligen 1687 grefve af Johannishus. Vid 1680 års