tidigt ha ingått vid amiralitetet, öfverlöjtnant 1706, kapten 1707 och utnämndes af rådet 1711 till schoutbynacht. I denna egenskap anförde han 1715 en eskader af fyra rangskepp och två fregatter, som skickades till Bälten för att, i förening med en eskader från Göteborg, oroa danska öarna. Här angreps han, innan föreningen med Göteborgseskadern kunde ske, af danske schoutbynachten Gabell med sju rangskepp och två fregatter, samt blef efter tappert motstånd, sedan han sökt förstöra sina egna skepp, tillfångatagen. Ehuru ändamålet med expeditionen misslyckats, befordrades dock W. för sitt vid tillfället visade mannamod till vice amiral 1716 och blef amiral tre år därefter. 1720 var han som amiral tredje man i befälet på öfveramiralen grefve Sparres flotta samt tog senare befälet öfver större delen däraf och inlade under då varande förhållanden en stor förtjänst, i det att han lyckades fördröja engelske amiralen Norris afsegling. Under sista åren af sin lefnad tjänstgjorde han såsom amiralitetsråd samt afled i Karlskrona d. 7 mars 1736. Gift 1: med grefvinnan Ulrika Magdalena Stenbock, dotter af hjälten Magnus Stenbock, och 2: 1717 med friherrinnan Sofia Dorotea Henrietta Philippina von Metsch. 5. Wachtmeister, Carl Adam, militär, politiker. Född på Rotenberg i Östergötland d. 27 maj 1740; brorson till W. 3. Föräldrar: öfverstlöjtnanten, friherre Axel Gustaf Wachtmeister och grefvinnan Magdalena Sofia Wachtmeister, dotter till W. 4. Sin teoretisk-militära uppfostran hade W. erhållit vid Adolf Fredriks kadettkår, när han utnämndes till fänrik vid Skaraborgs regemente 1756. Härifrån flyttades han följande året med samma grad till Lifgardet, blef 1763 löjtnant därstädes, 1770 kavaljer hos hertig Carl af Södermanland samt befordrades 1772 till stabskapten. Redan samma år utnämnd till öfverste i armén, erhöll han 1776 konungens fullmakt att vara öfverste för Jämtlands regemente, blef 1785 öfverste och kommendant i Göteborg, 1787 vice guvernör för kronprinsen samt befordrades vid Gustaf III:s afresa till Finland 1788 att mottaga befälet öfver alla i Stockholm varande trupper. Hittills hade han haft allt skäl att finna sig tillfredsställd med sina befordringar och konungens bevågenhet. Men då han vid 1789 års riksdag vågade inlägga sin protest mot säkerhetsaktens antagande och äfven i öfrigt efter Fersens, de Geers m. fl. häktning uppträdde i oppositionens främsta led, föll han i Gustaf III:s onåd och entledigades från sina befattningar. Han utflyttade då till det af honom och brodern gemensamt ägande godset Deyelsdorff i Pommern och kvarstannade där till Gustaf III:s död. Kort därefter, 1792, utnämndes han till en af rikets Herrar samt till öfverstemarskalk hos änkedrottning Sofia Magdalena, blef följande året Åbo universitets kanslär, 1794 serafimerriddare samt upphöjdes slutligen 1799 till grefve, ehuru han som ogift ej tog introduktion för denna värdighet på riddarhuset. Död i Stockholm d. 29 juni 1820. Ogift. 6. Wachtmeister, Carl Axel Trolle-, riksdrots. Född d. 9 maj 1754; sonson till W. 4. Föräldrar: majoren, grefve Fredrik Georg Hans Carl Wachtmeister och Hilda Birgitta Trolle. Efter enskild undervisning i hemmet inskrefs W. som student vid Lunds universitet 1768 och ingick efter någon tids studier i justitierevisionen 1771. Hans därpå följande befordringar äro öfverhufvud de snabbaste, man känner till och med under Gustaf III:s tid. Protokollssekreterare 1774 och förste expeditionssekreterare 1776, blef han året därefter revisionssekreterare, 1779 justitiekansler, 1782 utnämnd till en af rikets herrar och 1784 riddare af serafimerorden. 1787, vid trettiotre års ålder, kallades han till riksråd och erhöll samma dag den sedan 1686 hvilande titeln af Svea rikes drots. Vid rådets upphäfvande ingick han 1789 i konungens högsta domstol och förordnades s. å. till Lunds universitets kansler. 1809 justitiestatsminister, afled W. på Trolle-Ljungby i Skåne d. 5 april 1810. Utmärkt som ämbetsman och allmänt prisad för sin rättrådighet, var han under det sista årtiondet af adertonde och det första af nittonde seklet en af Sveriges mest betydande män samt under denna tid ledamot af alla tillförordnade kungliga regeringar. Efter sin moder erhöll han 1808 Trollebergs fideikommiss i Skåne, sedermera utbytt mot Trolle-Ljungby, och antog då, enligt fideikommissbrefvets föreskrift, namnet Trolle-Wachtmeister. Gift 1780 med friherrinnan Ulrika Lovisa Maria Sparre. 7. Wachtmeister, Clas Adam, amiral. Född d. 10 aug. 1755 i Karlskrona; den föreg. bror. W. ingick 1768 vid kadettkåren, blef 1770 fänrik vid arméns flotta och var 1776--83 i i fransk tjänst. 1779 blef han öfverstlöjtnant, 1782 öfverste i armén och konteramiral 1788. Efter hjältemodigt motstånd i slaget vid Hogland mot fyra fartyg, måste hans skepp, »Prins Gustaf», slutligen stryka flagg. Generaladjutant 1789, återkom W. ur fångenskapen 1790, blef vice amiral 1793, kommenderade vid olika tillfällen svensk-danska eskadrarna 1794 och 1795, blef sistnämnda år amiral, 1799 ordf. i kommittén för örlogsflottans ärenden och öfverkommendant i Karlskrona samt 1800 en af rikets herrar. När den engelska flottan helt oförmodadt den 19 mars visade sig i Kattegat -- man hade icke väntat fienden förr än i april och gifvit Wachtmeister order i öfverensstämmelse därmed -- i syfte att hemsöka Östersjön för att omintetgöra den väpnade neutraliteten mellan Sverige, Danmark och Ryssland, befallde Gustaf IV Adolf den 20 mars amiral Palmqvist att genast segla till Öresund med svenska eskadern, och W. fick befallning att icke försumma en enda minut