13. Wachtmeister, Axel Fredrik Claësson, diplomat landthushållare, politiker. Född på Tistad i Södermanland d. 10 febr. 1855; sonson till W. 8. Föräldrar: öfverstlöjtnanten, grefve Claës Adam Wachtmeister och grefvinnan Amalia Regina Wrangel till Sauss. Student i Uppsala 1873, aflade W. kansliexamen 1878 samt förordnades, efter att hafva tjänstgjort som attaché vid flera utländska hof, 1883 till chargé d'affaires i Wien, från hvilken post han redan s. å. tog afsked. Kammarherre hos kronprins Gustaf 1883, åtföljde han 1884 kronprinsessan på hennes resa till England och Holland. Följande åren lämnade han hofvet för att ägna åt skötseln af sina egendomar i Södermanland, där han blef en verksam och intresserad kommunalman. Bl. a. var han 1888--97 ledamot af länets landsting, som 1894 invalde honom i Första kammaren, där han ännu (1906) har plats och där han räknats till de moderat-konservativa och protektionistiska elementen. 1895--98 var han suppleant i statsutskottet. W., som 1892 erhållit kabinettskammarherres värdighet, blef 1898 generaldirektör och chef för domänstyrelsen samt 1902 preses i Konstakademien och direktör för Landtbruksakademien, till hvars ledamot han kallats 1899. Efter att vid urtima sommarriksdagen 1905 haft plats i särskilda utskottet för behandling af med unionens upplösning sammanhängande spörsmål, kallades W. den 2 aug. 1905 till minister för utrikes ärendena. Han blef ock en af de fyra kommissarier från Sveriges sida, som i Karlstad genomdrefvo, att upplösningen från Sveriges sida medgafs endast under vissa villkor från Norges sida. Vid den Lundebergska ministärens tillbakaträdande d. 7 nov. s. å. afgick äfven W. från sin post. 1906 blef han ordf. i Nationalmusei nämnd. Gift 1884 med friherrinnan Lovisa Ulrika Sofia af Ugglas, dotter af öfverste C. F. L. af Ugglas (se II: 653). Wadenstjerna, Carl Erik, ämbetsman, politiker. Född d. 22 febr. 1723. Föräldrar: sekreteraren och protonotarien i Svea hofrätt Thomas Wadenstjerna -- af en 1702 adlad ätt -- och Charlotta Strömner. Efter afslutade studier valde W. den civila ämbetsmannabanan och blef 1755 protokollssekreterare, 1762 krigsråd samt 1773 statssekreterare för krigsärendena, från hvilken post han 1781 tog afsked. Under frihetstidens senare skede gjorde sig W. känd som en af Hattpartiets stridbarare krafter å riddarhuset samt var vid 1769 och 1771 års riksdagar ledamot af sekreta utskottet. Vid den senare af dessa var han ock en af dem, som vid dess början på Gustaf III:s begäran sökte åvägabringa en förlikning mellan de båda stridande partierna. 1762 utsågs han till fullmäktig i riksens ständers kontor och fungerade som sådan till dettas upplösning 1766. Efter revolutionen syntes han till en början å konungens sida och lämnade honom sitt stöd vid 1778 års riksdag. Men 1786, då han var en af sitt stånds elektorer och ledamot af lagutskottet, intog han åter en ledande ställning inom oppositionen. Särskildt gjorde han sig bemärkt genom sitt förslag om ståndsprotokollernas tryckning och var hufvudtalaren för bevillningens åtagande på endast fyra år. W., som 1779 blef riddarhusdirektör, afled d. 5 jan. 1787. Gift 1: 1756 med Jacobina Lovisa Psilanderhjelm von Seulenberg, 2: 1770 med Fredrika Carleson. En af W:s döttrar blef gift med Sveriges förste justitieombudsman, L. A. Mannerheim. Wadman, Johan Anders, skald. Född på Drottningskär vid Karlskrona d. 29 sept. 1777. Föräldrar: sedermera kyrkoherden i Tvings förs. i Blekinge Nils Adolf Wadman och Hedvig Sofia Bolmstedt. Student i Lund 1794, vistades W. där några terminer och blef 1800 student i Åbo. Omkring åren 1804 eller 1805 gjorde han för sin hälsa en utrikes resa, hvarunder han råkade i sådan penningförlägenhet, att han endast hade sin talang att klippa silhuetter att tacka för, att han kunde taga sig tillbaka till fäderneslandet. Det arf, han erhållit efter fadern, var nu förskingradt, dels genom W:s oförmåga att hushålla, dels till följd af försträckningar som han lämnat åt en äldre kamrat, sedermera professor Weltzin i Göteborg. På nämnde Weltzins förord blef han omkring 1807 antagen till lärare hos bruksägare af Geijerstam i Värmland, i hvars hus han kvarstannade ett par år, hvarefter han bosatte sig i Göteborg för sin öfriga lifstid. När Weltzin under 1813--14 års krig förordnades till öfverläkare för svenska armén, antog han W. till sjukhuskommissarie med titel af direktör, hvarefter han gjorde fälttågen i Tyskland och Norge. Efter sin återkomst till Göteborg hade han någon tid en informatorsbefattning hos landssekreteraren lagman Stenberg, hvars fru han besjungit under namnet »lilla amazonen». Men W. drog sig snart tillbaka till »den enskildes oberoende», d. v. s. till sin själfvalda fattigdom, och afled i Göteborg d. 6 februari 1837. Ordenskald i Göta Par Bricole. Såsom skald äger W. stor kvickhet och humor. Hans kvickaste stycken äro dock mest improvisationer i en alltför fri och ej så litet cynisk anda eller tillfällighetsstycken af alldeles enskild lokalfärg. »W. är i dikt som i lif på en gång epikuré, cyniker, stoiker. Det epikureiska draget röjes i besjungandet af de bacchanaliska fröjderna, stundom -- ehuru mycket sällan -- med en antydan om de erotiska; cynismen möter oss i de ofta mycket ohöljda ordalagen, de djärft drastiska uttrycken; stoikern slutligen i ett drag af likgiltighet för världens äflan och glans, parad med kärlek till naturen och lugnet i dalen framför stormarna på höjden.» Bland W:s dikter i den milda genren märkes Min lilla vrå bland bergen. Själf ombesörjde W. under sin lifstid en upplaga af sina sånger under titeln Lekochalfwar (Lek och allvar) 1830--35. En fullständigare samling utgafs efter skaldens död af H. Bjursten 1855, hvilken dock rättade sig efter de stympningar och omskrifningar, som förut företagits i många af W:s dikter för att få dem mera anpassade efter den konventionella anständighetens fordringar. De