Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Wallerius, Johan Gottschalk - Wallgren, Otto Henrik - 1. Wallin, Georg, d.ä. - 2. Wallin, Georg, d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapsman kan W. anses såsom den siste
representanten i Sverige af Bechers och Stahls
filosofiskt-kemiska åskådningssätt. Lärd och ovanligt
arbetsam, förvärfvade han både inom och utom landet
stort anseende såsom kemist och mineralog. W. kan
betraktas som den egentlige grundläggaren af
landtbrukskemien. Han hade bl. a. full kännedom om
jordarternas absorptionsförmåga. Sina lärosatser
tillämpade han på sin egendom Hagelstena i Alsike
socken, som han gjorde till en mönstergård. Därifrån
meddelade W. också 1747–77 Observationer vid
åkerbruket gjorda i 30 år. Ett annat framstående
arbete på samma område är hans af Vet.-akad. med
första priset belönade svar på prisfrågan Om svenska
åkerjordarternas egenskaper och skiljemärken samt
deras förbättring genom tjenlig jordblandning. Af
hans efterlämnade skrifter, hvilka uppgå till ett
högst betydande antal, torde för öfrigt följande
vara de mest anmärkningsvärda: Mineralogia
eller mineralriket indelt och beskrifvet 1747,
öfversatt på latin, tyska, engelska och franska,
Hydrologia eller beskrifning af vatturiket 1748,
Bref om chemiens rätta beskaffenhet och nytta
1751, Chemia physica 2 del. 1759–65, Tankar
om verldenes, i synnerhet jordenes danande och
ändring 1776, Åkerbrukets chemiska grunder 1761,
Historia litteraria mineralogiæ 1779 o. s. v. En
samling af hans akademiska disputationer är tryckt i
Uppsala 1780 under titel: Disputationum academicarum
J. G. Wallerii Fasc. I, II samt i Leipzig samma år
med titel: Disputationes physico-chemicæ.
Gift 1: 1743 med Margareta Kristina Ubström;
2: 1756 med Anna Judith Leijonmarck.
Wallgren, Otto Henrik,
historiemålare. Född i Skåne d. 26 juli 1795.
W. kom tämligen tidigt till Konstakademien som
lärjunge och kunde också vid hennes utställning 1816
visa prof på sin förmåga att kopiera i olja. Han
fortgick sedan, handledd hufvudsakligen af
Westin, på den då för historiemålarna utstakade
banan, vann den kungliga medaljen 1819, 1820 och
1823, fick tre gånger det större målningsstipendiet
och blef akademiens resestipendiat mot slutet af
1820-talet. Under sin vistelse utomlands tillägnade
han sig i Paris färdighet i litografering och uppehöll
sig för öfrigt något i Italien, från hvilket land
han vid sin hemkomst 1835 utställde åtskilliga
scener. 1837 blef han ledamot af Konstakademien,
ägnade sig därefter åt teckningsundervisning, och
anställdes 1854 som vice professor i teckning vid
akademien, hvilken befattning han innehade till sin
död i Stockholm d. 24 maj 1857.
W. var en finbildad,
men föga alsterrik, konstnär, hvars hufvudstyrka
låg i en riktig, men ibland något tung, teckning
och god kännedom om kostymen. Däremot saknade han
begåfning för komposition, och hans färgsinne var
ej synnerligt utveckladt, på hvilka grunder hans
ej talrika taflor och porträtt icke äro mycket
eftersökta. Ett minnesmärke af varaktigt slag har
han efterlämnat i sina teckningar af Skånska allmogens
klädedräkter (på Säfstaholm), af hvilka 22 stycken
utgåfvos i litografi, 1860–63. Han har äfven utfört
en del porträtt i G. H. Melins bekanta verk Sveriges
store män och illustrationer till samme författares
Den skandinaviska nordens historia 1850–55.
Gift 1: med Anna Lovisa Zachrisson och
2: med Maria Magdalena Rylander.
1. Wallin, Georg d. ä.,
biskop. Född i Vibyggerå
socken i Ångermanland d. 1 maj 1644. Föräldrar:
länsmannen och gästgifvaren Nils Göransson
och Kristina Persdotter.
W. studerade i
Hernösand och Uppsala och blef där magister 1676,
prästvigdes s. å. och tjänstgjorde de följande
åren som huspredikant hos riksråden Gustaf Banér
och Nils Brahe. Sedan han 1680 blifvit befordrad
till predikant vid drabantkåren och följande året
kallad till k. hofpredikant, utnämndes han 1685 till
kyrkoherde i Gäfle och prost öfver Gästrikland, blef
1690 öfverhofpredikant, vid jubelfesten 1693 teologie
doktor, samt befordrades, sedan han följt Carl XII
på fälttåget till Seland som fältsuperintendent, till
biskop i Göteborg 1701. Då Hernösands stift vid samma
tid blef ledigt, sökte han transport dit, »hvilket
väl h. maj:t som androm nog sällsamt förekom, helst
som det förra stiftet importantare och hederligare
skulle vara». Emellertid flyttades han enligt sin
önskan till Hernösand 1702 men gick där en ytterst
bekymmersam ämbetsförvaltning till mötes i följd af
de svåra härjningar, ryssarna anställde öfver nästan
hela stiftet, under den tid han var dess styresman. På
en flykt undan fienden 1721, då han måste hålla sig
gömd på de vilda Stigsjöfjällen, ådrog han sig en
förkylning, från hvilken han aldrig återhämtade sig,
och som slutade hans dagar, den 8 juli 1723.
Gift 1680 med Ingrid Gedd.
2. Wallin, Georg d. y.,
biskop. Född d. 31 juli 1686 i Gäfle; den
föreg. son.
I Uppsala, där han vid tio års ålder
inskrefs i studentmatrikeln, erhöll W. den filosofiska
graden 1707, hvarefter han för sin vidare utbildning
besökte de förnämsta universiteten i Tyskland, Holland
och England. Befordrad 1710 till
teologie lektor i Härnösand, anträdde han 1720
en ny utrikes resa till Tyskland och Frankrike,
under hvilken han promoverades till teologie doktor
i Wittenberg. Efter hemkomsten förordnades han
1724 till hofpredikant hos konung Fredrik samt
blef bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i
Uppsala 1727 och tillika fjärde teologie professor
därstädes 1732. Tre år senare befordrades W. till
superintendent på Gottland samt utnämndes 1744,
efter föregången kallelse, till biskop öfver
Göteborgs stift. Död i Göteborg d. 16 maj 1760.
Såsom stiftsstyresman utmärkte sig W. för ovanlig
drift, nitälskan och ordningskärlek. Han var strängt
ortodox. Inom den lärda världen har han vunnit ett
namn som historieforskare. Bland hans historiska
skrifter må nämnas: Gothländska samlingar, allestädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
