Vasa. Brefvet uppsnappades och ansågs vittna om förrädiska stämplingar, hvarpå både V. och Düben åtalades för högmålsbrott hösten 1832. Bägge nekade, men då det ej kunde bestridas, att de stått i brefväxling och haft umgänge med prinsen, dömdes de enligt 1812 års författning till ständig landsflykt och affördes i maj 1833 till Tyskland. I följd af den amnesti, som d. 20 okt. 1834 utfärdades för alla svenska politiska förbrytare, erhöll V. rättighet att återvända till fäderneslandet, där han sedan var anställd i tullstatens tjänst och dog i Stockholm d. 24 okt. 1863. Gift 1: 1818 med Katarina Gunilla Arenander och 2: 1858 med Emma Augusta Hallencreutz. 3. Vegesack, Ernst Mattias Peter von, krigare. Född på Gannarfve i Hemse socken på Gottland d. 18 juni 1820; den föregåendes brorson. Föräldrar: kapten Eberhard Ferdinand Emil von Vegesack och Ulrika Kristina Sofia Lythberg. Utnämnd till underlöjtnant vid Gottlands nationalbeväring 1840, förflyttades V. därifrån efter två år till underlöjtnant vid Dalregementet och befordrades till löjtnant därstädes 1843. Under åren 1844--50 biträdde han, som aflagt landtmäteriexamen och skeppsmäteriexamen, som landmätare inom Stora Kopparbergs län. V. befordrades 1852 till batteriofficer på S:t Barthelemy. Återkommen till fäderneslandet, utnämndes han 1857 till kapten och kompanichef vid Dalregementet, hvarjämte han från 1858 innehade trafikchefsbefattningen vid Gäfle--Dala järnväg. Vid utbrottet af nordamerikanska kriget 1861 begaf han sig till Förenta staterna, ingick i därvarande unionistarmé och utnämndes till kapten vid 58:de Ohio-volontärregementet. Befordrad samma år till major i generalstaben hos general Wool, tjänstgjorde han först under denne och sedermera som adjutant hos general Mansfield under bombardementet af det befästade New-Port-News. Sedan han 1862 tagit afsked ur Förenta staternas tjänst, ingick han som frivillig i general McClellans mot Yorktown opererande armé, bevistade såsom t. f. adjutant hos general Butterfield bataljen vid Hanover Courthouse, hvarefter han åter utnämndes till major i generalstaben och adjutant, men kommenderades till tjänstgöring hos brigadgeneralen Butterfield. I denna egenskap deltog han i bataljen vid Scaren-Pines och i slaget vid Fairoaks, bevistade bataljerna vid Meckanicsville, vid Gaines' Mill, vid Savage Station, vid Cross Road samt vid Malven Hill, utnämndes s. å. till öfverste och chef för 28:de frivilliga regemente från Newyork (tyska Turnerregementet), beordrades föra befälet öfver 3:dje brigaden af general Smiths division i 6:te armékåren och deltog med densamma i bataljen vid Manussas och Bull-Runn, anföll och tog höjderna utanför Jefferson City i Maryland och bevistade striden vid Campten-Pass samt bataljen vid Antietam d. 16 och 17 sept. 1862, där han utvecklade en beundransvärd tapperhet. Han kommenderade sedan som regementschef i slaget vid Frederiksbourg, deltog 1863 i stormningen och intagandet af befästningen kring Frederiksbourg och i bataljen vid Salems höjder, där han med sitt regemente utgjorde en del af vänstra flygeln utaf general Hookers vid Chancelorsville då stridande armé. 1865 brigadgeneral i Förenta staternas armé. V. utnämndes 1864 till öfverstlöjtnant och chef för Västerbottens regemente, blef 1868 öfverste och chef för Hälsinge regemente samt var 1874--84 militärbefälhafvare på Gottland. 1884 utnämnd till generalmajor samt 1884--88 generalbefälhafvare i 5:te militärdistriktet, tog han 1888 afsked ur krigstjänsten. V. var 1879--87 led. af Första kammaren. Led. af kommittén för landtförsvarets ordnande 1880--82. Led. af Krigs-vetenskapsakad. 1864. Innehafvare af svensk guldmedalj »för tapperhet i fält» samt amerikansk Med. Union League m. m. Död i Stockholm d. 12 jan. 1903. Gift 1865 med Edla Amalia Sergel. Weibull, Martin Johan Julius, historiker. Född i Landskrona d. 24 dec. 1835. Föräldrar: postmästaren därstädes Nils Jakob Weibull och Maria Helena Såthe. Student i Lund 1853, innehade W. vid fil. doktorspromotionen 1862 andra hedersrummet och förordnades s. å. till docent i historia samt till amanuens vid Lunds universitets historiska museum och myntkabinett. Sedan han 1863--64 bedrifvit arkivstudier i Köpenhamn och Stockholm, anträdde han 1865 som innehafvare af riksstatens större resestipendium en utrikes vetenskaplig resa, under hvilken han uppehöll sig mesta tiden vid arkiven i Dresden och Paris, samt återkom till Lund 1866, hvarefter han samma år utnämndes till adjunkt i allmän historia. 1877, vid ombildandet af universitetens adjunkturer, e. o. professor i historia och statskunskap, utnämndes W. 1888 till professor i historia. W. bedref flitiga forskningar i många utländska arkiv. Svenska akademien tilldelade honom 1887 Carl Johans-priset för litterära förtjänster. Medlem af Vitterhets-, hist.- o. ant.-akademien, m. m. Bland hans från trycket utgifna skrifter märkas: Om Skåne vid medlet af 17:de århundradet, akad. afh., I, 1862, Förbundet mellan Sverige och Frankrike 1672 1865, Sånger af en svensk fånge i Simbirsk 1868, Lunds universitets historia 1868--76, 2:dra delen i förening med Elof Tegnér, efter 1866 meddeladt uppdrag af universitetet för dess jubelfest, en omfattande redogörelse för de akademiska förhållandena i Lund under universitetets tvåhundraåriga tillvaro och på samma gång ett värderikt bidrag till Sveriges odlingshistoria i allmänhet, Freden och förbundet i Lund 1679 1870, Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning 1869--73, Samlingar, utgifna af de skånska landskapens historiska och arkeologiska förening 1874--81 (W. blef 1866 nämnda förenings sekreterare), Gustaf II Adolf 1882 (i »Sveriges hist. från äldsta tid till våra dagar»), Om »Mémoires de Chanut» 1887, Lunds och Lundagårds minnen 1884, Drottning Kristina och Klas Tott 1893, Carl von Linnés skånska