resa 1874, Anders Tidströms resa i Halland, Skåne och Blekinge 1756 1891, Gustaf II Adolf och Kristian IV 1624--25 1895, m. m. W., hvilken som landstingsman, stadsfullmäktig m. m. verksamt deltog i det kommunala lifvet, afled i Lund d. 17 april 1902. Gift 1869 med Sofia Bernera Winberg. Weidenhielm, Erik Oscar, militär, statsråd. Född d. 1 jan. 1816 på Hägerum i Kalmar län. Föräldrar: majoren Erik Gustaf Weidenhielm och Eleonora Katarina Ehrenstrahl. Efter förberedande militärstudier erhöll W. vid aderton års ålder sin första officersfullmakt som kornett vid Smålands husarregemente men transporterades redan s. å. som fänrik till Smålands grenadjärbataljon. Efter att 1836--37 ha tjänstgjort vid topografiska kårens fältmätningar och 1838 blifvit anställd som kompaniofficer vid krigsakademien å Karlberg, befordrades han 1843 till löjtnant vid nämnda grenadjärbataljon, förordnades 1850 till lärare i taktik och krigslagfarenhet vid krigsakademien samt till kompanichef därstädes, hvarefter han undfick kaptens fullmakt följande året. 1856 utnämnd till major vid Kalmar regemente, var han tillika från sistnämnda år och till 1859 tjänstgörande major å Karlberg, befordrades 1859 till öfverstlöjtnant vid Kalmar regemente och blef 1865 öfverste och chef för samma kår. Vid general Abelins afgång ur konseljen den 5 dec. 1871 kallades W. till statsråd och chef för landtförsvarsdepartementet samt utnämndes på samma gång till generalmajor. Försvarsfrågan stod på dagordningen, men vid 1867, 1870 och 1871 års riksdagar hade olika förslag till densammas lösning, alla med bibehållande af indelningsverket, förkastats. W. lät i öfverensstämmelse med riksdagens skrifvelse af den 24 maj 1873 utarbeta ett nytt förslag till härordning, enligt den allmänna värnpliktens princip. 1875 års riksdag afslog emellertid detsamma, bl. a. på grund af de stora kostnader, som det ansågs medföra. Inom riksdagen hade som skäl till afslag framhållits bristen på ett öfvergångsförslag till den nya härordningen. W. lät därför utarbeta ett sådant, som dock förkastades af 1877 års riksdag, hvarefter han afgick från statsrådsämbetet den 11 sept. 1877. Han utnämndes samma dag till generalbefälhafvare i dåvarande 5:e militärdistriktet, blef 1881 generallöjtnant i armén och lämnade 1884 befattningen som generalbefälhafvare. Under det att W. var krigsminister, utarbetades och antogs förslag till generalstab, upprättades krigshögskolan, genomfördes en grundlig lönereglering för armébefälet o. s. v. Död i Stockholm d. 20 aug. 1884. Led. af Krigsvet.-akad. Gift 1857 med Charlotta Henrietta Bothilda Ahlberg. Weidman, Ture, biskop. Född i Gladsax i Skåne d. 15 dec. 1744. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Johan Gottfried Weidman -- af samma släkt, ur hvilken ätten Weidenhielm och en gren af ätten Lagerheim utgrenats -- och Anna Philippa Nolleroth. W. blef student i Lund 1756 och innehade vid promotionen 1766 första hedersrummet. Omedelbart därefter kallad till e. o. amanuens vid universitetets bibliotek i Lund, förordnades han 1767 till docent i litteraturhistoria och därefter till docent i moralfilosofi. Blef 1771 adjunkt i österländska och grekiska språken och befordrades till professor i detta läroämne 1776. Tre år senare förflyttades han till tredje professuren i teologiska fakulteten och innehade denna lärostol till 1789, då han efter kallelse utnämndes till biskop öfver Skara stift. Teol. d:r 1779. Död på biskopsgården Brunsbo invid Skara d. 15 aug. 1828. Såsom riksdagsman tillhörde W. den Wallqvistska skolan och hade i stiftssaker mycket inflytande såväl hos Gustaf III som hans son. I egenskap af biskop styrde han med myndighet, understundom alldeles för själfrådigt. Men han fanns också färdig att, då han öfverilat sig, godtgöra sin förseelse genom urskuldande hos den förfördelade. Isynnerhet ifrade han för undervisningsväsendet som han, ehuru stark hushållare, någon gång understödde med egna medel. Som skriftställare utmärkte han sig ej synnerligt. De skrifter, han utgifvit, vittna ock mera om ett klart och redigt hufvud, än om något större vetenskapligt djup. Gift 1784 med Ingeborg Lovisa von Celse. 1805 erhöll biskop W. adelsbref för sina barn, hvilka adopterades af farbrodern, presidenten O. E. Lagerheim, under dennes namn. Welander, Edvard Vilhelm, läkare, vetenskapsman. Född i Växiö d. 4 mars 1846. Föräldrar: d. v. föreståndaren för folkskolelärareseminariet i Växiö, sederm. kyrkoherden i Elmeboda socken, kontraktsprosten Per Welander och Edla Katarina Lindahl. Student i Uppsala 1863, blef W. med. kand. 1868 och med. lic. 1871 samt promoverades 1880 till med. d:r. Han tjänstgjorde som underläkare vid Stockholms stads och läns kurhus 1870--71 samt 1872--74 och som sjukhusläkare vid allm. garnisonssjukhuset 1874--77. 1875 utnämndes han till andra bataljonsläkare vid Andra lifgardet och tjänstgjorde därstädes till 1882. Docent i syfilidologi vid Karolinska institutet 1884 och öfverläkare för det då nyinrättade stora sjukhuset S:t Göran 1888, blef han 1896 e. o. professor i syfilidologi. W. åtnjuter internationellt rykte såsom vetenskaplig forskare och skriftställare i sitt fack. Här kan ej vara lämpligt att uppräkna den långa rad af vetenskapliga afhandlingar och uppsatser, med hvilka han riktat litteraturen, men något af det märkligaste torde dock böra nämnas. I början af 1880-talet började W. de undersökningar om Kvicksilfrets upptagande i och afskiljande ur människokroppen, som publicerades i Nordiskt Medicinskt arkiv 1886. Denna grundläggande undersökning efterföljdes under årens lopp af en hel serie andra, som i sin ordning gåfvo anledning till en massa kontrollerande arbeten Europa rundt, hvilka senare i allt väsentligt