Wenström, Carl Edmund, präst, författare. Född i Sala d. 17 okt. 1810. Föräldrar: d. v. rektorn, sedermera komministern i Skinnskatteberg Carl Peter Wenström och Maria Kristina Hillgren. W. blef student i Uppsala 1831, prästvigdes tvenne år senare, blef fil. d:r 1836 och amanuens vid hofkonsistorium i Stockholm 1837. Såsom andre pastorsadjunkt vid Storkyrkan, hvartill han kallades af J. O. Wallin, sedan han 1837 vunnit Svenska akademiens pris för ett skaldestycke Luthers prästvigning, utnämndes han 1839 till vice. konsistorienotarie, blef året därefter e. o. hofpredikant, 1842 förste adjunkt i Storkyrkan och 1848 komminister därstädes. Befordrad 1849 till notarie i hofkonsistorium och följande året utnämnd till ord. k. hofpredikant, undfick han 1858 fullmakt som kyrkoherde i Falun samt blef kontraktsprost 1860. Död i Falun d. 18 dec. 1879. Bland W:s många utgifna arbeten utgöres det öfvervägande antalet af predikningar, oftast i små samlingar med särskild titel, såsom: Det kristliga hemmet 1843, Kristnas fastlagsstunder 1844, Mänsklighetens räddningsförbund 1845, Syskonen i Bethania 1846, Kristnas fattigvård, sjukvård och hemvård 1847, Tio Guds bud 1875, Trons artiklar 1876, Bönen och sakramenten s. å. o. s. v. Han har äfven utgifvit större homiletiska verk, såsom : »En årgång predikningar af L. Retzius» 1842, »Herrans nattvard, skrift- och kommunionbok af Spieker» 1842, »Kyrkoårets epistlar och evangelier af Lisco» 1847--48, »Predikningar af Martensen» 1849, Predikoutkast öfver två nya årgångar högmässo- och aftonsångetexter 1854, Barnpostilla 1854--55, Predikoutkast öfver nya högmessotexterna 1869, »Kristlige berättelser för hvar dag i året» 1845--46, Kristlig familjebok 1853, Biblisk historia med bibelns egna ord 1863 m. fl. Slutligen böra vi ock nämna hans vittra arbeten: Harpolekar I,1840, Teckningar ur Luthers lif, Nio sånger 1838--46, Stockholmslifvet för 30 år sedan. En själasörjares anteckningar 1873, 2:a samlingen, För fyrtio år sedan 1874 m. m., öfversättningar från Heiberg m. m. samt hans supplement till Westéns Svenska k. Hofklereciets historia 1850. Gift 1843 med Brigitta Kristina Johansson. Verelius, Olof, fornforskare, lärd. Född d. 12 febr. 1618 i Hessleby socken af Småland. Föräldrar: dåvarande komministern, sedermera kyrkoherden, Nicolaus Petri och Botilla Olofsdotter. Vid tolf års ålder sändes V. till Linköpings skola, hvarifrån han tre år senare begaf sig till Dorpat. Efter ytterligare fyra år, 1638, anlände han till Uppsala. Här utsågs han af Axel Oxenstierna till lärare för en ung Kagg och tvenne grefvar Posse, med hvilka han fick göra en vidsträckt utrikes resa 1648--50. Hemkommen skref han Epitomarum historiæ sviogothicæ libri etc., som vittnar om en hög tanke om Sveriges forntid. Boken utgafs 1730 och användes till läsebok. V. utnämndes 1652 till eloqu. professor i Dorpat men förordnades, innan han ännu tillträdt denna syssla, till räntmästare i Uppsala 1653. Efter nio år kallades han på M. G. de la Gardies förslag, att, med bibehållande af räntmästaresysslan, öfvertaga den för honom särskildt inrättade nya »professionen i svenska antikviteter», därvid det ålåge honom att »bekantgöra fäderneslandets antikviteter, sammanhämta ur gamla skrifter och monumenter allt hvad som pröfvas tjäna till upplysning i äldre tiders historia; det uppdagade i pennan fatta, så att man icke allt framgent behöfver sväfva i ovisshet om det som berömligen i forna tider passerat, flitigt undervisande ungdomen i bemälte studio publice et privatim.» Efter Bureus utnämndes V. 1666 till riksantikvarie, samt insattes som assessor i det då i Uppsala inrättade Antikvitetskollegiet. 1675 öfverlämnade han riksantikvariebefattningen åt sin styfson Reenhielm, nedlade 1679