intryck af ett utkast till en freskomålning.» 1884 erhöll W. af Nationalmuseums nämnd 2:a pris för inlämnadt förslag till ämnen för väggmålningar i Nationalmuseum. Han insände sedermera 6 förslagsskizzer i olja. Då en täfling för skizzer till väggmålningarna anordnades 1891, deltog W. med 6 nya skizzer och erhöll 2:a pris. Efter hans död, som inträffade i Rom d. 20 febr. 1903, anordnades i Stockholm en minnesutställning af konstnärens verk. Wertmüller, Adolf Ulrik, porträtt- och historiemålare. Född i Stockholm i febr. 1751. Föräldrar: apotekaren Johan Ulrik Wertmüller och Maria de Ravens. W. antogs till elev vid Konstakademien och erhöll 1772 ett litet resestipendium, med hvilket han i maj samma år lämnade Sverige, hvarefter han vistades utrikes i tjugufem år. I början uppehöll han sig i Frankrike, begaf sig därifrån 1775 till Italien men återkom sedermera till Paris, där han på 1780-talet stod i högt anseende och åtnjöt den för en främling sällsynta utmärkelsen att 1784 bli inkallad som ledamot i franska konstakademien. Efter ytterligare resor i Spanien och Nordamerika återvände han till Sverige 1797 men lämnade fäderneslandet åter 1800, sedan han afböjt konstakademiens kallelse till professor, och öfverflyttade till Amerika, där han afled på sin landtgård i Delaware 1812. W. intog snart nog i Paris en bemärkt ställning. 1783 utförde han där Ariadne, i två exemplar på Nationalmuseum, 1784 Dansande amoriner, Nationalmuseum. Vid Gustaf III:s besök i Paris sommaren 1784 kom W. i personlig beröring med konungen och det franska hofvet och fick i uppdrag att måla det stora porträtt af Marie Antoinette och hennes barn, hvilket 1786 hemsändes af drottningen och nu utgör en verklig prydnad i Nationalmuseum. 1785 målade W. Armfelts porträtt o. s. v. I Amerika utförde W. 1796 Washingtons porträtt i flere exemplar, hvaraf ett till 1905 tillhörde Hammerska konstsamlingarna. 1797 målade han i Sverige hertiginnan Charlotta, på Rosersberg, och 1798--99 ett ganska stort antal porträtt. 1784 blef W. led. af Konstakademien. Under sina senare år blef han en af den unga amerikanska konstens grundläggare. W. representerar på ett karaktäristiskt sätt öfvergången från rococomåleriet till de nyklassiska idealen. Tekniken är fin och omsorgsfull. Öfver det hela ligger något glänsande och elegant. Gift i Amerika med en dam af svensk härkomst. 1. Werving, Jonas, historieskrifvare. Född i Häggesta by i Bollnäs socken af Helsingland, omkr. 1640. Föräldrar: länsmannen Peder Jonsson och Katarina Brunnera. Sedan W., hvilken tog sitt tillnamn efter en nära födelsegården belägen sjö, Werven, slutat sina studier i Uppsala, anträdde han en utländsk resa och anställdes efter sin hemkomst 1662 som kanslist i kanslikollegium. Fyra år därefter utnämndes han till landssekreterare i Uppsala län, blef 1669 referendarie och 1674 sekreterare i reduktionskollegium. Adlad 1677 med bibehållande af sitt förra namn, förordnades han 1685 till assessor i antikvitetskollegium samt afled i Stockholm d. 25 maj 1697. Hos eftervärlden har W. beredt sig ett minne såsom författare efter befallning af Carl XI till Konung Sigismunds och konung Carl IX:s historier, ett verk, som, granskadt af Örnhielm 1693--94 och E. Palmskiöld 1704, utgafs af And. von Stiernman 1746--47. Gift 1675 med Sara Brodina. 2. Werving, Johan Gabriel, vitter. Född på 1670-talet; den föreg. son. Med utmärkta humanistiska studier blef W. 1696 kanslist i k. kansliet i Stockholm, 1705 leg.-sekreterare vid hofvet i Hannover och 1714 leg.-sekreterare i Paris, där han afled d. 27 nov. 1715. Såsom förströelse mellan sina ämbetsgöromål författade han ett ej obetydligt antal poem, hvaraf några återfinnas i Carlesons samling och i Hansellis stora samling 1866. Han skref vers på svenska, franska, italienska, spanska och tyska. Åtskilliga af hans stycken hafva varit diktade att sättas i musik såsom Nyårsönskan till Kongl. huset 1702 och Aria öfver Konung Carl XII:s victorier. Ehuru han i allmänhet icke synes ha betraktat skaldekonsten ur högre synpunkt än som ett artigt tidsfördrif, utmärkte sig hans vers för mycken klarhet, enkelhet och lätthet samt för en flytande diktion. W. diktade för öfrigt allt slags poesi, från psalmer och patriotiska sånger till dryckesvisor och lättsinniga »pièces fugitives». Han öfversatte också utländska arbeten. Fullständiga manuskript af hans dikter finnas i Uppsala universitetsbibliotek och i k. biblioteket i Stockholm. Ogift. Westée, Carl Georg Teodor, krigare. Född i Stockholm d. 12 sept. 1798. Föräldrar: ryttmästaren Jakob Vilhelm Westée och friherrinnan Charlotta Fredrika Åkerhielm. Efter enskild undervisning i hemmet ingick W., femton år gammal, som volontär vid Svea artilleriregemente samt åtföljde detsamma på fälttåget till Norge 1814. Året därefter utnämndes han till fänrik vid Södermanlands regemente och förordnades till adjutant hos presidenten i krigskollegium men lämnade af ekonomiska skäl efter någon tid fäderneslandet och anställdes 1820 som simpel soldat vid Hohenloheska legionen på Korsika. Sedan han här befordrats till underlöjtnant 1823 och till löjtnant 1830, beordrades han att åtfölja den expedition, som under marskalk Maison afgick till Grekland, samt utnämndes, efter att ha blifvit naturaliserad fransman, 1838 till bataljonschef vid »légion d'étranger» i Afrika. Det skulle blifva för vidlyftigt att här uppräkna alla de träffningar och skärmytslingar, i hvilka han under sitt vistande i Alger och Oran 1838--46 deltog. Efter marskalk Bugeauds expedition från Mostaganem till Blida 1842 föreslogs han till öfverstlöjtnant och förflyttades 1844 i denna grad till 36:e linjeregementet, som då nyss kommit öfver till Afrika. På honom berodde nu att utbilda detta för det afrikanska krigssättet, hvilket