han åter afsked från denna beställning och erhöll samtidigt entledigande från fördelningsläkaretjänsten. W. har fått namn om sig att vara nästan en »underdoktor», som vid första ögonkastet kan bestämma, af hvilken sjukdom en patient lider, och har under årens lopp haft en oerhörd praktik. Tusentals sjuka ha sålunda begifvit sig till Enköping för att erhålla hans ordinationer eller lägga sig på något af de många sjukhem, som uppstått i staden under W:s hägn. Gift 1868 med Nina Floderus. Dottern Signe Dorotea Johanna är sedan 1896 gift med grefve Leo Tolstoy, en son till den ryktbare ryske författaren med samma namn. Westermark, Frans Johan Eugéne, läkare. Född i Börstigs socken i Skaraborgs län d. 5 nov. 1853. Föräldrar: landtbrukaren Valentin Larsson och Johanna Maria Olofsdotter Westermark. Student i Uppsala 1875, aflade W. 1880 med. kandidat- och 1883 med. licentiatexamen vid Karolinska institutet. Efter att hafva tjänstgjort som amanuens vid den gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus och vid den obstetriska kliniken vid allmänna barnbördshuset samt som underläkare vid Stockholms stads och läns sjukhus och vid Sabbatsbergs sjukhus' kirurgiska afdelning, förordnades W. 1887 till docent i obstetrik och gynekologi vid Karolinska institutet, där han 1902 befordrades till professor i samma ämnen. Samtidigt blef han öfverläkare vid den gynekologiska afdelningen vid Sabbatsbergs sjukhus och direktör vid allmänna barnbördshuset. W., som länge varit en af hufvudstadens mest anlitade och erkändt skickliga läkare å kvinnosjukdomarnas område, har förutom en mängd uppsatser i in- och utländska vetenskapliga tidskrifter från trycket utgifvit bl. a. Dr O. Schäfers grunddrag af gynekologien i svensk bearbetning, 1896, Om förlossningen vid trångt bäcken. Klinisk undersökning, 1900. Gift 1890 med Maggie Betzy Cnattingius. 1. Westerstrand, Sven Peter (Per), musiker, ämbetsman, teaterdirektör, skriftställare. Född d. 27 febr. 1785 på Ukna komministerboställe i Kalmar län. Föräldrar: komministern Jonas Westerstrand och Charlotta Maria Hallberg. Student 1803 och prydd med den akademiska lagern vid promotionen i Uppsala 1809, begynte W. sin tjänstmannabana såsom registrator och aktuarie i generallandtmäterikontoret 1812, hvarjämte han antogs till biträdande lärare i matematik vid ingeniörkåren 1813. Sedan han, såsom s. å. tillförordnad revisor i generalkrigskommissariatet vid svenska armén i Tyskland år 1814 granskat hannoveranska regeringens räkningar öfver försträckningar till svenska armén under det tilländagångna fälttåget och genom sina anmärkningar vid dem föranledt högst betydliga afprutningar, utnämndes W. till fältkamrer. Han befordrades 1817 till ingenjör i landtmäterikontoret samt 1818 till kamrerare i statskontoret och befordrades därstädes efter hvartannat: till statskommissarie 1824, vice president 1831, till president 1832 samt var från sistnämnda år och till 1838 jämväl chef för k. maj:ts hofkapell och spektakler. Bland de sjutton sångpjäser och sjuttionio större och mindre talpjäser och balletter, som under hans teaterstyrelse infördes på den k. scenen, må nämnas Fra Diavolo och Den stumma från Portici af Auber, Marie af Hérold, Alphyddan af Adam, Ryno af Brendler och kronprinsen Oscar, Robert af Normandie, Schillers Orleanska jungfrun och Kabal och kärlek, Hugos Hernani, Grillparzers Sappho och Stamfrun, m. fl. Adlad 1842, sökte och erhöll han 1851 afsked från sitt presidentämbete, tjänstgjorde därefter någon tid såsom ordförande i Nya Trollhättekanalbolag samt afled vid ett tillfälligt besök hos sin måg på Åkers krutbruk i Södermanland, d. 23 okt. 1857. Såsom ämbetsman utmärkte sig W. för skicklighet, nit och redlighet, liksom för pålitlighet och redbarhet i lifvets öfriga förhållanden. Utan att undanstjäla en enda timme från sitt kall, förstod han att vinna tid öfrig för nöjet i den talrika vänkrets, inom hvilken han spred nöje och trefnad. I ordenssällskapet Par Bricol, för hvilket han under en lång följd af år var stormästare, återgaf i yngre år hans vackra röst älsklingsskalden Bellmans melodier. Det var ock hufvudsakligen för detta sällskap, han under de senare åren utgaf en samling trion för mansröster, benämnd Sillsalaten, däri åtskilliga sånger äro af honom själf komponerade. W. öfversatte till svenska flera operatexter och utgaf 1843 Metriska öfversättningar, innehållande tolkningar af Shakspeares »Julius Cæsar», Corneilles »Cid» och Göthes »Reineke Fuchs». 1853 utgaf han Dikter, innehållande två hexametriska idyller samt öfversättningar af ett par af J. H. Voss' idyller. W. har också utgifvit Handbok i arithmetiken eller sifferräkneläran 1850, och Förslag till regeringsform för Sverige 1856, under signaturen Välment. 1818 ledamot i Musikaliska akad. och dess kamrerare 1829, blef W. 1833 hedersledamot af Landtbruksakad. Gift 1815 med Kristina Maria Wikmansson. 2. Westerstrand, Herta Aurora, koloratursångerska. Född i Stockholm d. 16 febr. 1821; den föregåendes dotter. Fröken W:s musikaliska uppfostran ägde rum dels i Stockholm, dels utomlands, när hon 1853 anställdes som sångerska vid hofteatrarna i Koburg och Gotha. Sedan hon efter ett år lämnat denna plats, ingick hon 1855 som lyrisk skådespelerska vid k. teatern i Stockholm samt uppträdde med stort bifall i flera af de förnämsta sångrollerna, såsom: Rosina i »Barberaren», Adina i »Kärleksdrycken», Amina i »Sömngångerskan», Marie i »Regementets dotter», Susanna i »Figaros bröllop», Lucie, Leonora i »Stradella» m. fl. Efter tilländagånget engagemang begaf hon sig åter