utomlands, lät med erkänd framgång höra sig på konserter i Paris, London m. fl. ställen, men drog sig snart tillbaka och bosatte sig i Stockholm. W:s koloraturförmåga lär ha varit så ovanlig, att hon med lätthet kunde sjunga fioriturerna i en violinkonsert. Död på Åkers krutbruk d. 26 okt. 1887. Westin. Denna vidt utgrenade släkt, som under en lång tid intog en synnerligen framskjuten och ansedd ställning inom Stockholms borgerskap, leder sitt ursprung från Jan Jansson Brännare, som, gift med Kristina Bengtsdotter, var soldat under Carl XII:s tid och sedermera bodde i Västerås, där han afled 1744. Efter denna ort antogs tillnamnet af sonen. 1. Westin, Johan, d. ä., borgare, politiker. Född d. 7 juni 1722. Enligt egna anteckningar sattes W. 1732 iVästerås' storskola men sändes redan 1736 till Stockholm i garfvarelära och blef 1741 gesäll samt 1748 mästare i yrket. Han blef sedermera garfvareålderman och kapten vid borgerskapets infanteri. Vid 1765--66 års riksdag gjorde W. som ifrig Mössa sitt inträde i borgarståndet och insattes i sekreta utskottet samt dess mindre sekreta deputation. Till 1769--70 års riksdag behärskade Hattarna valen för Stockholms borgerskap, men vid 1771--72 års riksdag återfinnes W. på sin gamla plats, äfven nu ledamot af sekreta utskottet och protokollsdeputationen. En af hans kamrater och politiska motståndare i den senare, Johan v. Engeström, tecknar honom sålunda: »W. var här som annorstädes styresman för Mössorna bland borgarståndet, och han var nästan styresman for hela deputationen; åtminstone var det icke görligt att drifva igenom något emot hans vilja. Han var en kvick, kallsinnig och tilltagsen man och talte med lätthet; syntes stundom ganska häftig men var det icke. Affekterade mycken gudaktighet och förledde med skenheliga diskurser folk till allt, hvad han ville. Borgarna voro ej de enda, som lydde hans röst, utan var man säker, att också präster och bönder skulle följa honom.» Om hans betydenhet vittnar ock den omständigheten, att han var en af dem, om hvilkas personer Gustaf III fann tjänligt att för en kort tid försäkra sig för att trygga 1772 års revolution. Vid 1778 års riksdag, då W. hade plats i bankoutskottet, synes han hafva till en tid försonat sig med konungen, men vid 1786 års riksdag framträder han ånyo som energisk och kraftfull ledare för oppositionen i sitt stånd. Han afled af slag redan d. 21 okt. s. å. Gift 1: 1749 med Märta Brita Sontag, 2: 1752 med Ulrika Norström och 3: 1774 med Kristina Elisabet Bergklyft. 2. Westin, Johan, d. y., borgare, politiker. Född i Stockholm d. 14 juli 1751; den föreg. son i första giftet. Ägnande sig åt faderns yrke, hade W., när han 1789 kallades att efterträda denne i borgarståndet, redan nått värdigheten af ålderman och blef sedermera äfven stadsmajor. W., som var en af de få oppositionsmännen inom sitt stånd under Gustaf III:s regering, bevistade sedermera till sin död alla riksdagar (utom revolutionsriksdagen 1809) och rönte mångfaldiga bevis på både sina ståndsbröders och k. m:ts förtroende. Så var han 1800 ledamot af hemliga utskottet, 1810 och 1815 af bevillningsutskottet, 1812 af statsutskottet, 1817 och 1823 af konstitutionsutskottet, 1800--10 fullmäktig i riksgäldskontoret och 1810--28 i riksbanken. Tillika var han 1810, 1817 och 1823 sitt stånds vice talman. Död 1828. Gift 1773 med Elisabeth Norling. 3. Westin, Fredrik, historie- och porträttmålare. Född i Stockholm d. 22 sept. 1782; den föreg. halfbror i faderns tredje gifte. Vid konstakademien, där W. tidigt intogs som elev, hade han till lärare Lorentz Pasch och något senare Masreliez, af hvars konstnärsskap och konststräfvanden han kan anses såsom den verklige arftagaren. Sedan han 1808 blifvit kallad till akademiens agré, och förordnad till konduktör vid k. museet, invaldes han 1812 af konstakademien till ledamot, blef 1815 v. professor och 1816 professor samt var 1828--40 direktör vid akademien för de fria konsterna. 1843 blef han hofintendent. Död i Stockholm d. 13 maj 1862. W., som 1806 erhöll af konstakademien guldjetton och 1807 dess guldmedalj för de båda årens prisämnen, blef tidigt berömd och har till och med jämförts med Correggio. Han har målat en oerhörd mängd porträtt, i det att han under Carl XIV Johans tid var konstnären på modet. W. skapade vidare en massa religiösa, allegoriska, mytologiska och historiska kompositioner. Vi nämna: Kristi uppståndelse i Kungsholmens och Kristi förklaring i Jakobs kyrkor i Stockholm, en annan komposition öfver Kristi förklaring i Åbo domkyrka, samt Kristi bön i örtagården i Söderhamns, Kristi begrafning i Karlshamns och Kristus välsignande barnen i Uddevalla kyrkor, Wachtmeisterska familjetaflan på Johannishus, Kronprinsen Oscar och Kronprinsessan Josefina 1825, å Drottningholm, Kronprinsessan Josefina med sin förstfödde i knäet 1826, Drottning Desideria 1830, Carl Johan omgifven af sin familj, Georg Adlersparre m. fl. på Gripsholm, Dagens stunder, fyra dörröfverstycken på Rosersbergs slott, De fyra årstiderna å Säfstaholm, Musiken 1848, tillhörande Stockholms högskolas samling. Som porträttmålare ansågs W. af en del kunna täfla med själfva Breda. Han bibehöll jämväl sin popularitet, tills Södermark uppträdde. Hans porträtt äro dock glatta och opersonliga bilder utan all djupare uppfattning. Hans religiösa bilder sakna likaledes innerlighet och personlig karaktär men äga öfverskådlighet och en viss behaglig blek klarhet i lokalfärgerna. Han är emellertid den förste svenske konstnär, som i nyare tid försökt sig i större sammanhängande figurkompositioner och genom att välja sina ämnen från det vid förra århundradets början så omtyckta