1899, Två flickor på vägen 1900, Fiskarkvinna på hemväg från kyrkan 1900, i Nationalmuseum, Lördagsafton 1901, Husets dotter, Målarinnor, den stora målningen i centralposthuset i Stockholm, föreställande en hamnscen med postens hämtande vid en ångare, m. m. W. är en kärf och sund figurmålare, som med gedigen, ärlig konst återger västkustens befolkning. Få målare förstå att så väl som W. få fram det svenska draget i typerna. Gift 1901 med Albertina (Berta) Kerfstedt. Willin, Johan, fattigskolestiftare. Född d. 25 maj 1732 och son af en torpare nära Göteborg. W:s böjelse för studier visade sig tidigt så stark, att föräldrarna, trots sina trånga villkor, biföllo hans anhållan att insätta honom i Göteborgs trivialskola. Student i Lund 1752, åtföljde han 1754 en sin discipel till Greifswald, där han följande år blef magister. Prästvigd 1756, tjänstgjorde han några år å landet till 1760, då han blef rektor i Göteborgs Tysk-skola, hvilken han snart från lägervall bragte i ett blomstrande skick. 1765 blef han fattighuspredikant i Göteborg. Som sådan tog han initiativ till den ännu i dag bestående Willinska fattigfriskolan. Sedan tio vänner sammanskjutit 80 rdr till 17 barns underhåll, uppmanade W. en dag från predikstolen till offer för den goda saken. Man skyndade att inlägga sina skärfvar, och många, som ej för tillfället voro försedda med kontanta penningar, offrade guldringar och andra dyrbarheter, som de sedan inlöste med redbart mynt. Skolan tog ock en sådan fart, att redan 1817 omkring 5 à 600 barn där kunde njuta fri undervisning och af dessa ett större antal äfven fri förtäring. 1827 infördes där den Bell-Lancasterska undervisningsmetoden. W., som afled 1772, var sedan 1760 gift med Siri Lundberg. Willman, Per Anders Johan, operasångare. Född i Stockholm d. 22 juli 1834. Föräldrar: hofkapellisten och musikläraren Olof Willman och Ulrika Kristina Lindblad. Kort efter det W. 1852 blifvit student i Uppsala, begynte han sina sångstudier under Günthers ledning i Stockholm och ingick vid k. teatern i juli 1853. Ett halft år senare, i jan. 1854, debuterade han som Sarastro i »Trollflöjten» och anställdes som lyrisk skådespelare vid den nämnda scenen 1856. De följande åren 1857--59 studerade han i Paris sångkonsten under Laget och Duprez samt plastik under Delsarte. Efter en ny debut, som Bertram i »Robert», anställdes han den 1 juli 1859 vid den k. operan i Stockholm med lifstidsengagemang. Sin största utveckling erhöll W. 1861--64, då A. Bournonville var anställd vid operan som intendent och med W. inöfvade flere partier bl. a. Mefistofeles i »Faust», hans glansroll. W. var en ovanligt intelligent och talangfull artist, lika utmärkt på det seriösa som humoristiska området. Heder och skurkaktighet, värdighet och löjlighet -- allt kunde han tolka med sin betydande dramatiska talang. Af roller må utom de redan nämnda, anföras: Kaspers i »Friskytten», Leporellos i »Don Juan», Marcels i »Hugenotterna», Gavestons i »Hvita frun», Sulpiz' i »Regementets dotter», Ferrandos i »Trubaduren», Rebolledos i »Kronjuvelerna», Osmins i »Enleveringen ur Seraljen», Pietros i »Den stumma», Zacharias i »Profeten», Walter Fürsts i »Vilhelm Tell», Muzas i »Estella di Soria», Bellamys i »Villars dragoner», Roccos i »Fidelio», tsar Peters i »Nordens stjärna», landtgrefvens i »Tannhäuser», Plumketts i »Martha», Giacomos i »Fra Diavolo», Silvas i »Ernani», Dalands i »Den flygande holländaren», Jupiters i »Philemon och Baucis», Marco Spadas, Don Juans, Figaros, Don Pasquales, etc. Äfven i talpjäser uppträdde han på den k. scenen. Vid uppförandet på konserter af Haydns och Händels oratorier var W. på grund af sitt måttfulla och flärdfria musikaliska föredrag själfskrifven som tolk i de stora baspartierna. W. var jämte sin hustru föreståndare för k. teaterns elevskola 1877--86. Han blef 1881 intendent och 1883 direktör för de k. teatrarna och drog sig 1888 tillbaka till privatlifvet. Död d. 17 jan. 1898 vid det första af teaterkommitténs sammanträden, som han bevistade. Gift 1:1871 med Hedvig Charlotta Constantia Harling, som, född i Stockholm d. 18 juli 1841 och död därstädes d. 15 aug. 1887, under många år var en framstående lyrisk artist vid k. teatern och 1877--86 förestod dess elevskola, 2: 1888 med Fanny Elvira Åberg och 3: 1895 med friherrinnan Eva Eugenia Adèle Hermelin. Wilskman, Sven, präst, författare. Född på Uddetorp nära Skara d. 23 maj 1716. Föräldrar: lektorn vid Skara läroverk Gabriel Wilskman och Ingeborg Kristina Bjerchenius. Uppfostrad under faderns ögon vid nämnda skola, anlände W. 1734 till Uppsala och blef fil. magister 1743. Prästvigd 1745, förordnades han samtidigt till gymnasiiadjunkt i Skara, antogs till konsistoriinotarie 1751 och blef tre år därefter rektor vid Skara skola. 1757 återflyttades han till gymnasiet, som utnämnd hist. et. moral. lektor, och blef rektor därstädes 1760. Han fick fullmakt på Fredsbergs pastorat 1763, som han tillträdde följande år, undfick teologie doktors värdighet vid kröningen 1772 och förordnades två år senare till prost öfver Norra Wadsbo kontrakt. Sina sista år tillbragte han som tjänstfri i Sköfde efter 1787 och afled där d. 15 april 1797. W. är egentligen minnesvärd för det af honom utgifna Swea rikes ecklesiastique wärk, i alphabetisk ordning sammandragit utur lag och förordningar 1760, ett i sitt slag utmärkt arbete, vittnade om outtröttlig flit och stor insikt i ämnet. Han har därjämte utgifvit åtskilliga mindre historiska arbeten samt efterlämnat flera handskrifter, som förvaras i Skara stifts bibliotek. Gift 1752 med Elisabet Brodd. Winbom. Släktens äldste kände stamfader Måns Andersson, död 1704, var kronolänsman och bodde på Skrehalla i Annestads socken af Tengeneds moderförsamling i Västergötland. Släktnamnet upptogs efter moderns namn af två söner (se nedan).