1. Winbom, Anders, universitetslärare, teolog. Född i Främmestads socken i Västergötland d. 14 mars 1867. Föräldrar: kronolänsmannen Måns Andersson och Maria Winbom. Vid tjugu års ålder ansågs W. mogen att afgå från Skara till universitetet men nödgades, dels för fattigdom, dels för sjuklighet, uppskjuta härmed till 1710, då han omsider anlände till Uppsala. Här utgaf han 1713 sin första disputation och gjorde sig efter hand så känd för grundliga kunskaper, att han, ehuru ograduerad, 1722 utnämndes till docent och året därpå till adjunkt i filosofiska fakulteten. Icke långt därefter anfölls han åter af sin förra sjuklighet, mjältsjuka, som gjorde honom oförmögen till all slags verksamhet. Med återvunnen hälsa återkom han 1730 till Uppsala, blef följande året logic. et metaph. professor och 1735 teologie professor, hvarjämte han efter ett par år erhöll Gamla Uppsala pastorat till prebende. Såsom fullmäktig för ärkestiftets prästerskap bevistade han 1741 och 1743 års riksdagar, användes i flera allmänna värf och stod åtskilliga gånger på biskopsförslag, bland annat till sitt födelsestift, dit han tvenne gånger erhöll enhällig kallelse. Död i Uppsala d. 22 okt. 1745. På sin tid var W. en högt aktad och värderad lärare. Klarheten i hans föredrag jämte det grundliga sätt, hvarpå han afhandlade sin vetenskap, moralteologien, samlade jämt kring hans lärostol en stor skara uppmärksamma lärjungar. Däremot har han som författare icke efterlämnat andra arbeten än sådana, som gömmas i den flyktiga disputationslitteraturen. Gift 1737 med Beata Elisabet Heyne; friade, förlofvade sig och lät lysa för sig på samma dag. 2. Winbom, Johan, universitetslärare, teolog. Född d. 9 okt. 1746 i Timmelheds församling af Västergötland; den föregåendes brorson. Föräldrar: komministern i nämnda församling Jonas Winbom och Ingeborg Greberg. 1768 afgick W. till universitetet i Uppsala samt mottog där vid magisterpromotionen 1776 lagerkransen. Två år senare aflade han teol. kand.-examen och 1782 teol. lic.- examen. Sedan han under en följd år utan lön förestått nästan alla professurer i teologiska fakulteten, utnämndes han 1795 till ord. teologie professor samt blef förste teologie professor och domprost i Uppsala 1805. De sista åren af sin lefnad var han tjänstfri på grund af försvagad synförmåga. Men W. bibehöll eljest en ovanlig styrka och rörlighet till inemot sin död, d. 29 okt. 1826. Som universitetslärare utmärkte han sig för grundliga kunskaper samt redigt framställningssätt och var för öfrigt bekant för sin välgörenhet och sitt patriotiska sinnelag. Sålunda inrättade han 1814 en söndagsskola för handtverkslärlingar i Uppsala, biträdde med stort nit beslutet om inrättandet af en sparbank i samma stad, bidrog med frikostiga gåfvor till upprätthållande och utvidgande af Uppsala stads läse- och arbetsskola, lämnade betydliga summor till Upplands och Västgöta nationsbyggnader samt till stipendier för Uppsala katedralskola, Skara gymnasium o. s. v. W. var äfven skicklig botanist och entomolog. Han bevistade 1800 års riksdag, då han var led. i bevillnings- och ecklesiastikutskotten. Gift 1: 1788 med Katarina Afzelius och 2: 1807 med Kristina Hernberg. 3. Winbom, Jonas Arvid, universitetslärare, teolog. Född i Uppsala d. 27 sept. 1791; den föreg. son. Under faderns närmaste vård och enskilde lärares handledning gjorde W. så hastiga framsteg, att han vid fjorton års ålder blef student i Uppsala. Vid promotionen 1815 innehade han första hedersrummet och förordnades samma år till docent i allmän historia. Sedan han 1818 med högsta vitsord aflagt teol. kand.-examen, förestod han som docent i teologiska fakulteten, hvartill han kallades s. å., under flera terminer föreläsningarna i exegetik och kyrkohistoria samt erhöll 1828 teologie professors namn, heder och värdighet. Under tiden förvaltade han jämväl från 1823 notariebefattningen vid Uppsala domkapitel. W. utnämndes 1831 till kyrkoherde i Tierp af ärkestiftet och verkade där till sin död d. 15 mars 1841. Samma omsorg, med hvilken han skött sina åligganden vid universitetet, ägnade han sitt kall som själasörjare och församlingslärare. Hans kärleksfulla sinne yttrade sig bland annat genom en vidsträckt men i de flesta fall hemlighållen välgörenhet. Före sin död anslog han en större fond till understöd åt fattiga prästänkor och barn i ärkestiftet samt skänkte en mindre dylik till belöningar åt ynglingar vid Uppsala katedralskola. Gift 1824 med Maria Sofia Florin. Winge, Mårten Eskil, historiemålare. Född d. 1 sept. 1825 i Stockholm. Föräldrar: rektorn, sedermera kyrkovärden i Länna och Blidö pastorat i ärkestiftet och prosten Isak Martin Winge och Andrietta Sofia Rothman. Efter förberedande undervisning i Uppsala katedralskola blef W. student i Uppsala 1846, ingick sedan i målarlära hos E. Wallander i Stockholm, hos hvilken han var lärling i tre år, och tjänstgjorde därefter någon tid som e. o. kontorsskrifvare vid postverket. Han hade då redan ingått som elev vid konstakademien, där han 1857 vann den k. medaljen för prisämnet Carl X Gustaf vid Axel Oxenstiernas dödsbädd och s. å. erhöll akademiens resestipendium. W. hade en vän i Scholander, som lagat, att han fått sälja teckningar till Konstföreningen 1853 och blef därefter en anlitad illustratör. Efter någon tids vistelse i Düsseldorf och två år i Paris, på hvilket sistnämnda ställe han studerade i Coutures ateljer, begaf han sig till Rom, där han kvarstannade till 1863, hvarefter han öfver München återvände till fäderneslandet. Här kallades han 1864 till ledamot af Konstakademien samt till k. hofmålare, blef året därefter vice professor och 1867--90 lärare i antikskolan. 1862 hade han från Rom hemskickat en större målning Kraka (nu i Nationalmuseum), hvilket arbete uppväckte de bästa förhoppningar om den i främmande land studerande konstnären. Med detta hade han