vid de båda sista ledamot af hemliga utskottet. Ledamot af åtskilliga samfund och sällskap. Död i Göteborg d. 12 jan. 1818. Genom sina blida predikogåfvor vann W. allmänhetens bifall och förvärfvade den k. familjens bevågenhet. Såsom stiftsstyresman ägnade W., som själf lutade åt den neologiska riktningen, en utmärkt omvårdnad åt läroverken, vakade öfver undervisningen, understödde fattiga studerande och pröfvade vid tillsättningen af nya lärare, vare sig för församlingen eller skolan, noga deras duglighet. Gift 1777 med Fredrika af Darelli. Deras barn adlades med namnet af Wingård. 2. Wingård, Johan Didrik af, militär, författare. Född i Stockholm d. 14 nov. 1778; den föregåendes son. 1793 befordrad till fänrik, med tjänstgöringsskyldighet vid Stedingkska garnisonsregementet i Göteborg, studerade W. vid Uppsala universitet 1793--95 och 1798. Han utnämndes 1801 till underlöjtnant vid Göta artilleriregemente, blef löjtnant i samma kår och kapten i armén 1802, artilleristabsofficer 1808, major i armén 1809, året därefter kapten vid Göta artilleri samt 1813 chef för artilleristaben, sedan han i tre år varit t. f. chef härför. Under fälttåget i Tyskland 1813 var W. förste adjutant hos artilleribefälhafvaren och befordrades till öfverstelöjtnant i armén. På grund af sitt raska uppträdande under kampanjen mot Norge 1814 erhöll han löfte om landshöfdingeposten i Värmlands län, och, efter att ett år ha varit vice landshöfding därstädes, utnämndes han 1815 till ordinarie landshöfding. W. inkallades af Carl XIV Johan 1840 som chef för finansdepartementet i konseljen men lämnade denna post efter tvenne år, dock kvarstannande som konsulativt statsråd till 1843, då han tog afsked. Ledamot af Vetenskapsakademien, hedersledamot af Krigsvetenskapsakademien. Död i Stockholm d. 21 febr. 1854. Sina lefnadsöden, däribland sitt deltagande i fälttågen i Tyskland 1807 och 1813, har W. tecknat i sitt arbete Minnen af händelser och förhållanden under en lång lifstid 1846--50. Han har dessutom författat och utgifvit: Militäriska paradoxer 1809, Uppsats om artilleriundervisningen, Krigsvet.-akad:s handlingar 1816, Håkan Vestgöthe; läsning för menige man 1828, En pietists resa till sin graf, allegorisk imitation 1851. Gift 1810 med Fredrika Björnberg. 3. Wingård, Carl Fredrik af, ärkebiskop, politiker. Född i Stockholm d. 26 sept. 1781; den föregåendes bror. Redan 1796 inskrifven bland de studerande vid Uppsala universitet, promoverades W. till fil. doktor därstädes 1803, anställdes s.å. som bibliotekarie vid Göteborgs gymnasiebibliotek, blef 1ärare vid gymnasiet 1804 och befordrades ett år senare, först till adjunkt och sedan till eloqu. et poës. lector. Utmärkt med professorstitel 1810, lät han prästviga sig 1817 och utnämndes, sedan han genomgått pastoralexamen, 1818 på stiftets nästan enhälliga kallelse till faderns efterträdare såsom biskop i Göteborg. Teologie doktor primus i Uppsala s. å., kallades han 1837 till en af de aderton i Svenska akademien, utnämndes 1839 till ärkebiskop och prokansler i Uppsala, samt erhöll serafimerordens insignier 1841. Hedersled. af Vitt., hist.- och ant.-akad., led. af Vetenskapsakademien, ordf. i Vet.- och vitt.-samhället i Göteborg 1811 och dess sekreterare 1815. Död på sin egendom Sunnersta utanför Uppsala d. 19 sept. 1851. I mångsidig bildning och lärdom ansågs W. stå högre än någon af sina företrädare på ärkebiskopsstolen, allt sedan Benzeliernas dagar. Såsom politisk person intog han en högst framskjuten plats. Efter att förut representerat sin ätt å riddarhuset vid 1809 års riksdag och där framställt förslag till representationsförändring, var han vid alla riksdagar från 1818 till sin död som biskop själfskrifven medlem af prästeståndet, där han intog en ytterst inflytelserik ställning. 1823 led. af ekonomi- och expeditionsutskotten, var han 1828--30 o. 1834--35 led. af konstitutionsutskottet samt sitt stånds vice talman samt vid de fyra följande riksdagarna dess själfskrifne talman. Han ansågs under senare delen af sin lefnad som en af spetsarna för det ultra-konservativa partiet och, djärf och oböjlig som han var, tvekade han aldrig att ofta på ett ganska hänsynslöst sätt inlåta sig i strid med sina motståndare, hvilka ock ägnade honom ett hjärtligt hat. Alla öfverensstämde dock i att erkänna hans öfverlägsna skicklighet och sakkännedom samt den fasthet och den ståndaktighet, hvarmed han i trots af smädelser till och med vid hot af yttre våld försvarade, hvad han ansåg för rätt och ledande till fäderneslandets nytta. 1835 stiftade W. tillsammans med exc. Rosenblad Svenska missionssällskapet. W:s författareskap bestod i predikningar, olika tal, ämbetsberättelser och Öfversigt af christna kyrkans senare händelser och nuvarande tillstånd, 1843. Hans Samlade skrifter utgåfvos 1858--59. Den varma välvilja för ungdomen, hvilken utmärkte honom som gymnasielärare i Göteborg, bibehöll han oförminskad som eforus och prokansler. 1849 skänkte han en större penningsumma till fond för fyra lika stora stipendier till delning mellan Göteborgs och ärkestiftets tre studerande nationer i Uppsala. I sitt testamente förärade han till Uppsala universitet sin ytterst dyrbara boksamling och förordnade att försäljningssumman för det briljanterade ärkebiskopskors, han af konungen fått emottaga, skulle användas till understöd åt skickliga ynglingar, hvilka ägnade sig åt prästeståndet. Gift 1807 med Anna Fredrika Åkerman. Winroth, Alfred Ossian, jurist. Född i Stockholm d. 14 mars 1852. Föräldrar: kamreraren i generalpoststyrelsen Pontus Fredrik Teodor Winroth och Julia Matilda Skogberg. Student i Uppsala 1871, aflade W. 1877 jur. kand.-ex. samt förordnades, efter att ha disputerat med afhandlingen Tjänstehjonsförhållandet enligt svensk