rätt 1878, följande år till docent i svensk allmän lagfarenhet samt upprätthöll s. å. den med professuren i nationalekonomi, ekonomi- och finansrätt förenade föreläsningsskyldigheten. 1880 utnämndes W. till e. o. professor i romersk rätt och rättshistoria vid Lunds universitet och 1892 till professor i civilrätt därstädes. Vid Uppsala universitets jubelfest 1893 kallades han till hedersdoktor i juridiska fakulteten. Af sin åstundan att vara hufvudstaden närmare drefs W. att 1899 låta utnämna sig till endast e. o. professor i civilrätt vid Uppsala universitet men avancerade där 1905 till ordin. professor i ämnet. W., som i flera år tjänstgjort i hofrätt och i nedre justitierevisionen, har idkat ett flitigt författarskap, i hvilket han med starkt subjektiv åskådning städse förfäktat de praktiska synpunkternas rätt att komma till heders gentemot byråkratisk-formalistiska. Bland hans skrifter må nämnas: Om arfvingarnas ansvarighet för arflåtarens förbindelser 1879, Anteckningar efter Professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt. Genomsedda och bearbetade af professor Winroth 1889, Ur mina föreläsningar 1890--92, Juridisk teori och praxis 1892, Svensk civilrätt I. Äktenskaps ingående och upplösning 1898, II. Äktenskaps rättsverkningar 1900--01, III. Föräldrarätt 1901, IV. Förmynderskap och Kuratel 1903--04, Anteckningar i allmän obligationsrätt etc. 1902, Handbok i svensk civilrätt, I. Äktenskaps ingående och upplösning 1904. Ogift. Winstrup, Peder, biskop. Född i Köpenhamn d. 30 april 1605. Föräldrar: biskopen i Roskilde Peder Jensen Winstrup och Anna Eisenberg. W. studerade i Köpenhamn och sedan i åtta år vid tyska lärosäten med den flit, att han, strax efter sin hemkomst till Danmark, befordrades till professor i fysik vid universitetet i Köpenhamn och 1636 utnämndes till teologie doktor och hofpredikant hos Kristian IV. Mot slutet af 1637 förordnades han, vid ännu ej fyllda 33 år, på kallelse af domkapitlet, till biskop i Lunds stift, som då omfattade Skåne, Halland och Bleking, och invigdes till detta ämbete det följande året. W. adlades 1658, sedan de skånska landskapen införlifvats med Sverige genom Roskildefreden, som W. fann fullkomligt i sin ordning. Han motverkade därför icke landskapens öfvergång. På Carl X Gustafs uppdrag utarbetade W. en plan till upprättandet af ett universitet i Lund, ehuru planens genomförande sedermera hindrades af konungens andra krig mot Danmark. Det var till stor del W:s förtjänst, att under detta krig lugnet bevarades i de skånska landskapen. Under Carl XI:s förmyndareregering blef den fåfänge och härsklystne mannen dock misstänkt för att vara dålig svensk, och det var till och med fråga om hans afsättning. Då det nya universitetet invigdes, blef W. i strid med universitetsprivilegiernas bestämmelse förbigången vid utnämningen till prokansler, hvilken hederspost gafs åt en tysk kyrkoherde i stiftet d:r Bernhard Oelreich. Denne uppträdde hänsynslöst mot W., anklagade honom till och med för högförräderi, och en strid, hvari äfven universitetets lärare indrogos, uppstod och hindrade universitetets utveckling. Oelreich utnämndes emellertid till superintendent i Bremen och lämnade Sverige. W. blef nu prokansler, hvilken värdighet han, dock utan att kunna försona partierna inom det akademiska konsistoriet, innehade till 1676, då skånska kriget afbröt verksamheten vid universitetet. Död i Lund den 28 december 1679. Gift 1: 1634 med Maria Badenia och 2: 1659 med Dorotea von Andersen. Winterhjelm, Hedvig Charlotta, skådespelerska. Född d. 20 nov. 1838 i Stockholm. Föräldrar: guldsmeden Hans Forsman och Lovisa Gustafva Hedberg. Hänvisad af sina anlag till scenen, ingick fröken F. vid sexton års ålder som elev vid k. teatern och åtnjöt under ett par års tid handledning af Torsslow. 1858 erhöll hon anställning vid Anderssons och Åhmans sällskap vid Helsingfors' teater, ingick, när detta sällskap upplöstes, 1860 vid den under Stjernströms ledning då stående Mindre teatern och kvarstannade där, tills nämnda teater 1863 förenades med den kungliga. Hon uppträdde sedermera dels i Göteborg, dels i Helsingfors, vid hvars scen hon 1867 erhöll stående engagement, och fortfor härmed till 1872, då hon anställdes vid teatern i Göteborg, som på sommaren spelade i Kristiania. Hennes verksamhet som skådespelerska är i främsta rummet fäst vid Finland. En episod från hennes teaterlif därstädes må här omnämnas, såsom betecknande för hennes konstnärsenergi. Då under striden i Finland, angående det finska språkets rätt gentemot det svenska, fråga uppstod om att på scenen i Helsingfors uppföra ett af Alexander Kivi på finska skrifvet skådespel Lea, åtog sig fru W., ehuru alldeles obekant med finska språket, den kvinnliga hufvudrollen och utförde den efter några månaders studier så väl, 1869, att hänryckningen ej kände några gränser. Fru W. firade 1894 på Finska teatern i Helsingfors 25-årsjubileum af Lea-föreställningen, då hon af finska folket erhöll en lagerkrans af guld, med namnen på hennes finska roller inristade på bladen. Att för öfrigt uppräkna alla de stycken, i hvilka denna begåfvade konstnärinna utfört hufvudrollen, skulle blifva alltför vidlyftigt. Bland dem må nämnas: Desdemona, Ophelia, lady Macbeth och Beatrice, alla af Shakspeareska repertoaren, Schillers Jungfrun af Orleans, Maria Stuart, Lady Milford, Halms Griseldis, en af hennes glansroller, Thusnelda i »Fäktaren från Ravenna», Regina von Emmeritz, Jane Egre, Inga i Björnsons »Mellan drabbningarna» Mathilda i »De nygifta», »Fru Inger till Östråt» o. s. v. 1883 kreerade hon fru Alving i »Gengångare», då Lindberg först uppförde stycket. Gift 1: 1865 med den begåfvade skådespelaren Frithiof Raa och efter hans död 2: 1874 med den norske journalisten Kristian Anastas Winterhjelm, hvilken, såsom norska