738 Wir~enius —Virgin. postens» korrespondent sedan 1883 är bosatt Stockholm, där fru W. utöfvat flitig verksamhet som lärarinna i dramatisk konst. Hon har gif vit gästspel i Stockholm på Nya teatern 1879, 1883 och 1887. Wirænius, Samuel, biskop. Född 1641 i Virserums socken af Kalmar län, där fadern Daniel Petri Lönebergius var kyrkoherde; modern, Ingeborg Alexandersdotter Gryphia af den gamla släkten Grip. — Efter förberedande skolundervisning anlände W. 1667 i sällskap med en yngre bror till Uppsala, därifrån han, såsom anstiftare af »ett uppror mot rector magnificus», inom kort blef bortvisad. Han begaf sig då till Tyskland och blef magister i Rostock 1670. Efter hemkomsten till Sverige kallades han först till huspredikant hos k. rådet, grefve G. A. de la Gardie, blef därefter regementspastor vid Upplands ryttare, 1677 regementspastor vid Lifregementet till häst, 1678 hofpredikant samt 1680 öfverhofpredikant samt konungens och drottningens biktfader. I slutet af år 1688 utnämn- des han till biskop öfver Växiö stift, blef vid jubelfesten 1693 teologie doktor samt afled febr. 1703. — »W. var en man af stor andekraft, outtröttlig verksamhet och, efter egen öfvertygelse, med goda syften. » Hos Carl XI stod han alltid i stor ynnest, såsom en af de ihärdigaste suveränitetsifrarna under 1680 och 1682 årens riksdagar. — Gift med Maria Elisabet Lagerstierna. Barnen erhöllo 1689 adlig värdighet med namnet Cederstierna. Wirén Axel, zoolog. Född d. 12 juli 1860 i Eskilstuna. Föräldrar: kyrkoherden i Dagsberg Jonas Wirén och Aurore Lundqren. — Student i Uppsala 1879, fil. kand. 1881 och fil. lic. 1884, utnämndes W. 1885 till docent zoologi vid Uppsala universitet samt blef följande år fil. doktor. 1893 utnämndes han till professor i jämförande anatomi vid Uppsala universitet. W. har upprepade forskningar vid zoologiska stationen Kristineberg i Bohuslän samt från trycket utgifvit en mängd vetenskapliga afhandlingar, bl. a. om anneliderna samt om Choetoderma nitidulum Lovén. An 1893 utgaf han äfven en första del af »Zoologiens grunddrag». Led. af Vet.- akad. — Gift 1887 med Anna Maria Ahlström. Virgin. Ätten härstammar från en pommensk adlig ätt, som i äldre tider hetat Vargine. Den förste kände stamfadern Urban Virgin var farfars far till Adrianus Virginius, som på midten af 1600-talet var kyrkoherde i Riga. Dennes sonson, öfverstelöjtnanten Bernhard, naturaliserades 1731 som svensk adelsman under namnet Virgin. 1. Virgin, Arvid Bernhard, politisk och ekonomisk författare. Född på Välinge i Värmland d. 24 mans 1715. Föräldrar: öfverstelöjtnanten Bernhard Virgin och Eleonora Elisabet Soop. — V. ingick efter afslutade studier i Svea hofrätt och erhöll 1752 assessors värdighet, var en tid öfverinspektor vid saltsjöfiskerierna i Bohuslän och ägare af bruks- och landtegendomar i Bohuslän och Dal samt afled d. 27 jan. 1794 i Näsinge prästgård i Bohuslän. — Vid 1765—66 års riksdag väckte han stort uppseende genom ett sakrikt och oförskräckt memorial mot Mössornas statshushållning, och 1769 ingaf han ett nytt, hvari han yrkade på brännvinsförbud. Strax därefter utgaf han en skrift En patriots tankar om grundlagens nödvändiqa förbättring, hälst i det, som rörer fidespuplica och dess be- fästande, som genom sitt skoningslösa klander af Mössornas statsekonomiska åtgärder bland dem väckte den häftigaste förbittring, som tog sig uttryck i kraf på de strängaste straff. Tack vare motståndarnas beskydd slapp dock V. undan med det lindriga straffet af 300 daler silfvermynts böter — Gift 1739 med Ulrika Eleonora von Stahlen. Adolf, sjömilitär, världsomseglare. Född i Göteborg d. 5 sept. 1797; den föregåendes brors sonson. Föräldrar: kontreamiralen Arvid Virgin och Carolina Levina Arfvidsson — Redan vid sjutton års ålder underlöjtnant vid amiralitetet, deltog V. ombord på linjeskepper »Äran» i kriget mot Norge 1814, hvarefter han befordrades till löjtnant 1820. Tre år senare kapten vid flottans generalstab, utnämndes han 1824 till kaptenlöjtnant vid k. maj:ts flotta, blef kammarherre 1827, kapten i flottan 1834 och 1843 kommendörkapten. S. å. blef V. befälhafvare på fregatten -- »Af Chapman», med hvilken d. v. hertigen af Östergötland gjorde sin första expedition som kadett. Då en svensk världsomsegling blifvit besluten, anförtroddes detta ärofulla och viktiga uppdrag åt V., som under mångåriga sjöexpeditioner gjort sig känd som skicklig sjöman. 1 sept. 1851 afgick fregatten Eugenie som för den långväga färden blifvit ställd under V:s befäl, från Sverige, hvarefter färden styrdes öfver Madeira till Rio och Buenos Ayres. Efter en lika lycklig som djärf segling genom Magalhaes sund — i stället för rundt Kap Horn, hvilket klandrades i sjömilitära kretsar hemma och ådrog V. ett onådigt bref från konungen men i utlandet prisades sam prof på skickligt sjömannaskap — inlopp fregatten i Stilla hafvet, fortsatte därpå resan förbi Chile, Peru och Panama öfver Galapagasöanna, där V. på Sveriges och Norges vägnar afslöt en handels- och vänskapstraktat med Sandwichsöarnas konungarike, till San Francisco, och öfver Tahiti till Sidney. På återfärden besöktes Kanton, Manila och Batavia, hvarefter Eugenie återkom öfver Kap till Europa samt ankrade på Stockholms ström d. 4 juli 1853. — Innan ännu fregatten afmönstrat, utnämndes V. till kontreamiral samt förordnades på våren 1854 till svensk-norsk minister ad interim vid engelska hofvet. Sedan han 1855 varit sänd i ett särskildt uppdrag till kejserliga hofvet i Paris, utnämndes han 1856 till de förenade rikenas minister vid hofvet i Köpenhamn, där han kvarstannade till 1858, då han som envoyé förflyttades till Haag. Efter sin afgång från den diplomatiska banan 1860 — från flottan hade han tagit afsked 1857 — bodde han