Karlskrona, och senare på en nära Växiö belägen mindre landtgård Hermanstorp, där han slutade sina dagar, d. 8 febr. 1870. Led. af Vet.-akad. och Krigsvet.-akad. m. m. -- Genom uppfostran och anlag innerligt fästad vid sitt vapen, deltog han som led. af riddarhuset i de heta riksdagsstriderna mellan anhängarna af stora och lilla flottan och ställde sig därvid obetingadt på de förras sida. Som enskild person var han enkel och rättfram samt för sin tillgänglighet, vänlighet och godhjärtenhet afhållen af alla. - Gift 1827 med Maria Charlotta Geijer. 3. Virgin, Otto Wilhelm, militär, statsråd. Född på Marieberg vid Stockholm d. 21 febr. 1852; den föreg. kusins sonson. Föräldrar: kaptenen Otto Birger Theodor Virgin och Clara Henrika Lagergren. I likhet med sina närmaste förfäder valde V. den militära banan och utnämndes 1870 till underlöjtnant vid Västmanlands regemente, hvarifrån han 1873 transporterades till Vendes artilleriregemente, där han 1875 befordrades till löjtnant och 1884 till kapten. Artilleristabsofficer 1879--92, var han 1891--92 ledamot af bestyckningskommittén och 1893--94 af artillerikommittén samt blef 1892 led. af Krigsvetenskapsakad. Major i armén 1894, erhöll han 1895 samma värdighet vid Norrlands artilleriregemente och 1896 vid Vendes artilleriregemente, där han 1897 blef öfverstelöjtnant. Öfverste i armén redan följande år, blef han 1899 öfverste och chef för Andra Göta artilleriregemente och 1902 för Första Svea artilleriregemente. 1903 blef han statsråd och chef för landtförsvarsdepartementet och s. å. generalmajor i armén. Å denna framskjutna post, från hvilken han tillika med öfriga medlemmar af den Ramstedtska ministären afgick d. 2 aug. 1905, visade han sig som en ingalunda oäfven debattör, om också ej i besittning af någon särskild oratorisk begåfning. Efter sin afgång ur statsrådet återgick V. till chefskapet för sitt regemente. Gift 1875 med Sigrid Elisabet Lovisa von Knorring. Wirsén, af. Ättens förste kände stamfader Ingeldus Petri blef 1593 kyrkoherde i Stenberga socken i Växiö stift. Hans sonsons sonsons sonson Johan Krebbesson antog namnet Wirsén efter Wirserums socken i Kalmar län, där fadern var bonde. Johan Wirséns äldre son, vice amiralen C. J. Wirsén -- se W. 1. -- adlades 1812 med namnet af Wirsén. Den yngre sonen, statsrådet G. F. Wirsén -- se W. 2. -- blef stamfader för den grefliga ätten Wirsén. 1. Wirsén, Carl Johan af, sjömilitär. Född på Sveaborg d. 12 sept. 1777. Föräldrar: revisorn vid flottans eskader därstädes Johan Wirsén och Helena Sofia Avén. Af fadern, hvars tjänstebefattning ställde honom i nära förhållande till flottans officerare, inskrefs W. tidigt i sjötjänst och fick lika tidigt pröfva krigets allvar, då han som tolfårig sergeant deltog i drabbningen vid Svensksund 1789. Befordrad till officer 1795, bevistade han därefter en mängd träffningar mot fransmän, ryssar, danskar och norrmän, seglade 1797--1804 tidtals på kofferdifartyg samt utnämndes till kapten vid flottan 1808. Följande året major i flottorna och öfveradjutant hos konungen, adlades han 1812 under namnet af Wirsén och blef samma år öfverstlöjtnant samt chef för skärgårdsstyrmanskompaniet. W. förde 1813 befälet på den eskader, som tog Pommern i besittning, och åtföljde under fälttåget i Tyskland samma år kronprinsen Carl Johan som generaladjutant för flottarna. 1814 öfverste och kort därefter kontreamiral, sedan han vid angreppet på Norge som chef på skärgårdsflottan tvungit norska skärgårdsflottan att draga sig tillbaka samt i hög grad bidragit till eröfringen af Kragerön och Fredriksstad. 1815 utnämndes han till chef för Göteborgs eskader af arméns flotta, förordnades 1823 till chef för sjöförvaltningen, blef 1825 vice amiral men afled kort därefter d. 20 okt. 1825. Led. af Krigsvet. akad., Örlogsmannasällskapet i Karlskrona m. m. Skicklig praktisk sjöman, visade han sig ej mindre duglig som organisatör och har bland annat förtjänsten af flottans etablissement i Göteborg, som uppbyggdes, medan han var eskaderchef där. Gift 1813 med Helena Gustafva Boucht. 2. Wirsén, Gustaf Fredrik, ämbetsman, statsman. Född på Sveaborg d. 21 okt. 1779; den föregåendes bror. Liksom denne inskrefs W. tidigt vid flottan men öfvergick snart till den civila banan och begynte densamma som tygskrifvare i Sveaborgs eskader 1793. Efter ett par år befordrades han till militärskrifvare, blef 1797 revisor samt 1799 revisor i kammarrätten. Efter denna tid fortgingo hans befordningar med ovanlig skyndsamhet, under det han med skicklighet, samvetsgrannhet och drift fullgjorde de viktiga uppdrag, som anförtroddes honom. Kommissarie i kammarrätten 1805, förordnades han s. å. till öfverkrigskommissarie och chef för fältpostkontoret i Pommern, blef 1807 statskommissarie och två år därefter ledamot af rikets allmänna ärendens beredning. Led. af statsberedningen 1810, inträdde han 1811 som t. f. statssekreterare för finansärenden efter Hans Järta, blef 1812 adelsman med bibehållande af sitt gamla namn, hvarefter han samma år utnämndes till statssekreterare för krigsärendena och åtföljde i denna egenskap kronprinsen Carl Johan till Tyskland 1813 för att organisera arméns ekonomi samt närmast under honom sköta de administrativa ärendena. 1814 deltog han som svensk kommissarie i konventionen i Moss, upphöjdes 1815 till friherre, blef 1818 president i statskontoret, 1823 serafimerriddare och 1824 statsråd, hvarefter han 1826 erhöll grefvebrefvet. Död i Stockholm d. 9 dec. 1827. Få, om någon svensk ämbetsman, torde vid sidan af sina ämbeten haft så många extra ordinära uppdrag som