Vitterh.-akad. och 1905 led. af Vet.-akad. Gift 1869 med Cecilia Emerentia Leontina Adlöf. Wisén, Theodor, språkforskare. Född i Vissefjärda församling af Kalmar län d. 31 mars 1835. Föräldrar: kontraktsprosten Per Wisén och Gustafva Fredrika Elfström. Student i Lund 1852, blef W. 1862 filosofie doktor med första hedersrummet och utnämndes s. å. till docent i grekiska språket och litteraturen. 1865 professor i nordiska språk vid samma universitet, tog han 1868 initiativ till det nordisk-filologiska seminariet, som utöfvat ett gagneligt inflytande å det vetenskapliga lifvet. 1877--85 universitetets prorektor samt 1876--77 och 1885--91 dess rektor, afled W. i Lund d. 15 febr. 1892. Han deltog äfven i kommunala värf och var 1874--81 stadsfullmäktig i Lund. 1878 invaldes han i Svenska akademien, där han gjorde sitt inträde med en minnesteckning öfver J. E. Rydqvist. Bland alstren af hans flitiga författareverksamhet å de nordiska språkens och den nordiska mytologiens områden må nämnas, förutom afhandlingar i tidskrifter Homiliubok. Isländska homilier, efter en handskrift från tolfte århundradet 1872, som af Sv. akad. 1874 belönades med Carl Johanspriset, Oden och Loke, två bilder ur fornnordiska gudaläran 1873, Riddare-rimur 1881--82, Malahattr. Ett bidrag till norröna metriken 1886 samt det omfångsrika verket Carmina norroena. Ex reliquiis vetustioris norroenæ poësis selecta, recognita, commentariis et glossario instructa, I--II, 1886--89. I rättstafningsstriden uppträdde W. som motståndare till alla mera väsentliga ändringar i stafningssättet, och i Sv. akad. handlingar har han till den minnespenning, denna låtit 1889 slå öfver C. J. Schlyter, lämnat en teckning af hans person. På W:s förslag beslöt 1883 Svenska akademien återupptaga och fortsätta förberedelserna till en vetenskaplig ordbok öfver svenska språket. Ledningen af detta arbete utöfvade ock W. till sin död. Hans minne är i Sv. akad. handl. 1893 tecknadt af hans efterföljare därstädes, K. F. Söderwall. Gift 1872 med Betty Beata Ingeborg Carlström. Wising, Per Johan, läkare. Född d. 17 april 1842 i Stockholm. Föräldrar: sjökaptenen Carl Michael Wising och Cornelia Söderberg. Student i Uppsala 1859, med. kand. 1864 och med. lic. 1869, tjänstgjorde W. 1867--69 som stipendiat i flottan på flera långväga expeditioner. Han blef 1871 docent i medicin vid Karolinska institutet, sedan han utgifvit afhandlingen Till kännedomen om balantidium coli hos människan och promoverats till med. d:r, och utnämndes 1879 till e. o. professor i medicin vid Karolinska institutet. 1887 utbytte han denna lärostol mot P. H. Malmstens professur i nervsjukdomar men tog redan 1890 afsked härifrån. W. har utöfvat en synnerligen omfattande praktik samt publicerat ett stort antal vetenskapliga afhandlingar. Gift 1880 med Sofie Henriette Benedicks. Vising. Per Johan, språkforskare. Född d. 20 april 1855 på säteriet Holm i Öfverlännäs socken, Ångermanland. Föräldrar: bruksförvaltaren Carl Jakob Vising och Hedvig Elisabet Charlotta Hallström. Student i Uppsala 1874, fil. kand. 1877 och fil. lic. 1880, studerade V. vintern 1880--81 i Paris vid den af Gaston Paris ledda École pratique des hautes études. Efter att 1882 ha promoverats till fil. d:r i Uppsala på afhandlingen Étude sur le dialecte anglo-normand du XII:e siècle, utnämndes V. till docent i franska vid Uppsala universitet, blef 1883 lektor i franska och engelska vid högre allm. läroverket i Vänersborg, 1886 vid högre allm. läroverket i Lund och sistnämnda år docent i franska vid Lunds universitet. 1890 utnämndes han till professor i nyeuropeisk lingvistik med undervisningsskyldighet i romanska språk vid Göteborgs högskala, hvars rektor han varit redan år 1899. V. har utöfvat liflig författareverksamhet och bl. a. skrifvit Die realen tempora der Vergangenheit in französischen und den übrigen romanischen Sprachen 1888--89, Fransk språklära 1890--92, Dante 1896, Rolandssången jämte en inledning om den äldsta franska litteraturen 1898, Den provençalska trubadurdiktningen 1904 o. s. v. Ogift. Wistrand. Äldste kände stamfadern Per lefde i medlet af 1600-talet. Efter Viby socken i Vifolka härad i Östergötland antogs namnet af hans sonson, Peter, född 1703, död 1774 som kyrkoherde i Rogslösa i samma provins. 1. Wistrand, August Timoleon, läkare, författare. Född på Åby i Klosters socken invid Eskilstuna d. 16 jan. 1807. Föräldrar: dåvarande kronofogden, sedermera landskamreraren i Uppsala län Anders Wistrand och Kristina Lovisa Grandinsson. Efter enskild undervisning i hemmet blef W. student i Uppsala 1820, aflade med. kand. ex. 1827, med. lic.-ex. 1829 samt förordnades 1835 till medicine doktor. Anställd 1830 som läkare vid Löfsta bruk i Uppland, med förordnande följande året att äfven vara extra provinsialläkare i norra Upplands distrikt, utnämndes han 1832 till bataljonsläkare vid Upplands regemente, blef 1833 extra provinsialläkare i Sigtuna distrikt, 1836 ånyo bataljonsläkare vid ofvannämnda regemente och 1844 regem.-läkare därstädes. Under åren 1840 och 1844 företog han, dels på egen bekostnad, dels med statsbidrag vetenskapliga resor till Danmark, Tyskland och Frankrike, erhöll 1852 förordnande att förestå ett medicinalrådsämbete och utnämndes till ordinarie medicinalråd 1862. Ledamot af flera, hufvudsakligen utländska, lärda samfund. Död i Stockholm d. 30 april 1866. Såsom läkare och vetenskapsman ägnade han sig med förkärlek åt studiet och bearbetandet af rättsmedicinen på kriminalistisk bas och gaf densamma en ny och