om det metriska mått- och viktsystemet. Som militär var W. synnerligen intresserad af sitt vapen, ordnade infanteriets första skjutskola, konstruerade 1860 års refflade gevär, experimenterade med undervattenstorpedo, o. s. v. Som vetenskapsman -- matematiker och fysiker -- har han förvärfvat sig ett namn, som trängt utom fäderneslandets gränser. Lika praktiskt klarsynt, som grundligt teoretiskt lärd, uppfann W. för att åskådliggöra en del fysiska problem flere instrument, såsom ett nytt spektroskopinstrument, ämnadt att vid föreläsningar i optiken förtydliga två polariserande ljusvågssystems inflytande på hvarandra, ett nytt instrument för uppmätning af jordmagnetismens inklination och intensitet, en apparat att förtydliga luftens vibrationer vid ljudets fortplantande o. s. v. Hans skrifter, mer anmärkningsvärda för deras gedigna innehåll och den belysning, de kasta öfver något förut outredt ämne, än för deras omfattning och talrikhet, återfinnas nästan alla i krigsvet.-akademiens och Vet.-akademiens handlingar, samt i Öfversikt af den sistnämnda akademiens förhandlingar. Bland dem må nämnas: Försök att härleda ljusets absorbtion från undulationstheorien 1834, för hvilket han af Vet.-akad. 1863 erhöll Letterstedtska priset, Bestämmelse af franska kilogrammens vigt i svenska decimalvigten, Försök att bestämma lagen för ångans elasticitet, Försök att experimentelt bestämma det strålande värmets hastighet, Note sur le mètre et le kilogramme, Några anmärkningar rörande minsta kvadratmethoden, Om undersökning af jernmalmsfält medelst magnetiska observationer, Om kombinerade lifräntors beräkning, m. m. Med afseende på det sistnämnda af dessa arbeten bör nämnas, att frih. W. varit synnerligt verksam för åstadkommande af de första ränte- och lifförsäkringsanstalterna i Sverige; att han för statens änke- och pupillkassa uppgjorde helt och hållet nya beräkningsgrunder vid pensionering o. s. v. Som led. af ridderskapet och adeln bevistade han ståndsriksdagarna och var verksam i utskotten. Gift 1846 med friherrinnan Aurora Elisabet de Geer, syster till justitieministern L. G. de Geer. Wretlind, Erik Wilhelm, läkare. Född i Nyköping d. 17 dec. 1838. Föräldrar: rådmannen och skräddarmästaren Hans Erik Wretlind och Anna Katarina Nordgren. Student i Uppsala 1857, promoverades W. till med. d:r 1867 och öppnade s. å. i Göteborg ett medico-gymnastiskt institut. 1863--75 tjänstgjorde han som bitr. badläkare i Marstrand och 1879--91 som öfverläkare vid Djursätra brunn. 1874 deltog W. i uppsättandet af »Göteborgs Veckoblad», där han var en flitig medarbetare. Styrelsemedlem i Göteborgs evangelisk-lutherska missionsförening från 1869, var han 1875--87 dess ordf. Genom hans arbete tillkom den 1881 invigda Bethlehemskyrkan i Göteborg, den för sin tid största frikyrkan i Sverige. W. var 1882--97 redaktör för läkaretidskriften Eira, utgaf från 1886 den populära tidskriften Hälsovännen och från 1888 Jordemodern. 1887 bosatte han sig som praktiserande läkare i Stockholm. I riksdagens Andra kammare, där han var representant för Göteborg 1885--87 och 1888--90, var han en af nykterhetsifrarnes och de frireligiöses ledare. Allm. svenska nykterhetsförbundet, som hade sin första konferens 1889, tillkom hufvudsakligen genom W. Stadsfullmäktig i Stockholm från 1900 till sin död d. 31 juli 1905. Bland hans skrifter märkas: Mannens släktlif 1890, Kvinnans släkt1if 1891. Hans uppsats Undersökningar rörande Stockholms mortalitet 1866, belönades med Sv. läkaresällskapets halfsekelmedalj i silfver. Led. af Göteborgs Vitt.-samh. Gift 1: 1870 med Beata Amalia Gren och 2:1878 med Emma Kristina Lénström, dotter af prosten C. J. Lénström (se II: 39). 1. Wright, Henrik, krigare. Född i Narva d. 19 jan. 1685. Föräldrar: Georg Wright, hvilken under Cromwellska statshvälfningen flytt från Skottland och nedsatt sig som handlande i Narva, och Anna Walding. Femton år gammal ingick W. som volontär vid garnisonsregementet i sin födelsestad och hade nyss blifvit befordrad till kvartermästare vid Viborgs fördubblingskavalleri, när han, vid Narvas öfvergång d. 10 aug. 1704, blef fången af ryssarna och såld som slaf för fem rubel silfver. Han lyckades likväl fly och hade hunnit löjtnantsgraden, då han 1708 i en fäktning med ryssarna ånyo blef tillfångatagen, hvarefter han i nio månader smidd i järnkedjor måste skaffa sig uppehälle genom tiggande. I detta tillstånd fördes han 1709 från Nöteborg till Petersburg, där han öfverhopades med lysande löften, om han ville följa ryska armén till Viborg och lämna befälhafvaren tillförlitliga upplysningar om fästningen. I stället för att lyssna till dessa förslag, rymde han i maj 1710 från Petersburg, med åtta andra officerare, och kom efter en månads vandring genom skogar och ödemarker till Nyslott, hvarifrån han begaf sig till Sverige och vidare till M. Stenbocks här i Skåne. Befordrad till kapten vid Kronobergs regemente, deltog han 1712 i slaget vid Gadebusch, utnämndes 1717 till major och chef för finska värfvade bataljonen och anförde den på Armfelts olyckliga tåg mot Norge 1718. Tre år därefter förflyttades han som major på Nylands infanteriregemente samt tog afsked 1732 med öfverstlöjtnants rang. Vid utbrottet af finska kriget 1741 gick han ånyo i tjänst, anförde en ströfkår i trakten af Viborg, befordrades efter freden till major vid Savolaks regemente och blef slutligen öfverste för Jämtlänningarna 1760, W. tog 1762 afsked. Död i Finland d. 6 febr. 1766. Gift 1720 med Sofia Halenia. 2. Wright, Wilhelm von, djurtecknare. Född d. 5 april 1810 på Haminanlaks gård nära Kuopio; den föregåendes sonsons son. Föräldrar: majoren Henrik Magnus von Wright och Maria Elisabet Tuderus. Vid aderton års ålder öfverflyttade W. till Sverige, där han utnämndes till