kammarjunkare 1838 och jämte en äldre bror Magnus von W. (död 1868 som konservator vid Alexanders universitetet i Helsingfors) snart eröfrade sig ett berömdt namn såsom djurtecknare. De kolorerade planscher, han lämnat bl. a. till Sv. Nilssons fågelfauna och Ekströms beskrifning öfver Skandinaviens fiskar, väckte en berättigad uppmärksamhet i och utom landet och intaga ännu en obestridd plats bland det förnämsta samtiden i denna väg frambragt. 1839 led. af Konst.-akad. W. utnämndes vidare till inspektör för fiskerierna i Bohuslän. Ett slaganfall 1856 band honom vid sjukbädden till hans död d. 2 juli 1887 på hans egendom Marieberg i Morlanda pastorat på Oroust i Bohuslän. Gift 1845 med Maria Margareta Bildt. Wulff, Fredrik Amadeus, språkforskare. Född i Göteborg d. 11 febr. 1845. Föräldrar: stadsmäklaren och skeppsklareraren Claes Fredrik Wulff och Eva Katarina Laurentia Gyzander. »En oförgätlig fosterfader var mig 1865--72 latinaren, filosofen och kronologen, lektor Nils Wilhelm Ljungberg» (se II: 86), har W. själf en gång skrifvit. Efter att 1866 ha undergått mogenhetsexamen vid Göteborgs elementarläroverk, inskrefs han s. å. som studerande i Lund. Fil. kand. blef W. 1873, promoverades till fil. d:r 1874 och förordnades 1875 till docent i franska språket. 1876--78 var W. lärare vid Lunds privata elementarskola och 1879--82 lektor i franska och engelska språken vid Lunds högre allmänna läroverk. Från och med sistnämnda år har han odeladt ägnat sig åt vetenskapliga sysselsättningar. W. var läsåren 1885--88 förordnad att mot särskildt arvode uppehålla undervisningen och examineringen enbart i romanska språk, hvilka alltifrån den tiden vid Lunds universitet hållits fullständigt skilda från de germanska språken. Genom en förordning af k. m:t blef nämligen det förutvarande läroämnet nyeuropeisk linguistik och modern litteratur deladt i två särskilda undervisnings- och examensämnen: romanska språk och germanska språk. W. utnämndes 1888 till e. o. professor i nyeuropeisk linguistik med undervisningsskyldighet i romanska språk och blef d. 25 okt. 1901 ordin. professor. W., hvilken på egen bekostnad eller såsom innehafvare af riksstatens större resestipendium företagit olika utländska studieresor, till England, Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien etc., har från trycket utgifvit en mängd afhandlingar och skrifter. Beträffande de romanska språken har han varit verksam genom utgifvande af texter från dessa språks äldre perioder och genom ingående undersökningar af syntaktiska och fonetiska frågor. Särskildt har han gjort sig bemärkt som vetenskaplig fonetiker och bl. a. studerat vårt eget språks fonetiska byggnad. Resultaten af dessa studier föreligga i flera arbeten (i samarbete med I. A. Lyttkens). W. äger icke blott sällsynt grundliga vetenskapliga kunskaper, utan äfven poetisk begåfning och har gjort sig ett namn som tolkare af Dantes »Vita nuova» -- I lifvets vår. Dantes Vita nuova i svensk dräkt, med grundtexten vid sidan 1897 -- liksom i sin egenskap af Petrarcakännare. Af Vet.-akad. erhöll W. äfven 1898 Letterstedtska priset för öfversättning och af Sv. akademien det kungliga priset. W. har också skrifvit resebref, musikanmälningar, sonetter, o. s. v. Gift 1: 1876 med Eva Kristina Wilhelmina Levan och 2: 1881 med Karolina Justina Edbergh. Wulfvenstjerna. Ättens äldste kända stamfader Peter, var ryttare vid Västgöta regemente till häst. Hans son Johan Wulf, död 1708 som ryttmästare vid Västgöta kavalleri, adlades 1681 med namnet Wulfvenstjerna. 1. Wulfvenstjerna, Jonas, ämbetsman, politiker. Född i Västergötland d. 16 juli 1681. Föräldrar: ryttmästaren Johan Wulfvenstjerna och Anna Björnberg. Efter afslutade juridiska studier blef W. 1710 riddarhussekreterare och fungerade i denna egenskap till 1731. Han deltog som sådan verksamt i utarbetandet af frihetstidens statsskick. Sedan 1724 medlem af lagkommissionen, hade han ej oväsentlig andel i, att dess förslag 1734 af ständerna antogs som lag. På riddarhusets förord blef han 1727 kammarråd, å hvilken post han med af alla erkänd duglighet verkade till 1749. I frihetstidens partistrider deltog han som en af Mössornas yppersta och hofsammaste kämpar samt var vid 1742--43 och 1746--47 års riksdagar ledamot af sekreta utskottet. 1762 erhöll han friherrlig värdighet, men då båda hans söner aflidit före honom, öfverflyttades denna å hans måg, C. M. Adlermarck. Död d. 12 dec. 1762, slöt W. sin adliga ätt. Gift 1: med Maria Gyllenkrook och 2: 1728 med Anna Steuch. 2. Wulfvenstjerna, Johan, ämbetsman, politiker. Född d. 18 nov. 1711; den föreg. son. Efter afslutade studier tjänstgjorde W. med utmärkelse först som riddarhussekreterare 1741--47 och från 1747 som kammarråd. Liksom fadern kämpade W. å riddarhuset å Mössornas sida. Hans sans och moderation uppskattades äfven af motpartiet genom hans inval i sekreta utskottet vid 1751--52 års riksdag. Partistriden blef under följande år allt hetare, hvarför samma förtroendebevis ej upprepades vid 1755--56 års riksdag, under hvilken W:s slagfärdighet och kunskaper mer än en gång var Hattarna till besvär. Död å Hellefors bruk i Södermanland d. 14 juni 1758. Gift 1745 med Hedvig Leijel. 3. Wulfvenstjerna, Gustaf, diplomat. Född i Stockholm d. 16 sept. 1714; den föreg. bror. Ägnande sig åt den diplomatiska banan, blef W. 1738 kommissionssekreterare vid sachsiska hofvet, där han sedermera 1744--47 var minister och kom i hög gunst hos konung Fredrik II af Preussen. 1747 utsågs han till svensk minister i Petersburg men rappellerades följande år på grund af de förvecklingar, som uppstått mellan Sverige och Ryssland på grund af ryska ministern von Korffs inblandning i de svenska partistriderna. W. blef då i stället minister i Preussen. 1752 ville Adolf Fredrik nämna honom till minister i Paris men rådspluraliteten föredrog att härmed belöna en politisk