meningsfrände, Ulrik Scheffer. W. kom sålunda att stanna i Preussen till pommerska krigets utbrott 1757, då han begaf sig till Stralsund, där han dog ogift d. 9 maj 1758. Vult von Steijern, Nils Henrik, ämbetsman, statsråd. Född i Landeryds socken i Östergötland d. 29 dec. 1839. Föräldrar: löjtnanten och godsägaren, sederm. led. af Andra kammaren, Henrik Vilhelm Vult von Steijern -- af en 1743 adlad ätt, af hvilken en gren 1832 anhöll friherrlig värdighet, -- och Emma Charlotta Tisell. Student i Uppsala 1857, aflade V. 1863 fil. kand.-examen och blef 1866 fil. doktor, efter försvar af den 1863 utgifna, väl vitsordade afhandlingen Bidrag till svenska riksdagens historia 1600--1650. Han ägnade sig sedermera åt juridiska studier, aflade 1867 juris kand.-examen, blef 1870 vice häradshöfding och tjänstgjorde 1868--72 som sekreterare i konstitutionsutskottet. 1873 expeditionschef i ecklesiastikdepartementet, blef V. 1878 konsultativt statsråd och d. 19 april 1880 chef för justitiedepartementet. Å denna viktiga post verkade V., som åtnjöt anseende både som en humanistiskt bildad man samt som skicklig och skarpsinnig jurist, ända till d. 6 febr. 1888, då han tillika med fyra andra medlemmar af den frihandelsvänliga Themptanderska ministären begärde sitt afsked. Många viktiga lagförslag bringades ock på hans föredragning fram till seger. Mera omtvistade sådana voro däremot det förslag till ny tryckfrihetsordning, som framlades vid 1887 års riksdag men ej kunnat behandlas, innan densamma upplöstes i mars s. å. Den skarpa kritik, förslaget fått undergå i pressen, medförde ock, att endast några mindre brottstycken af detsamma jämte med dem sammanhängande ändringar i strafflagen framlades för samma års majriksdag och af densamma antogos i reviderad form. 1888 utnämnd till justitieråd, kallades V. 1889 att intaga presidentstolen i Svea hofrätt. 1895--98 ledamot af unionskommittén, afled han i Stockholm d. 27 maj 1899. Gift 1880 med Hedvig Louise Charlotte Reuterskiöld. V:s syssling Julius Fredrik Wilhelm, född i Jönköping d. 25 maj 1851, son af hofrättsrådet Johan Julius Vult von Steijern och Karin Magdalena Afzelius, blef 1870 student i Uppsala, där han 1873 aflade juris preliminärexamen, och var 1889--98 hufvudredaktör för Dagens Nyheter. Numera äger och bebor han godset Kaggeholm i Stockholmstrakten. Gift 1883 med Gerda Helena Söderberg. Würtz, Paul, krigare. Födelseåret obekant. Född i staden Husum i Slesvig; son af en där boende oxhandlare Klas Wirtz och hans hustru Maria Bas. Efter att i en jesuitskola i Wien och sedermera under vidsträckta resor ha inhämtat kunskaper, gick W. under trettioåriga kriget i svensk tjänst och var vid dess slut öfverste samt anställd i pfalzgrefven Carl Gustafs tjänst. 1653 besökte W. hofvet i Gottorp för det beramade frieriet till en af prinsessorna därstädes samt reste sedan till England och utverkade neutralitetsfördrag och handelsfrihet med denna makt för Holstein. Han utnämndes 1654 till generalmajor och s. å. till kommendant i Stade, blef under polska kriget kommendant i Krakau, med befäl öfver fästningarna Landskron, Wiesnich och Tenschin men vann egentligen först sin krigareära genom det tappra försvaret af Krakau 1655--57. Efter att ha uthärdat en nästan oafbruten tvåårig belägring måste han slutligen uppgifva staden 1657 men förstod att inge fienden så mycken aktning, att han fick fritt aftåg för sina trupper med vapen, kanoner och ammunition samt anlände oaktadt fiendens förföljande med sin trupp lyckligen till Stettin, som han sedan försvarade lika modigt och ihärdigt som förut Krakau. Med anledning af sitt tappra förhållande upphöjdes han 1657 till friherre af Örneholm, som bestod af Rautus socken i Keksholms län, hvilket friherrskap förut innehafts af Adler Salvius. 1658 blef W. generallöjtnant och 1661 utnämndes han af förmyndareregeringen till vice generalguvernör i Pommern. 1664 anhöll han på begäran afsked, då Rhenförbundet erbjudit honom att få näst högsta befälet öfver armén mot turkarne, hvilket dock gick om intet. W. tog då tjänst med fältmarskalks titel i Danmark men tog redan 1665 afsked och bosatte sig i Hamburg. Svenska regeringen sökta fresta honom med anbud, bl. a. som fältmarskalk, men, W. kände sig sårad öfver, att en yngre, obegåfvad person utnämnts härtill och sade därför nej. 1668 gick han i holländsk tjänst och utmärkte sig som fältmarskalk 1674. 1668 hade svenska regeringen låtit tillförsäkra W. om 4,000 rdr sp. årligen och rang näst efter riksens råd, och när han 1674 lämnat den holländska tjänsten ville svenska regeringen vid hotande krigsfara göra honom till generalguvernör öfver Bremen och Verden, hvilket dock af W. afböjdes. Han afled ogift i Hamburg d. 24 mars 1676 och slöt själf sin friherrliga ätt. Wåhlin. En i vår lärdomshistoria välbekant släkt, som härstammar från Östergötland och som har sitt namn efter en där belägen gård Wårdnäs, på östgötadialekt Wåhlnäs. 1. Wåhlin, Jonas, präst, lärd. Född i V. Eneby socken i Östergötland d. 8 maj 1699. Föräldrar: d. v. komministern i Eneby och Kisa, sedermera kyrkoherden i Ö. Steneby, Anders Wåhlin, som antog släktnamnet, och Ingeborg Bellnér. Efter idkade universitetsstudier i Uppsala och Lund, blef W. fil. magister på det senare stället 1730, kallades året därefter till docent i filosofiska fakulteten, blef 1732 adjunkt i samma fakultet och teologie adjunkt 1733. Sedan han 1735--40 förestått akademiesekreterarebefattningen i Lund, utnämndes han det sistnämnda året till universitetsbibliotekarie och befordrades 1744 till tredje teologie professor. Efter aflagda lärdomsprof hugnad med