teologie doktorsvärdigheten 1746, erhöll han trenne år senare fullmakt som andre teologie professor och utnämndes 1763 till förste teologie professor och domprost i Lund. Af Lunds stifts prästerskap valdes han till fullmäktig vid trenne riksdagar, nämligen 1765, 1769 och 1771 samt var en af Mössornas mest betydande män; 1765 placerad i bankodeputationen och vid alla tre riksdagarna i sekreta utskottet. Han var tre gånger uppförd på biskopsförslag. Död i Lund d. 23 maj 1777. Gift 1738 med Märtha Maria Wassman. 2. Wåhlin, Kristian, universitetslärare, författare. Född i Skabersjö prästgård af Lunds stift d. 19 okt. 1761; den föregåendes brorson. Föräldrar: kyrkoherden Petrus Wåhlin och Katarina Wollin. Upptagen i sin farbror, domprosten Jonas Wåhlins hus, inskrefs W. vid åtta års ålder som student vid Lunds universitet och bedref där sina akademiska studier till 1781, då han erhöll den filosofiska graden. Han var därefter anställd som informator i Småland och Skåne och uppträdde som folkpredikant i rationalistisk anda. 1785 kallades han till docent i historia och befordrades till adjunkt i samma läroämne 1790. Prästvigd 1792, inträdde han 1795 som lärare i teologiska fakulteten, i det han utnämndes till andra teologie adjunkt och kyrkoherde i Hellestad, Dalby och Bonderup. Sedan han 1808 befordrats till förste teologie adjunkt och 1809 erhållit e. o. teologie professors fullmakt, undfick han s. å. teologie doktorsvärdigheten och utnämndes 1814 till första teologie professor och domprost i Lund. Såsom fullmäktig för Lunds stift bevistade han riksdagarna 1809--18, med undantag af den i Örebro 1810, och var ledamot af flera lärda samfund. Död i Lund d. 28 mars 1829. Såsom författare är W. bekant genom sin Fäderneslandets historia och statskunskap för begynnare, 1787, bestående af en mängd orediga data och diverse notiser. Han har äfven utgifvit flera andra arbeten i hvarjehanda ämnen, oftast bearbetningar efter främmande källor. I många hänseenden, som lärare, enskild och präst, var han ett original, hvars egenheter man hör omtalas af våra anekdotsamlare. W. var en praktiskt duglig man, som enväldigt styrde i kyrkorådet, men allt utom kompetent till högskolelärare och själasörjare. I sina predikningar talade han gärna om de källor till materiellt välbefinnande, som naturen erbjuder, och var själf riksbekant för sin oerhörda aptit, hvilken medförde sömnsjuka. Ogift. 3. Wåhlin, Lars Peter, präst, lärd. Född i Glimåkra i Skåne d. 23 juli 1772; den föreg. brorson. Föräldrar: e. o. regementspastorn Peter Wåhlin och Anna Sara Cronholm. Efter åtta års gradualstudier blef W. fil. magister i Lund 1790 och inskrefs året därefter som e. o. kanslist i utrikesexpeditionen. Återkommen till Lund efter ett par terminers vistelse i Uppsala som faltzburgisk stipendiat, förordnades han 1793 till docent i lärdomshistoria, aflade teol. kand.-ex. och lät prästviga sig 1800, utnämndes till hist. et eloqu. rom. adjunkt och tog teol. lic.-ex. 1801, samt blef s. å. adjunkt i historia och latinsk vältalighet. 1805 befordrades W. till kyrkoherde i Farhults pastorat af Lunds stift. Blef teol. doktor 1809, prost 1810 och slutligen 1819 kyrkoherde i Norrhviddinge af Lunds stift. Död därstädes d. 9 sept. 1834. Ehuru ej synnerligt alsterrik som författare, ägde W. anseende som en af sin tids lärdaste präster, med ovanlig insikt i nästan alla vetenskapliga och vittra riktningar. 1827--28 utarbetade han en postilla: Andaktsbok för enskild gudstjänst, i 2 band. Gift 1803 med Lovisa Adrian. 4. Wåhlin, Johan Peter, präst, författare. Född i Lund d. 16 april 1786; den föregåendes kusin. Föräldrar: auditören vid Södermanlands regemente Arvid Wåhlin och Charlotta Nelander. Vid Lunds universitet, där W. inskrefs som student 1805, erhöll han lagerkransen 1808 och förordnades 1811 till docent i kyrkohistoria och vice notarie i domkapitlet. Hofpredikant 1815, anställdes han 1818 som legationspräst och pastor vid svenska församlingen i London, blef teologie doktor 1830 och kyrkoherde i Västra Vingåker af Strängnäs stift s. å. Prost 1832, afled W. i Västra Vingåker d. 24 juni 1861. På W. kan med skäl tillämpas, hvad som blifvit sagdt om en annan af hans släkt, »att hans olycka var att ha kommit på en plats i samhället som icke passade honom». -- Liflig och lättrörlig, hade han tillägnat sig under sin vistelse i London ett slags engelsk excentricitet, som icke undgick att väcka anstöt hos en talrik och allvarlig landtbefolkning. Med ett af naturen godt hufvud, mycken beläsenhet och vidsträckt språkkunskap, skulle han med mer jämnhet och allvar blifvit en framstående personlighet. Från trycket utgaf han en mängd skrifter i skilda ämnen, såsom: Geographi för begynnare 1817, Bibelalmanach 1832, Stafbok efter grundstafningssättet 1841, Dagsländor; anteckningar under vistandet i England och Frankrike åren 1818--32 1846, Om stryparne (Thugs). Fanatism och mord 1850, Anteckningar om särskilta religionssamfund och bekännelser 1852, öfversättningar och strödda poem m. m. samt efterlämnade i handskrift ett utförligt Svenskt-engelskt lexikon, som han utarbetade under de senare åren af sin lefnad. Gift med Beata Margareta Vilhelmina Almgren. 5. Wåhlin, Karl Ludvig, konsthistoriker. Född i Lund d. 14 juli 1861; sonson af W. 3. Föräldrar: sederm. rektorn vid Malmö högre allmänna läroverk Carl Ludvig Wåhlin och Anna Johanna Hakvina Meijer. W. blef student i Lund 1880, anställdes 1883 i Gleerupska universitetsbokhandeln i Lund, var 1884--92 litterärt biträde hos