firman P. A. Norstedt & Söner, 1887--98 sekreterare i Sveriges allm. konstförening, 1887-90 red.-sekreterare i Ny svensk tidskrift, blef 1891 e. o. amanuens och 1896 sekreterare i Nationalmuseum. Sedan 1892 utgifver W. tidskriften Ord och bild, om hvars höga konstnärliga nivå W. har stor förtjänst. Han är sedan 1900 konstanmälare i Stockholms Dagblad. Gift 1902 med Hildur Hult. 1. Wässelius, Marie Jeanette, lyrisk skådespelerska. Född i Stockholm d. 23 aug. 1784, intogs W. som elev vid k. teatern 1793 samt anställdes som aktris och sångerska vid operan d. 1 april 1800. Som hennes lyckligaste roller omtalas: Armide, Laura i »Slottet Montenero», Sophie i »Sargines», Constance i »Vattendragaren», Antigone i »Oedipe uti Athen», den kvinliga titelrollen »Romeo och Juliette» m. fl. Med en ovanligt skön och klangfull stämma förenade hon en utmärkt förmåga som skådespelerska och var på sin tid teaterns mest firade sångerska. 1815 utnämndes hon till hofsångerska, lämnade den lyriska scenen 1820, och afled i Stockholm d. 5 dec. 1853. 2. Wässelius, Justina Kristina, lyrisk skådespelerska. Född i Stockholm d. 4 okt. 1794; den föreg. syster. Intagen i teaterns elevskola 1805, erhöll W. 1812 anställning som lyrisk skådespelerska vid den k. scenen och vann där stort bifall för sitt sätt att återgifva Cherubins, Papagenas och Zerlinas m. fl. roller. Gift 1812 med dansören vid k. teatern Lodovico Casagli, lämnade hon med honom Sverige 1818 och uppträdde i hans hemland Italien och vann där än större triumfer än i fäderneslandet. Isynnerhet väckte hon stor förtjusning i Turin, där hon innehade primadonnapartiet i Rossinis »Cenerentola» och genom sin hänförande sång och intagande spel beredde denna opera en sällsynt framgång. Samma jubel åstadkom hon 1823 i Rom och 1827 i Lucca, hvarest hon enligt en recensents yttrande »gjorde sig odödlig» i Cimarosas »Matrimonia segreto». Efter att en längre tid ha varit anställd i München, tillbragte hon sina sista lefnadsår i Parma, där hon, ett rof för tidtals återkommande svåra kropps- och själsplågor, i ett obevakadt ögonblick störtade sig genom ett fönster och slutade sina dagar 1841. W. säges vara den första svenska, som uppträdt på utländsk scen. Wästberg, Anna, vitter författarinna (med signaturen »Anna A.»). Född i Vidtsköfle förs. i Skåne d. 27 dec. 1832. Föräldrar: ladufogden vid Vidtsköfle gård Anders Andersson och Karna Olsdotter. Vid ett husförhör visade det fem år ännu ej fyllda barnet sig icke endast kunna obehindradt läsa innantill utan äfven behärska hela katekesen. Följande dag skickade prosten henne »Läsebok för folkskolan af Cnattingius» och utverkade senare af föräldrarna, att hon fick bevista en skola i Kristianstad. Sedan hon här tillbragt halftannat år, och ett år biträdt som lärarinna i en annan skola, inackorderades hon i en läroanstalt i Karlskrona, var sedan lärarinna i enskilda hus i Blekinge till 1857, då hon gifte sig med fil. doktorn, sedermera kyrkoherden i Vänersborg, Hans Efraim Wästberg. Sitt vittra författarskap började hon mycket tidigt men framträdde först offentligen 1857 med Styfmorsblommorna. En diktsamling af Anna A. med förord af Onkel Adam, utgaf sedan: Konst och kärlek, novell 1862, Mitt döda barn; några minnesblad af en moder 1862, »C.» Några höstblommor 1865, En bukett 1868, En ny bukett 1870, I svart och rödt l885 samt berättelsesamlingen Utan namn 1884. Fru W:s författarskap utmärker sig för mildt och vekt idealistiskt skaplynna samt lättflytande diktion. Hon har äfven strött omkring sig berättelser, uppsatser och poem i tidningar och tidskrifter. Död i Vänersborg d. 7 mars 1905. Yxkull. Den svenska adliga ätten med detta namn leder sitt ursprung från en tysk adelssläkt, von Meyendorff, hvilken omkring år 1200 invandrade till de nuvarande östersjöprovinserna, där dess namn, öfversatt till estniska, blef Yxkull. Med detta namn introducerades 1625 en gren däraf på svenska riddarhuset. 1679 förlänades friherrlig värdighet till några medlemmar däraf, som då antogo namnet Meijendorff von Yxkull. 1648 introducerades på svenska riddarhuset såsom friherrlig en gren af ätten von Yxkull-Gyllenband, under det en annan gren af samma ätt blef friherrlig först 1730 med Otto Reinhold von Y.-G. -- se nedan -- som kallade sig helt enkelt Yxkull och hvars ätt utgick på svärdssidan redan 1770. Yxkull, Otto Reinhold, krigare. Född i Reval d. 11 aug. 1670. Föräldrar: öfverstlöjtnant Fabian von Yxkull-Gyllenband och Elisabet Yxkull. Y. blef först kornett vid Drottning Ulrika Eleonoras lifregemente, förflyttades därifrån till von der Pahlens regemente och utnämndes till löjtnant därstädes 1688. Då Carl XII begynte sina många och långa krig, befordrades Y. till ryttmästare och deltog sedan i de flesta träffningar, fältslag och belägringar till 1709. Han synes likväl redan före Pultavaslaget ha blifvit tillfångatagen af ryssarna men lyckats komma undan och taga sig öfver till Sverige. Här utnämndes han 1711 till öfverstlöjtnant vid Åbo läns infanteri, blef året därefter öfverste samt 1713 chef för Åbo läns och Björneborgs regemente. Efter att 1717 ha befordrats till generalmajor, gjorde han 1718 fälttåget från Jämtland till Trondhjem och nödgade därunder danske generalmajoren Budde att tvenne gånger draga sig tillbaka. Då ryssarna 1719 härjade Roslagsskären, öfvertog han efter den oskicklige Zöge befälet öfver den till kustens försvar detacherade truppstyrkan, upphöjdes 1730 till friherre och blef s. å. landshöfding i Åbo och Björneborgs län. Död i Åbo d. 10 dec. 1746. Under sin långa fältlefnad hade Y. aflagt månget lysande prof af sitt karolinska mod och visade det äfven, då han som sjuttioårig landshöfding vidtog sina åtgärder till landets försvar under Hattregeringens i Sverige krig med Ryssland. Gift 1: med Katarina Elisabet Paijkull och 2: med Anna Magdalena Apolloff. Zander, Johan David, krigare. Född i staden Bützow i Mecklenburg d. 25 mars 1685. Föräldrar: