med pension. Han slog sig därefter ned som landtbrukare å sin egendom Kroken i Västergötland, där han afled d. 16 okt. 1862. Z. har gjort sitt namn kändt för många generationer af svensk ungdom genom sin 1839 utgifna Lärobok i räknekonsten med talrika öfningsexempel, hvaraf den 27:de upplagan utkom 1889 och som utgått i omkr. 200,000 exemplar och äfven är öfversatt å finska. Han utgaf äfven 1844 Läseöfningar i grekiskan samt skref uppsatser i undervisnings- och bankfrågan. Gift 1846 med Beata Sofia Lindblad. 2. Zweigbergk, Otto Ferdinand von, publicist. Född i Skölfvene förs. af Älfsborgs län d. 23 maj 1863; den föreg. sysslings son. Föräldrar: inspektoren Gustaf Frithiof von Zweigbergk och Bertha Ekeroth. Student i Uppsala 1882, aflade Z. därstädes 1884 fil. kandidat- och 1889 fil. licentiatexamen. Han ingick därpå i jan. 1890 i pressens tjänst som medarbetare i Dagens Nyheter och öfvergick i sept. s. å. till Aftonbladet, som hvars korrespondent han vistades i Finland under en del af 1894 års landtdag. Dessa korrespondenser utgåfvos s. å. i bokform under titeln Finska studier. 1894 blef han redaktör af den i Jönköping utkommande frisinnade tidningen »Småland» men återinträdde 1896 i redaktionen af Dagens Nyheter, där han 1897 blef medredaktör och 1898 hufvudredaktör och ansvarig utgifvare, å hvilken post han ännu verkar. Från början ljum och kallsinnig mot försöken att under 1890-talet samla de söndrade frisinnade elementen till ett enhetligt liberalt parti, har tidningen under Z:s ledning så småningom dragits starkt åt vänster, var den enda å den liberala sidan i Stockholm, som 1905 yrkade, att Sverige utan villkor skulle medgifva unionens upplösning och ifrade starkt på hösten s. å. för bildande af den Staaffska ministären, med hvilken han sedermera ställde sig i allo solidarisk. I bokform har Z. utgifvit utom här ofvan nämnda arbete: Tillståndet i Frankrike före revolutionen 1789 1889 och Den stora franska revolutionen 1890 (båda i Verdandis småskrifter), Studentföreningen Verdandi 1882-92, ett stycke kulturhistoria från Uppsala 1892, Politiska Röntgenfotografier, tagna af Amatör 1896. Gift 1891 med Anna Maria Christenson. Zöge, von Manteuffel, Otto Jakob, krigare, diplomat. Född i Stockholm d. 2 april 1718 och tillhörande en Zöge von Manteuffel benämnd livländsk gren af den gamla tyska adelssläkten Manteuffel, som från Pommern spridt sig till andra delar af norra Tyskland och Östersjöprovinserna samt äfven till Sverige. Föräldrar: öfversten Otto Zöge von Manteuffel och Katarina Sofia Klingenstierna. Vid tio års ålder upptogs den unge Z. som page vid hofvet och blef tre år därefter konungens jaktpage och volontär vid artilleriet. Återkommen till Sverige, efter att som kornett vid k. Stanislaus lifdragonregemente ha varit med vid Danzigs belägring, utnämndes han 1741 till löjtnant vid lifgardet och afsändes till Finland, där han under kriget tjänstgjorde som öfveradjutant, först hos kommenderande generalen, grefve Lewenhaupt, och sedermera hos hans efterträdare general Bousquet. 1747 utnämndes han till major vid generallöjtnant Zanders regemente, blef vice kommendant på Karlsten 1748, öfverstelöjtnant 1751 och naturaliserad svensk adelsman s. å. I kriget i Pommern, dit han öfvergick 1757, förde han befälet öfver Upplands regemente, blef 1761 öfverste i armén och s. å. minister i Neder-Sachsiska kretsen, i hvilken egenskap han undertecknade fredshandlingen mellan Sverige och Preussen i Hamburg 1762. Återkallad från sin beskickning 1765, förordnades han till öfverste för hertig Fredrik Adolfs, sedermera Änkedrottningens, lifregemente och skickades som envoyé till preussiska hofvet 1766, i hvilken egenskap han kvarstod till 1779. Generalmajor 1770, upphöjdes han 1772 till friherre, blef 1776 generallöjtnant, 1782 förste hofstallmästare hos prinsessan Sofia Albertina och slutligen general 1792. Död i Stockholm d. 6 febr. 1796. Enligt minnestalet vid hans graf, hade han »så väl vid riksdagar, som i ministeriella och militära värf med klokhet, försiktighet och mandom alltid försökt befordra sin konungs och fäderneslands fördel». Ogift. Åberg, Jon Olof, författare af romantiserade skildringar, ur svenska historien. Född i Ås förs. i Kalmar län d. 2 juli 1843. Föräldrar: kyrkoherden i Förlösa i Kalmar län, sedermera kontraktsprosten Olaus Åberg och Anna Maria Bonell. Å., som var begåfvad med en liflig fantasi och redan från tidiga ungdomen kände sig starkt tilltalad af berättelser ur fäderneslandets historia, började, sedan han slutat sina väl knappa elementarstudier, försöka sig såsom författare på den historiska romanens och novellens område. I Stockholm, där han på 1860-talet slog sig ned, utkommo i snabb följd en mängd af honom författade arbeten i antydda väg, afsedda för den stora allmänheten och mestadels af ett ganska ringa omfång. Hållna i en liflig och lättläst stil och behandlande de enkla motiven på ett spänningsväckande sätt, vunno dessa små berättelser en ganska vidsträckt läsekrets, icke minst bland ungdomen, åtskilliga utgående i flera upplagor. Af desamma må nämnas: Carl XV:s skyddsling 1872, Hjältarne från Savolaks 1875, Banér i säcken 1876, Carl XII:s värja 1878, Snapphanarne 1882, Svenskarne på Hammershuus 1882, »Bondpinan» på Rumlaborg 1892 m. fl. Dessutom utgaf han ett par samlingar kortare berättelser och skizzer, delvis förut införda i tidningar och tidskrifter, nämligen 1880--81 Från skilda tider och 1883--84 Svenska bragder, skildrade för folket. Död i Stockholm d. 20 maj 1898. Åberg, Lawrence Heap, filosofisk författare. Född i Stockholm d. 23 juli 1851. Föräldrar: