med. doktorn, professor Ernst Georg Åberg -- en lång tid praktiserande i Buenos-Ayres -- och Evelina Maria Heap. Student i Uppsala 1871, vann Å. den filosofiska graden 1877 och blef docent i praktisk filosofi 1878. Hans studier gjorde honom väl förtrogen med den vid universitetet härskande Boströmska skolans filosofiska världsåskåning. Emellertid var han i sitt tänkande nog själfständig att icke låta detta helt och hållet fjättras af det rådande systemet. Detta visade sig omisskännligt i den författareverksamhet, hvaråt han redan före sin graduering började ägna sig och hvarmed han sedan i ganska stor omfattning fortsatte vid sidan af sitt akademiska lärarekall. Hans första, 1874 utkomna skrift, Ett försök att uppvisa darwinismens förenlighet med en rationell idealistisk världåsikt, följdes 1877 af den akademiska afhandlingen Om familjens begrepp och väsentligaste grundformer. Bland öfriga af honom utgifna vetenskapliga skrifter kunna nämnas Hegels och Boströms rättsfilosofiska grundtankar 1885, Om sedelagens allmängiltighet och den sedliga viljans material s. å., Om tiden 1890, Filosofisk sedelära, I. II, 1893, III och IV 1894. Mera populärt hållna äro följande, delvis anonymt utgifna, skrifter: Våra äktenskapslagar 1879, Om darwinismens betydelse för sedliga och religiösa frågor 1881, Den boströmska världsåsikten, i sina grunddrag framställd 1882, I äktenskapsfrågan 1883, Olika dagrar, religiösa samtal upptecknade af Amicus Veritatis 1884, Skilda färger, politiska samtal, under samma signatur 1886, Mannens äktenskapsålder 1888, Stat och kyrka 1890, båda under signaturen Styrbjörn Starke, Carl Pontus Wikner. Hans lefnad och läror 1889 samt Fyra föreläsningar i Göteborg 1891. Såsom redan framgår af denna bibliografi var Å. en samhälleligt intresserad man och han deltog lifligt i 1880-talets muntliga diskussioner i Uppsala. Om detta intresse vittna äfven de broschyrer, han 1880 och 1882 utgaf i anledning af Ibsens »Dukkehjem» och »Gengangere». Äfven i tidnings- och tidskriftsuppsatser utvecklade han sina åsikter, hvarjämte hans penna togs i anspråk för artiklar af filosofiskt innehåll i »Nordisk Familjebok». Å. slutade plötsligt sin lefnad genom själfmord d. 1 april 1895 i Uppsala. Gift 1887 med Augusta Ågren, sedermera omgift med fil. licentiaten J. W. Nilsson. Åbergsson, Anders Victor, jurist, riksdagsman. Född i Stockholm d. 26 mars 1835. Föräldrar: urboettmakaren Anders Wilhelm Åberg och Eleonora Nymansson. Student i Uppsala 1855, aflade Å. 1859 hofrättsexamen, blef 1862 vice häradshöfding, 1868 fiskal och 1872 assessor i Svea hofrätt samt 1876 revisionssekreterare. Tillika var han 1872--74 ledamot af kommittén ang. ny grufstadga. Å:s ådagalagda intresse för allmänna värf föranledde hans val till stadsfullmäktig i Stockholm 1882--88 och till ledamot af Andra kammaren 1879--84, där han ådagalade moderat-liberala åsikter och särskildt gjorde sig bemärkt i diskussionen om lagfrågor. 1880--83 var han ledamot af lagutskottet och 1880--88 fullmäktig i riksgäldskontoret. 1883 blef Å. expeditionschef i justitiedepartementet och 1884 justitieråd, tillhörde från 1879 Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk och var sedan 1875 led. af Musikaliska akad. och dess præses från 1885. Död å Furusund i Stockholms skärgård d. 7 aug. 1897. Gift med Augusta Resén. Åbergsson, Gustaf Fredrik, skådespelare. Född i Stockholm d. 27 mars 1775. Föräldrar: kungl. ekonomihofmästaren Jonas Åberg och Fredrika Maria Svan. Elev 1786 vid K. operans kör, fick Å. 1792 anställning vid Stenborgs Svenska komiska teater. Här kvarstannade han i sex år, under hvilken tid han dock icke ådagalade någon större dramatisk begåfning. Annat blef förhållandet, då han 1798 öfvergick till Dramatiska teatern, där han debuterade som Yngve i Leopolds tragedi på vers »Oden eller Asarnes utvandring». Hans hittills slumrande anlag gåfvo sig nu tillkänna med öfverraskande styrka, och genom upprepade resor till Paris blef han i tillfälle att ytterligare utbilda sig. Hans konstnärsskap fick också en omisskännlig fransk prägel, som i komiska roller kom honom väl till godo, under det den franska skolans inflytande visade sig mindre lyckligt vid hans uppträdande i tragedien, detta genom den öfverdrift af dess utmärkande kännetecken, hvartill han gjorde sig skyldig. Bland de roller, i hvilka han ådagalade ett erkändt mästerskap, nämnes i främsta rummet Tartuffe. Med bibehållande af sin ställning såsom aktör vid k. teatern blef Å. 1807 ordningsman därstädes. Med titel af hofsekreterare var han 1812--20 »styresman» för scenen vid operan och fortsatta såsom sådan 1823--27, sedan han under mellantiden förestått egen teater i Göteborg. Sedan han i nov. 1828 slutat att uppträda såsom skådespelare, var han några år instruktör vid elevskolan och till 1834 scenisk styresman vid Dramatiska teatern och erhöll vid sin afgång titel af öfverdirektör. Död vid Furusund d. 20 juli 1852. Gift 1:1793 med premiärdansösen Margareta Christina Hallengren; 2: 1815 med Ottiliana Carolina Kuhlman, förut gift med balettmästaren Deland och från honom skild 1802. Första aktris vid k. teatern 1800--03, var hon i yngre år teaterns mest framstående förmåga i älskarinneroller, där hon utvecklade stort behag och ett af naturlig innerlighet buret spel. Sedermera uppträdde hon, likaledes med afgjord framgång, i subrettroller och omsider såsom lyckad mère noble. Död i Stockholm d. 21 sept. 1866 vid 87 års ålder. Åhlander, Tekla Ottilia, skådespelerska. Född i Norrköping d. 3 juni 1855. Föräldrar: byggmästaren Anders Petter Åhlander och Johanna Rockström. Efter att 1872 ha såsom extra elev antagits vid k. teatrarnas