skola,som då förestods af Frans Hedberg, blef Å. ordinarie elev därstädes 1874 och kom under fru Betty Almlöfs ledning, i det skolan 1874—77 förestods af denna skådespelerska och hennes man. Antagen till aktris sistnämnda år, då hon på hösten debuterade som gammal mamsell i »Ett namn», har hon fortfarit att tillhöra nämnda teater, äfven efter dess öfvertagande 1888 af en association. Hon fick nu efterträda sin lärarinna i dennas komiska rollfack. Sålunda blef hon en mycket använd framställarinna af mer eller mindre bedagade damer, helst sådana af ett löjeväckande skaplynne. Och det är endast en mening om, att hon som sådan varit utmärkt lyckad. Dock har det anmärkts, att hon kanske vunnit sina vackraste lagrar i roller, där ett djupt allvar legat under den komiska ytan. Också har hon äfven haft afgjord framgång vid återgifvandet af älskvärda gamla fruntimmer. Af de många utaf fröken Å. utförda roller må nämnas Fru Ström i »Blommor i drifbänk», Bélise i »Lärdt folk i stubb», Madam Rask i »Ensam», Fru Bonivard i »Duvals skilsmessa», pigan Ane</i< i »Geografi och kärlek», Fru Heinecke i »Ära», Mormodern i »Familjelycka», Gamla Lotta i »Lilla professorskan», Gamla Frun i »Lönndörren», o. s. v. »Den bredd, som hvilar öfver hennes spel, och hennes säkra diktion erinra om den tid, då de sceniska artisterna, om de också icke förmådde fånga lifvet i dess allra finaste skift ningar, likväl kanske kunde gifva mera öfvertygande totalbilder än nu.» Åhlström, Olof, musiker, tonsättare. Född d. 15 aug. 1756 i Vårdinge socken i Södermanland, där föräldrarna voro bondfolk. <img l>

— Då Å. tidigt röjde ovanliga musikaliska anlag, lagade föräldrarna, att han erhöll undervisning af församlingens organist. Men den spirituelle gossen fann sig ej längre tillfredsställd med, hvad han där fick lära. Vid sexton års ålder sade han därför fädernehemmet farväl och begaf sig, med en matsäck af endast några brödkakor, på vandring till Stockholm, hvarest han vann inträde vid Musikaliska akademien. Utom hvad han med de öfriga eleverna här inhämtade, erhöll han enskild undervisning af akademiens inspektor Zellbell, och gjorde sig hufvudsakligen förtrogen med Glucks och Haydns tonskapelser. 1777 förordnades han till organist vid Maria församling i hufvudstaden och innehade denna befattning till 1792, då han förflyttades som organist till Jakob. För sitt orgelspel, hvilket skildras såsom något särdeles utmärkt i sitt slag, var han städse högt uppburen af Stockholms musikälskande allmänhet. Samtidigt med det han erhöll organistbefattningen i Maria, begynte han taga undervisning i kameralvetenskap och inskrefs 1779 som e. o. kammarskrifvare i krigskollegium. Inom detta ämbetsverk fortgick han sedan till kamrerare i passevolanskontoret 1794, till krigskommissarie 1802 samt blef 1805 krigsråd samt ledamot i krigskollegii civildepartement. Vid sextiåtta års ålder sökte och erhöll han afsked ur rikets tjänst men bibehöll organistsysslan i Jakob fortfarande till sin död i Stockholm, d. 11 aug. 1835. Led. af Musikaliska akad. — Hans befordringar och arbeten som tjänsteman åstadkommo aldrig några afbrott i hans verksamhet som musiker och tonsättare. 1789 anlade han det första nottryckeri i Sverige och utgaf därifrån flera värdefulla arbeten, såsom: Musikaliskt tidsfördrif 1789—1834, innehållande pianokompositioner, kantater, uvertyrer m. m., Vikmanssons kvartetter, Arier ur de på k. teatern uppförda operor, Traditioner af svenska folkdanser, Skaldestycken satta i musik o. s. v. Stort och berättigadt var det anseende, han vann såsom tonsättare. Obestridligt var han ock den yppersta viskompositören i vårt land på sin tid. Utom redan nämnda arbeten har han författat och utgifvit: Trois sonates pour le clavecin avec l'accompagnement d'un violin, det första i koppar stuckna musikverk i Sverige. Fyra klaverduetter, favoritpjäser ur Haydns symfonier, musiken till operorna Frigga, Tanddoktorn och Crispinerna, flera sånger t. ex. de af nationen länge med hänförelse sjungna: »Du med trängtande rop», »Sörj ej den gryende dagen förut!» Goda gosse, glaset töm o. s. v. — Som ledamot i kommittén för kyrksången biträdde han vid utarbetandet af den koralbok, som utgafs under Hæffners namn 1819. Men ännu före Hæffners död måste Å. själf utgifva en koralbok i öfverensstämmelse med svenska församlingens vanliga sång, hvilket koralverk ännu följes i en del landsförsamlingar. En viktig och till sitt värde beståndane insats i Sveriges musik- och sångarlif gjorde Å. genom att åt Bellman uppteckna och harmonisera de melodier, på hvilka dennes 1790—91 utgifna »Fredmans epistlar och sånger» skulle sjungas. — Gift med Hedvig Charlotta Lenngren. Åhrberg, Maria Lovisa, sårläkarinna. Född i Uppsala d. 17 maj 1801 och dotter af en akademivaktmästare. <img r>

— Under sin uppväxt hade Å. tillfälle iakttaga, huru yttre skador helades af hennes mor och mormor, som båda häri voro kunniga. I Stockholm, där hon sedan tjänade som husjungfru, hände sig vid några tillfällen, att under hennes ögon kommo fall af yttre kroppsskador, dem hon med framgång sökte hela. Med anledning däraf började hon, när hennes tid det medgaf, ägna sig åt botandet af dylika skador hos fattiga personer. De lyckade kurer, hon därvid gjorde, hade till följd, att hennes rykte spreds, och allt flera lidande, äfven ur de bättre lottade klasserna, anlitade hennes hjälp. Hon fann sig däraf föranlåten att lämna sin tjänst och var sedan 1840 uteslutande verksam såsom sårläkarinna. Hennes lika villiga som skickliga och mestadels lyckosamma hjälp togs i anspråk i allt större utsträckning, så att det icke sällan inträffade, att hon på en enda dag hade att sysselsätta sig med ända till ett hundratal patienten, som sökte henne för benbrott, sårnader och andra yttre skador. Då hon icke använde annat än naturliga och