resor gjorda anteckningar finnas ännu till en del förvarade i Vatikanska arkivet i Rom. Efter sin återkomst till fäderneslandet sistnämnda år utnämndes han till protokollssekreterare i utrikes expeditionen och translator från turkiska språket. 1791 skickades han ånyo i ministeriellt uppdrag till Turkiet, hvarifrån han åter företog forskningsresor och bl. a. under en färd till »Troja» anställde iakttagelser rörande den homeriska topografien. I Konstantinopel, där han fortfor med diplomatisk tjänstgöring såsom biträde åt svenske minister-residenten d'Ohsson, befordrades han slutligen till legationssekreterare. I början af 1800-talet uppehöll han sig för vetenskapliga forskningar och för utgifvande af några skrifter i Göttingen, skickades 1802 som legationssekreterare till Paris men förflyttades redan s. å. därifrån, som chargé d'affaires till Haag, för att inom kort åter placeras i Paris. Snart därefter synes han af något missnöje ha lämnat svenska kabinettets tjänst; åtminstone tillbragte han, utan offentlig befattning, flera år i Rom, där han, tack vare frikostiga penningunderstöd, i synnerhet af engelska mecenater, kunde föra en sorgfri tillvaro, ägnande sig med all flit åt fortsatta språkforskningar, som särskildt omfattade Ägyptens fornspråk och dettas dotterspråk, koptiskan. Af hans därunder för ett koptiskt lexikon påbörjade samlingar finnes åtskilligt förvaradt bland de Åkerbladska papperen i k. biblioteket i Stockholm. Å. afled i Rom d. 8 febr. 1819. Under lifstiden föga känd och redan före sin död glömd i Sverige, har han hos utlandets lärde funnit en trognare vård om sitt minne. Genom sina lärda afhandlingar har han visat sig stå i främsta ledet af sin tids palæografer, utmärkt genom sin kännedom om världens äldsta skriftspråk: foinikiska, assyriska, egyptiska och forngrekiska. Hans skrifter, alla tryckta utomlands, äro oftast affattade i brefform; de förnämsta af dem äro: Inscriptionis phoenicieæ Oxoniensis nova interpretatio 1802, Lettre à M. Silv. de Sacy sur l'écriture cursive Copte 1801, Lettre sur l'inscription égyptienne de Rosette, adressée au citoyen Silvestre de Sacy 1802, hvilket arbete förskaffade Å. namnet »den första ägyptologen», enär han i detsamma i det närmaste fastställt den ägyptiska demotiska skriftens alfabet, Notice sur deux inscriptions en caractères runiques, trouvées à Venise et sur les Varanges, avec les remarques de M. d'Ansse de Villoison 1804, Inscrizione greca sopra una lamina di piombo, trovata in un sepolcro nelle vicinanze d'Atene 1813, Lettre sur une inscription phénicienne, trouvée à Athenes 1804, Lettre à M:r le cheval. Italinsky sur une inscription phénicienne 1817, upplysande anmärkningar till Le Chevaliers »Resa till Troas» m. m. Åkerhielm. De adliga ätterna med detta namn härstamma från Åkers socken af Nyköpings län, där stamfadern var bonde. Dennes son, Magnus Jonæ Agriconius, död som kyrkoherde i Nyköping, hade tvenne barn, en son och en dotter, hvilka adlades med namnet Åkerhielm. -- Se Å. 1 och 2. -- Sonsonen Samuel -- se Å. 3 -- jämte dennes bror Lars -- se .Å. 4 -- upphöjdes i friherrligt stånd och blefvo stamfäder, den förre för friherrliga ätten Å. af Margretelund samt den senare för friherrliga ätten Å. af Blombacka. Den nu lefvande adliga ätten Å. härstammar från förenämnda Samuels styfson, Jakob Hartzen som adopterades på sin styffaders namn och nummer. 1. Åkerhielm, Samuel Månsson Agriconius, ämbetsman. Född i Åkers prästgård i Södermanland d. 29 aug. 1639. Föräldrar: kyrkoherden Magnus Jonæ Agriconius och Sofia Kempe. Efter att ha blifvit student i Uppsala 1657, afslutade Å. efter fyra års förlopp sina studier därstädes och hade redan ingått som e. o. tjänsteman i k. kansliet, då han beslöt att göra en resa utomlands för att vid främmande universitet vinna vidare utbildning. Med återstoden af sitt fädarnearf och ett tillskott, som syskonen lämnade honom af sina arfsmedel, uppehöll han sig i tvenne år 1661--63 i Leiden. Under de närmast följande åren anställd såsom handledare eller »hofmästare» för åtskilliga svenska adelsynglingar under deras vistelse i utlandet, betjänade han sedan 1666 i enahanda egenskap riksskattmästaren frih. Gustaf Bondes son Carl och vistades med honom tidtals i Paris, Tyskland och Holland. Hemkommen till Sverige, där Carl Bonde 1671 blef kansliråd, anställdes Agriconius s. å. som handsekreterare hos rikskansleren M. G. De la Gardie. Året därpå fick han åtfölja ambassadörerna P. Sparre och E. Ehrensteen till fredsverket mellan Holland och England och förordnades till legationssekreterare i Paris 1674. Sedan han en kort tid äfven varit legationssekreterare i Holland, utnämndes han 1676 till sekreterare i k. kansliet. Anställd såsom sekreterare vid den viktiga fredskongressen i Nijmwegen 1676--79, utförde han sitt värf på ett så förtjänstfullt sätt, att de båda svenska ambassadörerna därstädes, B. Oxenstierna och J. P. Olivekrans, offentligen gåfvo honom de amplaste loford. Också fick »Samuel Monsson», såsom han vanligen skref sig själf, inom kort (1692) mottaga ett hugneligt vedermäle af sin konungs nåd och välbehag i form af adlig sköld och märke, då han antog namnet Åkerhielm. Blef sedermera kansliråd och generaldirektör för postväsendet i riket 1697, statssekreterare 1700 och afled i Stockholm d. 25 juni 1702. Samuel Åkerhielm d.ä., så kallad till skillnad från sonen (se Å. 3), var i hög grad utmärkt genom lärdom, snille och ämbetsmannaduglighet. I sin tids statsaffärer ingrep han djupt, ehuru Bonde, Piper och andre härför uppburo äran och belöningarna. För sin djupa mångsidiga lärdom rådfrågades han ofta af andra vetenskapsmän och lär mer än en gång varit erbjuden professorat vid rikets universitet. Gift 1676 med Katarina Mollsdorff, hvars son, i första giftet med handlanden Jakob Hartzen i Göteborg, 1704 adopterades på adliga ätten Åkerhielms namn och nummer.