till 1896 års statsrådsprotokoll, att det sjunkande penningvärdet enligt hans åsikt gjorde en politisk rösträttsreform obehöflig. Äfven i Första kammaren, där han har plats från och med 1891 års riksdag, har Å. städse betraktats som märkesman för den mera utpräglade högern, fastän han understundom visat sig mäktig af mera moderation, än man från detta håll ansett nödvändig. Under de senaste åren har han gjort sig till en af de bestämdaste målsmännen för yrkandet, att vid en rösträttsreform ändringar i inkomstskatteförordningen må undandragas de gemensamma voteringarnas område. Medlem af den protektionistiska majoritetens förtroenderåd från 1902, har han från 1900 varit ledamot af talmanskonferensen och vid oktoberriksdagen 1905 Första kammarens vice talman. Vid de båda urtima riksdagarna s. å. hade han plats i det för behandling af med unionens upplösning sammanhängande spörsmål tillsatta särskilda utskottet, liksom han vid lagtima riksdagen s. å. tillhörde hemliga utskottet. 1897 blef han serafimerriddare. Gift 1873 med Hulda Charlotta Nyström. Åkerman. Släkten uppgifves härstamma från Michael Agricola, död 1557 som biskop i Åbo. Äldste med visshet kände stamfadern Erik Åkerman, född 1653, död 1739, var borgmästare i Viborg. En gren -- se Å. 2 -- erhöll 1843 adlig värdighet men ätten utdog 1877 med stiftaren själf. 1. Åkerman, Joakim, fysiker, tekniker. Född i Kells-Näbbelöfs prästgård i Skåne d. 28 jan. 1798. Föräldrar kyrkoherden Richard Abraham Åkerman och Ulrika Gosselman. Vid femton års ålder blef Å. student vid universitetet i Lund, där han uppehöll sig dels genom konditionerande, dels med understöd af en släkting till 1820, då han med första hedersrummet erhöll lagerkransen. Kallad till docent i fysik vid samma universitet 1823, utnämndes han två år senare till adjunkt i kemi och förestod någon tid 1827 physic. et astronom. professuren. Under sommaren s. å. anställdes han som adjunkt i kemi vid det då nybildade Teknologiska institutet i Stockholm samt utnämndes innan årets slut till professor i kemisk teknologi därstädes. Denna befattning innehade han sedan i elfva år eller till 1839, då han efter professor Sefström förordnades till förste lärare och föreståndare för Bergsskolan i Falun. Men redan 1845 återkallades han till Teknologiska institutet, där han som tillförordnad direktör verkställde läroanstaltens reorganisation och kvarstod till d. 1 sept. 1848, då han återtog föreståndaretjänsten vid Falu bergsskola. Denna fortfor nämligen att äga bestånd i strid med Å:s reorganisationsplan, som gick ut på dess sammanslagning med Teknologiska institutet, men hvilken plan strandat på Brukssocietetens motstånd. Att planen var ändamålsenlig, framgår emellertid däraf, att densamma sedermera till väsentlig del förverkligats. Utnämnd till öfverdirektör vid k. myntet och kontrollverken, tillträdde han dessa befattningar 1853 och innehade dem sedan till sin död i Stockholm d. 3 april 1876. Ledamot af Vet.-akademien 1835, af Landtbruksakademien 1846 (dess hedersled. 1863) m. fl. lärda samfund. Vidare var han sedan 1857 ledamot af styrelsen för Teknologiska institutet och tillhörde den 1869 tillsatta kommittén för utredande af frågan om förändring af rikets myntväsen. Vid Bergsskolan i Falun var han den förste, hvilken ifrade för en större vetenskaplig bildning hos dem, som ägnade sig åt järnhandteringens ledande. För denna högre bildning sökte han äfven verka genom utgifvande af »Tidskrift för svenska bergshandteringen» 1843--45 och genom »Järnkontorets Annaler», som han redigerade 1846--52. Af hans öfriga skrifter må nämnas: Elementarkurs i kemien 1831; Föreläsningar i technologi, 2 del. 1831 m. m. Gift 1836 med Anna Charlotta Wihlborg. 2. Åkerman, Fredrik, ämbetsman. Född d. 16 dec. 1800 i Göteborg; den föregåendes faders syssling. Föräldrar: landskamreraren därstädes Fredrik Magnus Åkerman och Ingeborg Otterdahl. Vid aderton års ålder, efter aflagda universitetsexamina, begynte Å. sin ämbetsmannabana som e. o. kanslist i kammarexpeditionen af k. m:ts kansli och ingick 1819 som askultant i Svea hofrätt. Befordrad till vice häradshöfding, till e. o. notarie och e. o. fiskal i nämnda hofrätt 1825, erhöll han häradshöfdings namn, heder och värdighet 1829 och utnämndes samma år till ordinarie hofrättsfiskal, blef assessor i Svea hofrätt 1832, hofrättsråd 1840 samt landshöfding i Västernorrlands län 1842. Adlad 1843, med bibehållande af namnet, kallades han 1851 till president i bergskollegium. Var under åren 1834--41 på grund af brukssocietetens val fullmäktig i järnkontoret, förordnades 1856 till direktör för Landtbruksakadamien, från hvilken befattning han året därefter på egen begäran entledigades och afgick från sina befattningar i statens tjänst 1866. Å. spelade ock en ingalunda obetydande roll å riddarhuset som en af hufvudmännen för de s. k. »grå», hvilka sökte medla mellan höger och vänster. Redan 1844 offentliggjorde han att eget Förslag till representationens ombildning och understödde 1865 den då antagna representationsreformen. Han åtnjöt anseende för insikter och duglighet samt arbetade vanligen i banko- och bevillningsutskotten. Död i Stockholm d. 2 maj 1877. Gift 1835 med Henrietta Josefina Benedicks. Å:s brorson, Henrik, son af brukspatronen August Åkerman och Henrika Charlotta Munktell, född 1840 och död d. 14 juni 1905, gjorde sig som envoyé i Madrid, Wien och London känd som en af våra dugligare diplomater. Han var 1886 led. af differentialtullkommittén och sedan 1887 gift med friherrinnan Louise Julie Jacquette Liljencrantz, dotter af politikern, frih. J. Liljencrantz (se II: 54).