3. Åkerman, Anders Richard, geolog, metallurg. Född i Stockholm d. 10 april 1837; son af Å. 1. Student i Uppsala 1855, aflade Å. bergsexamen därstädes 1860. Samma år antagen till auskultant i kommerskollegiets afdelning för bergsärenden, genomgick han 1861--62 Falu bergsskola, anställdes 1863 såsom elev och blef 1864 stipendiat på järnkontorets metallurgiska stat, samt förestod 1866--68 professuren i järnets metallurgi vid Bergsskolan i Falun. Det sistnämnda året förordnades han att ombesörja redigeringen af »Järnkontorets Annaler», hvarmed han fortfor ända till 1891. 1869 utnämndes han till adjunkt i metallurgi och hyttkonst vid den då med Teknologiska institutet sammanslagna Bergsskolan, blef han 1883 professor i samma ämnen vid Tekniska högskolan (det förutvarande Teknologiska institutet) och 1890 ledamot af järnkontorets styrelse. På uppdrag af järnkontoret gjorde han 1866--67 en omfattande vetenskaplig resa till Nordamerikas Förenta stater, Storbritannien, Frankrike, Österrike och Tyskland, hvilket sistnämnda land han 1868 åter besökte för ett järnverks räkning. 1871 förordnades han att vara ledamot af kommittén för Sveriges deltagande i utställningen i Köpenhamn 1872 och erhöll enahanda förtroende i fråga om utställningarna i Wien 1873, i Filadelfia 1876 och Paris 1878, hvarjämte han varit anförtrodd att vara juryman för de metallurgiska afdelningarna vid alla dessa utställningar. Efter dessa uppdrags fullgörande företog han omfattande resor till Österrike, Nordamerika och Frankrike, där han tog kännedom om verksamheten vid dessa länders förnämsta järnverk. Äfven andra utländska resor har han i antydda syfte företagit. 1875 kallades han till hedersledamot i »The iron and steel institute of Great Britain», en af de största utmärkelser som kan tilldelas en metallurg. För densamma hade han att tacka de värderika, af järnkontoret bekostade undersökningar, han planlade och ledde, och hvilkas resultat meddelades i »Järnkontorets Annaler». Öfversatta, hvad flertalet af antydda afhandlingar angår, till engelska, franska, tyska och äfven ryska språken, ådrogo de sig en uppmärksamhet, som nogsamt vittnade om värdet och betydelsen af Å:s metallurgiska arbeten. Också blef han 1876 äfven hedersledamot af »The american institute of mining engineers» samt invaldes efter hand i flera andra amerikanska, dels allmänt vetenskapliga, dels uteslutande metallurgiska, akademier och sällskap. Han blef vidare ledamot, 1875 af Vetenskapsakademien och 1878 af Landtbruksakademien. 1885 tilldelade honom Iron and steel institute sin Bessemer-guldmadalj, och 1893 blef han fil. hedersdoktor i Uppsala. Sedan Å. 1891 frånträdt sin lärareverksamhet och redaktionen af »Järnkontorets Annaler», utnämndes han s. å. till generaldirektör och chef för det nyombildade Kommerskollegium och kvarstod såsom sådan till 1905. Ordförande 1892 i den då tillsatta kommittén för Sveriges deltagande i världsutställningen i Chicago, invaldes han s. å. af Värmlands läns landsting i Första kammaren och har bevistat alla efterföljande riksdagar. Tillhörande den konservativt protektionistiska majoritetens relativt moderata element, hade han 1895--96 plats i kommittén för ny mellanrikslag, hvars arbete dock ej ledde till resultat. Utom årliga tjänsteberättelser, hvilka alltsedan 1864 finnas intagna i »Järnkontorets annaler» och öfriga förut antydda uppsatser i samma tidskrift, har han författat åtskilliga afhandlingar i »Dala Bergsmannaförenings förhandlingar», i »Teknisk tidskrift» m. m. Gift 1867 med Maria Gustafva Clason. Åkerman, Jakob, läkare, anatom. Född på Gotland d. 28 okt. 1770. Föräldrar: kyrkoherden i Rone Israel Åkerman och Kristina Amalia Toftén. Vid universitetet i Uppsala, där Å. blef student 1784, valde han läkarevägen och promoverades till med. d:r 1793. Sedan han s. å. blifvit tillf. prosektor i Uppsala, anställdes han 1797 som kirung vid akademiska sjukhuset och utnämndes till anatomie och kirurgie professor 1805. Efter en tjugufyraårig verksamhet som universitetslärare, därunder han i trenne år 1812--14 tjänstgjorde som intendent vid Sätra hälsobrunn i Västmanland, afled han i Uppsala den 21 maj 1829. Som målsman för sin vetenskap utvecklade han rätt mycket nit och ägde ett vidsträckt anseende, hvarföre han kallades till ledamot af flera lärda samfund i och utom landet. Som författare nedlade han allt, hvad han skref, i akademiska disputationer -- sådana utgåfvos under Å:s presidium till ett antal af 64 -- om man undantager ett par uppsatser, som finnas införda i Vetenskapssocietetens i Uppsala och Svenska läkaresällskapets handlingar. Gift 1801 med Gustafva Acrel. Åkerman, Nils, läkare, ortopedisk gymnast. Född i Barfva församling af Södermanland 1777. Föräldrar: lektorn, magister Carl Åkerman och Anna Kristina Myreen. Å. blef student i Uppsala 1797. Sedan han efter sex års gradualstudier, idkade någon tid äfven i Åbo, vunnit lagerkransen vid promotionen i Uppsala 1803, vände han sina studier åt läkarevetenskapen, var såsom uppbördsläkare vid flottan med i 1808--09 års krig och blef medicine doktor 1810, efter att hafva utgifvit en afhandling med titeln De typho nervoso in classe suecana per autumnum anno 1808 observato. Två år senare kirurgie magister och förordnad till prosektor och medic. theor. adjunkt vid Kirurgiska institutet i Stockholm, förestod han 1813--14 medicinska professuren vid Karolinska institutet och tjänstgjorde från sistnämnda år som fattigläkare i »staden inom broarna». I denna egenskap åtog han sig 1816 att med elektricitet behandla fattiga sjuka. 1818--22 företog han en omfattande utrikes resa och blef efter sin återkomst det sistnämnda året tillförordnad intendent vid