företog sig nämligen att i svensk dräkt återgifva den ryska, polska och magyariska litteraturens nyaste och vackraste nationaldikter. Början till dessa tolkningsförsök skedde med »Sånger» af Puschkin 1871, som fortsattes med »Sånger» af Petöfi (i Ny Illustr. Tidn), hvarefter kommo öfvers. från polskan af skalden J. Kraszewski och 1876 en öfversättning från ryskan af Turgenjews »Vårböljor» 1876. Beträffande öfversättningarna från Petöfi har den svenskkunnige ungerske litteratören Vilh. Györy förklarat dessa vara »de bästa hittills synliga, trogna återbilder af originalets både innehåll och form» (Magyarország es a nagy Villág N:r 16 1873, där porträttet af den svenske öfversättaren äfven ses). Äfven från sanskrit har han lämnat öfversättningar. På det språkliga området har Ö. utgifvit Teoretisk-praktisk lärobok i Engelska språket efter Toussaint-Langenscheidtska metoden, 2 band, 1868-69 samt Svensk-engelsk handordbok 1872. Har därjämte lämnat en mängd bidrag till tidningar och tidskrifter i språkvetenskapliga och vittra ämnen, utgifvit Poetisk läsebok o. s. v. -- 1870 började han ägna sig åt publicistisk verksamhet, i det han ingick såsom medarbetare i den frisinnade Örebrotidningen »Nerikes Allehanda» samt den från dess officin äfven utkommande publikationen »Allehanda för Folket». I den förra tidningen öfvertog han 1881 hufvudredaktörskapet, som han utöfvade till d. 23 aug. 1904, då han, plågad af svår sjuklighet, i ett anfall af mjältsjuka beröfvade sig lifvet. Hans i den senare tidningen införda »humoresker» lästes med nöje liksom ock hans 1889 utgifna Sjelfbiografiska skildringar Från min ungdomstid. Minnesbilder. -- Gift 1862 med Johanna Elisabet Bergstrand.

Örbom, Carl Gustaf Axel, jurist, statsråd. Född i Stockholm d. 29 juli 1836. Föräldrar: hofrättsrådet Johan Axel Örbom och Anna Carolina Westman. -- Student i Uppsala 1854, aflade Ö. 1858 hofrätts- och kameralexamina, blef 1862 vice häradshöfding, 1870 assessor i Svea hofrätt, 1871 led. af Justitiedepartementets lagbyrå, 1874 led. och 1885 tillf. ordf. i Nya lagberedningen samt 1884 justitieråd och led. af Förstärkta lagberedningen. -- Den 28 sept. 1888 utnämndes O. till statsråd och chef för justitiedepartementet och valdes samma dag till ledamot af Första kammaren för Stockholms stad. Ytterligt konservativ till sitt skaplynne, fann sig Ö. väl till pass med att fortskrida på den väg, redan företrädaren begynt anträda med en mängd åtal mot radikala och socialistiska talare och skrifter. Men ej finnande dessa alltid utmynna i, hvad han önskade, framlade han för 1889 års riksdag förslag om straffbestämmelser för uppvigling till åtgärd, »som innebär hot mot samhällsordningen eller fara för dess bestånd». Förslaget, som genom sin sväfvande formulering nog ej utan skäl betecknats som ett af de farligaste attentat, som någonsin riktats mot svensk yttrandefrihet, väckte den yttersta förbittring, äfven inom moderata kretsar, och erhöll vedernamnet »munkorgslagen». Endast en ytterst ringa detalj af densamma vann Andra kammarens bifall. Ö. afled ogift ej långt efter lagens fall d. 30 maj 1889. -- Som jurist åtnjöt Ö. stort anseende. Af trycket utgaf han Öfversikt af frågan om ny rättegångsordning 1881, liksom största äran af Förstärkta lagberedningens 1884 afgifna betänkande om rättegångsväsendets ombildning tillskrifves honom. Örnbeck, Leonhard, miniatyrmålare. Född 1736. Föräldrar: järnkramhandlaren Örnbeck och Kristina Groot. -- Ö. ägnade sig tidigt åt konsten och erhöll sin utbildning vid danska målareakademien, där han handleddes af sin landsman C. G. Pilo och 1759 vann priset för teckning efter lefvande modell. Han lämnade likväl snart stafflimåleriet och öfvergick till miniatyren, en konstgren, som vid denna tid vunnit betydande utbredning, och i hvilken han efter hand tillägnade sig rätt mycken skicklighet, som föranledde hans kallande till ledamot af svenska Målare- och Bildhuggareakademien, där han 1783 blef professor. Han afled i Stockholm d. 8 febr. 1789.

Örnberg, Lars Magnus Victor, genealog. Född i Nyköping d. 17 sept. 1839. Föräldrar: karduansmakaren Johan Olof Örnberg och Anna Dorothea Feltenberg. -- Student i Uppsala 1858, inskrefs Ö. 1860 efter aflagd kameralexamen i Kammarkollegium. Här arbetade han 1864--71 i kammararkivet och befordrades 1872 till kammarskrifvare, hvilken tjänst indrogs 1879. Sedan 1878 kanslist i riksmarskalksämbetet och hofexpeditionen, utnämndes han 1884 till protokollssekreterare därstädes. Efter att från 1868 tjänstgjort som e. o. amanuens i riksarkivet, blef han 1899 arkivarie vid Vadstena landsarkiv, från hvilken befattning han 1904 tog afsked. 1885--90 var han sekreterare i Sv. autografsällskapet och redaktör af dess tidskrift. -- Ö:s lifsverk är koncentreradt i utgifvandet af Svensk släktkalender, fyra årgångar 1885--88, som sedermera af honom fortsatts med Svenska ättartal, nio årgångar, 1889--1905. I dessa verk har Ö. med sällspord kärlek till sin uppgift och noggrannhet i arbetet ägnat sig åt utredning af tusentals, hufvudsakligen ofrälse, släkter, och gifvit en kraftig impuls åt den svenska släktforskningen. Han har dessutom utgifvit Samlingar till beskrifning om Nyköping 1862, Anteckningar om kammarkollegiet 1874, och Serafimerriddarelängd 1748--1890, 1890. -- Ogift. Örneklou, Peter, krigare, reduktionsman. Född på 1630-talet. Föräldrar: ståthållaren öfver Ingermanland Peder Larsson Alebeck, adlad Örneklou, och Margareta von Rosen. -- Ö. studerade en tid vid universitetet i Dorpt men ingick inom kort i krigstjänst. »Gemen ryttare» 1650 vid Otto Vellingks regemente, blef han 1655 kornett vid grefve Gustaf Lewenhaupts regemente. Deltagare i Carl X:s krig, ådagalade han stor tapperhet och framstående skicklighet, särskildt som ingeniörsofficer.